Rättsfall
NJA 1997 s. 359
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1997 s. 359
BibTeX
@misc{nja-1997-s-359,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1997 s. 359}},
year = {1997},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
28 hänvisningar i 3 artiklar · 28 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Angående ofredande genom yttranden med sexuell innebörd, se NJA 1997 s. 359 som omtalas nedan i anslutning till kap. 6. 4.1.3 Ärekränkning (5 kap.) Se beträffande förolämpning NJA 1997 s. 359 som refereras i avsnitt 4.1.4 Sexualbrott samt NJA 2000 s. 661 som omtalats i föregående avsnitt (4.1.2 Brott mot frihet och frid). 4.1.4 Sexualbrott (6 kap.) En kvinna ansågs i NJA 1997 s. 538, det s.k. Södertäljemålet, på grund av berusning (som inte i sig var sådan att den gjorde henne oförmögen att motsätta sig samlag med gärningsmännen) och de övriga omständigheterna (kvinnan hade bl.a. befunnit sig i en bil tillsammans med fyra för henne okända män och uppfattat situationen så att hon saknade möjlighet att undkomma) befinna sig i sådant ”annat hjälplöst tillstånd” som avses i 6 kap. 3 § brottsbalken. HD var, av processuella skäl, förhindrad att pröva huruvida de gärningar som nu rubricerades som sexuellt utnyttjande utgjorde våldtäkt eller sexuellt tvång. Ett JustR var skiljaktigt och menade att kvinnan inte varit så berusad att hon redan därigenom befunnit sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd. Det skiljaktiga JustR menade inte heller att den svåra situation kvinnan befunnit sig i kunde kvalificera hennes tillstånd såsom hjälplöst i den mening som avses i bestämmelsen eller att man, såsom majoriteten, kan ”lägga samman en viss berusning och en viss hotfull situation” för att dessa förhållanden tillsammans skall uppfylla kravet på hjälplöst tillstånd. Målet hade med största sannolikhet blivit mindre besvärligt att hantera om HovR och HD haft möjlighet att bedöma huruvida de aktuella gärningarna utgjorde våldtäkt eller sexuellt tvång. En analys av fallet görs av Wennberg i JT 1997–98 s. 506 ff.
- En värnpliktig fänrik som dels ”frågat” en kvinnlig värnpliktig om kvinnan ”varit inne på toaletten och knullat”, dels kallat henne för hora frikändes i NJA 1997 s. 359 från ansvar för ofredande och sexuellt ofredande. HD framhöll att yttrandena riktats till en vuxen person och avgivits som ett led i ett tillrättavisande av en underställd värnpliktig (som av den tilltalade ansågs ha en icke reglementsenligt ordnad klädsel), varför fänriken inte kunde anses ha uppträtt på ett uppenbart sedlighetssårande sätt. Yttrandena ansågs heller inte ge uttryck för en sådan hänsynslöshet att ansvar för ofredande kom ifråga. (HD antydde dock att ansvar för förolämpning möjligen skulle kunna komma i fråga; den tilltalade hade dock inte åtalats för sådant brott.) Två JustR var skiljaktiga och menade, med delvis olika motivering, att yttrandena var att bedöma som sexuellt ofredande. 4.1.5 Stöld, rån och andra tillgreppsbrott (8 kap.) I NJA 1995 s. 561 bedömdes två tillgrepp ur obevakade handväskor på en dansrestaurang böra rubriceras som stöld trots att sammanlagt blott 140 kr tillgripits. Vid bedömningen togs hänsyn till att fråga var om ett utnyttjande av det förhållandet att handväskor ofta lämnas utan tillsyn under dansen samt till att gärningarna innebar ett inte obetydligt integritetsintrång för väskägarna.