NJA 1997 s. 278

Tillämpningsområdet för samhällstjänst — en analys av lagstiftningen och de senaste rättsfallen från Högsta domstolen13 hänvisningar

Martin Borgeke, Bengt-Åke Jönsson, Anna Täcklund · SvJT 2000 s. 421–451 · 3 ställen

Frågan i vilken utsträckning det är möjligt att döma till skyddstillsyn med samhällstjänst har varit föremål för HD:s bedömning i ett antal fall. I NJA 1991 s. 507 dömde HD till skyddstillsyn med samhällstjänst för misshandel i ett fall och våld mot tjänsteman i ett fall i en situation där straffet annars, med hänsynstagande även till föreskriften i 34 kap. 3 § 2 st. BrB, skulle ha bestämts till fängelse tre månader. HD dömde också i NJA 1994 s. 468 till skyddstillsyn med samhällstjänst i ett fall där en man ”regelbundet och vid flera tillfällen” misshandlat en med honom sammanboende kvinna genom att slå henne med öppen eller knuten hand mot huvudet och kroppen samt dessutom berövat henne friheten genom att under en inte obetydlig tid hålla henne fast i sängen i den låsta sängkammaren. Det alternativa fängelsestraffet bestämdes här till sex månader. Från senare tid kan även nämnas NJA 1996 s. 741, där HD dömde till skyddstillsyn med samhällstjänst med alternativstraff på fängelse i fyra månader för misshandel i två fall och överträdelse av besöksförbud i två fall, och NJA 1997 s. 278, där en kvinna dömdes till skyddstillsyn med samhällstjänst i fyrtio timmar (alternativstraff fängelse en månad) för grovt rattfylleri. Däremot har HD i rättsfallen NJA 1991 s. 444 och NJA 1994 s. 153 funnit att skyddstillsyn med samhällstjänst inte är en tillräckligt ingripande påföljd för gaturån. Inte heller vid brott mot värnpliktslagen har skyddstillsyn med samhällstjänst ansetts kunna komma i fråga (se NJA 1992 s. 590).Högsta domstolens tidigare praxis · p. 1 · s. 422
Den svåraste frågan att besvara är i vilken mån brottets art utgör hinder mot samhällstjänst. Av nu beskriven praxis från HD skulle man kunna dra slutsatsen att det i vart fall inte föreligger något hinder mot skyddstillsyn med samhällstjänst för brottslighet som till sin art är sådan att normalt skäl talar för fängelse om bara straffvärdet inte överstiger fängelse i sex månader. Men också när brottets art talar starkt för fängelse har det, såsom i fallet med det grova rattfylleriet, varit möjligt att döma till samhällstjänst i stället för ett kort fängelsestraff, vilket för övrigt ligger helt i linje med vad som uttalades i propositionen.Högsta domstolens tidigare praxis · p. 3 · s. 423
brott, och skattebedrägeri) med ett straffvärde av fängelse tio månader. Magnus O, född 1970, hade som företrädare för ett taxibolag gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott och skattebedrägeri. Han hade uppsåtligen underlåtit att under juni — september 1995 bokföra intäkter om 2,5 miljoner kr samt kostnader om en miljon kr. Han hade också uppsåtligen underlåtit att avge momsdeklarationer för juni — augusti 1995, samt uppsåtligen underlåtit att avge eller avgett felaktiga uppbördsdeklarationer för juli — oktober 1995, vilket medförde att bolaget påfördes för låg skatt med sammanlagt närmare en halv miljon kr. HD: Straffvärdet är fängelse tio månader. Sett enbart till straffvärdet föreligger det inte något hinder att välja en icke frihetsberövande påföljd. Att vid artbrottslighet frångå presumtionen för fängelse och döma till villkorlig dom med samhällstjänst när straffvärdet är så högt som fängelse i tio månader måste kräva alldeles särskilda skäl. Några sådana skäl kan inte anses föreligga i detta fall. Påföljden bestäms till sex månaders fängelse, med skälig hänsyn tagen till att Magnus O fullgjort 90 av de 200 timmar samhällstjänst som HovR:n bestämt. HD:s dom 2000-01-05 i mål B 1330-99: Roger N, född 1965, hade gjort sig skyldig till misshandel bestående i att han knuffat ner sin sambo i en soffa så att hon slagit bakhuvudet i en vägg, tagit ett struptag om hennes hals, tilldelat henne flera knytnävsslag i ansiktet samt dunkat hennes huvud i golvet flera gånger. Det hela hade föregåtts av att han och sambon druckit en del alkohol under kvällen, därefter skiljts åt varpå Roger N när han kom till deras gemensamma lägenhet fann sambon där med en annan man som Roger N tidigare under kvällen sett att hon talat med. Sambon fick av misshandeln en blånad över ena ögat och en svullnad på ena kinden samt en bula i bakhuvudet och en i pannan. Roger N förekom inte tidigare i kriminalregistret. HD: Utgångspunkten vid valet av påföljd för misshandelsbrott som inte är ringa är att sådan brottslighet medför fängelse. Av betydelse för påföljdsvalet är förutom brottslighetens straffvärde även den form av misshandel som det är fråga om. Vid vissa former av misshandel — däribland sådan misshandel som riktat sig mot en gärningsmannen närstående kvinna — får utrymmet för en inte frihetsberövande påföljd normalt anses vara mindre än som annars är fallet. Den nya lagstiftning om samhällstjänst som trädde i kraft den 1 januari 1999 innebär inte att villkorlig dom med samhällstjänst mer eller mindre generellt skall ersätta fängelse i de fall då förutsättningar för villkorlig dom i övrigt föreligger. Vid bedömningen i det enskilda fallet av om förutsättningar för att bestämma påföljden för misshandel till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst är det normalt främst omständigheterna vid brottet som kommer att bli av avgörande betydelse. — Roger N har i ett upprört tillstånd utövat våld mot sin flickvän i deras gemensamma bostad. Skadorna har blivit måttliga och misshandeln är inte av alltför allvarlig beskaffenhet. Omständigheterna är sådana att förutsättningar för villkorlig dom med samhällstjänst i och för sig föreligger. Det saknas särskild anledning att befara att Roger N kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han har samtyckt till att en villkorlig dom förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift får bedömas vara lämplig med hänsyn till hans person och övriga omständigheter. Om fängelse valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till en månad. Tiden för samhällstjänst bör, med hänsyn till att villkorlig dom är mindre ingripande än skyddstillsyn, bestämmas till femtio timmar. Den villkorliga domen bör inte förenas med böter. — Påföljden bestäms till villkorlig dom med femtio timmars samhällstjänst med alternativstraffet en månads fängelse. HD:s dom 2000-01-05 i mål B 2286-99: Fernando P R, född 1961, hade gjort sig skyldig till grovt rattfylleri bestående i att han fört personbil på en parkeringsplats i centrala Luleå med en alkoholkoncentration som uppgick till 0,62 mg/l. Han var tidigare ostraffad. HD: Grovt rattfylleri utgör brottslighet av sådan art att det föreligger en presumtion för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Ett krav för att den presumtionen skall brytas är att det föreligger särskilda skäl att välja en inte frihetsberövande påföljd (se bl.a. NJA 1997 s. 278 och 1999 s. 9). Styrkan av presumtionen varierar beroende på brottslighetens karaktär i det särskilda fallet och omständigheterna kring brottet. Mycket hög alkoholhalt eller att brottet annars inneburit risker för trafiksäkerheten är faktorer som typiskt sett stärker presumtionen för fängelse. Den nya lagstiftning om samhällstjänst som trädde i kraft den 1 januari 1999 innebär inte att villkorlig dom med samhällstjänst mer eller mindre generellt skall ersätta fängelse i de fall då förutsättningar för villkorlig dom i övrigt föreligger. Det är normalt främst omständigheterna vid brottet som kommer att bli av avgörande betydelse för om förutsättningar föreligger för att bestämma påföljden för grovt rattfylleri till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. Omständigheter som kan föranleda tillämpning av villkorlig dom med samhällstjänst är framförallt att alkoholkoncentrationen varit förhållandevis låg och att körningen skett under förhållanden som medfört ringa eller ingen trafikfara. — Fernando P R stoppades vid utfarten från en parkeringsplats klockan halv fyra på morgonen och hans avsikt var då att föra bilen en kort sträcka till sin bostad. Alkoholkoncentrationen uppmättes till 0,62 mg/l. Dessa omständigheter är sådana att förutsättningar för villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst i och för sig föreligger. Det saknas särskild anledning att befara att Fernando P R kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han har samtyckt till att en villkorlig dom förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift får bedömas vara lämplig med hänsyn till hans person och övriga omständigheter. Om fängelse valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till en månad. Tiden för samhällstjänst bör, med hänsyn till att villkorlig dom är mindre ingripande än samhällstjänst, bestämmas till femtio timmar. Den villkorliga domen bör inte förenas med böter. — Påföljden bestäms till villkorlig dom med femtio timmars samhällstjänst med alternativstraffet en månads fängelse. HD:s dom 2000-01-05 i mål B 2973-99: Patrick E, född 1971, hade gjort sig skyldig till grovt rattfylleri bestående i att han hade fört personbil med en alkoholkoncentration som uppgick till 2,21 promille. Han var tidigare ostraffad. Tingsrätten, vars dom överklagades av endast Patrick E, anmärkte att strafftidens längd borde, med beaktande av att det i analysbeviset inte antecknats när blodprov tagits, bestämmas till en månad. Hovrätten konstaterade att det i det exemplar av analysprotokollet som åberopades i hovrätten var angivet vid vilken tidpunkt blodprovet togs. HD: Färden företogs en lördagskväll i augusti strax före midnatt i de centrala delarna av Årjäng. Patrick E drog polisens uppmärksamhet till sig genom att köra med mycket hög hastighet på Storgatan och försökte därefter på angränsande gator köra ifrån den polisbil som ville stoppa honom. Med hänsyn till att alkoholhalten varit över två promille och att körningen även oberoende därav inneburit påtagliga risker för trafiksäkerheten föreligger inte förutsättningar för att döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. Fängelsestraffet skall i enlighet med tingsrättens dom bestämmas till en månad. HD:s dom 2000-02-08 i mål B 1668-99: Roland L, född 1955, hade gjort sig skyldig till försök till varusmuggling bestående i att han försökt införa 220 flaskor om sammanlagt 154 liter sprit till riket. Han var tidigare ostraffad. HD: Varusmugglingsbrott avseende spritdrycker i de mängder det nu är fråga om får anses utgöra brottslighet av sådan art att det föreligger en presumtion för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Styrkan av presumtionen varierar beroende på brottslighetens karaktär i det enskilda fallet och omständigheterna kring brottet. Att det varit fråga om en avsevärd mängd spritdrycker, att smugglingen varit ett led i organiserad brottslighet eller att den varit särskilt noggrant planlagd är sådana omständigheter som typiskt sett stärker presumtionen för fängelse. Domstolen måste göra en bedömning i det enskilda fallet om förutsättningar föreligger för att bestämma påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst. Vid denna bedömning är det normalt omständigheterna vid brottet som får avgörande betydelse. Omständigheterna är inte allvarligare än att förutsättningar för villkorlig dom med samhällstjänst föreligger. Påföljden bestäms till villkorlig dom med sextio timmars samhällstjänst med alternativstraffet två månaders fängelse. HD:s dom 2000-03-01 i mål B 2393-99: Michael I, född 1965, dömdes för våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman. Han hade, sedan han i Stockholms tunnelbana omhändertagits av ordningsvakter, utdelat ett par slag mot en ordningsvakt, varav ett var kraftigt och träffade i underlivet, samt fällt uttalanden av innebörd att han skulle döda och skada henne. Han sade bl.a. att han med en rostig morakniv skulle skära ut ordningsvaktens livmoder. Ordningsvakten var blå och svullen i underlivet i en vecka efter händelsen. Michael I var tidigare ostraffad.NJA 1999 s. 769: Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott, grovt · p. 1 · s. 447

Dom

Omtalad i rättsvetenskapen