Rättsfall

NJA 1997 s. 211

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1997 s. 211

BibTeX

@misc{nja-1997-s-211,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1997 s. 211}},
  year         = {1997},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Prioritet och avtal - intercreditoravtal i svensk rätt, särskilt vid insolvens1 hänvisning

Sara Göthlin · 2023, s. 1–338 · 1 ställe

Prop. 1979/80:143 (Handelsbolag m.m.) s. 56. SOU 1978:67 (Nya bolagsregler) s. 71 och 118. NJA 1997 s. 211. Lindskog, HBL (2019) s. 674. Hjalmar Karlgren, Studier över privaträttens juridiska personer och samfälligheter utan rättspersonlighet, Elanders (1929) (Karlgren, Juri- diska personer (1929)) s. 150. Söderlund, Konkursrätten s. 610. Jfr emellertid minoriteten i NJA 1997 s. 211 och 4 kap. 7 § 2 st. jämte 2 kap. 30 § 1 st. 4. m. HBL samt SOU 1978:67 (Nya bolagsregler) s. 107 f. Jfr också Håkan Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, Norstedts (1955). Nials idé om sakrättsliga verkningar av enkelt bolag (som kritiseras av bland andra Hjalmar Karlgren, En bok om bolag – några randanteckningar, SvJT 1956 s. 619 f.) tycks inte ha vunnit anslutning. Se även Håstad, Sakrätt (1996) s. 448.fotnot 768 · s. 18

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Carl Hemström · SvJT 2005 s. 18–81 · 1 ställe

NJA 1997 s. 211 (Operabyggarna) gäller frågan om, vid uteslutning av bolagsman ur ett enkelt bolag, dennes konkursbo hade rätt att få sin andel av bolagets tillgångar utan avdrag för de skulder som också åvilade bolaget — alltså ett slags bruttoberäkning — eller om den uteslutne bolagsmannens konkursbo endast hade rätt att erhålla dennes andel i tillgångarna med avdrag för de aktuella skulderna — alltså ett slags nettoberäkning. — Bakgrunden till tvisten var den att tre större byggnadsföretag — Kullenbergbyggen Göteborg AB (nedan Kullenbergs), Siab AB och Skanska Väst AB (nedan Skanska) — hade träffat avtal om att tillsammans avge anbud på uppförandet av en ny musikteater i Göteborg. De tre företagen — som antog benämningen Konsortiet Operabyggarna — träffade i sin tur avtal med Göteborgs kommun om att för ett fast pris av 355 miljoner kronor (sedermera uppjusterat) uppföra den planerade musikteatern. Av det angivna beloppet hade Göteborgs kommun i förskott betalat mer än 340 miljoner kronor, då Kullenbergs gick i konkurs. Siab och Skanska uteslöt då genast Kullenbergs ur konsortiet. Av det av Operabyggarna träffade konsortialavtalet följde, att om någon av de tre parterna försattes i konkurs de både andra parterna hade rätt att omedelbart säga upp avtalet och utlösa den uppsagda parten eller dennes rättsinnehavare och ensamma slutföra entreprenaden. Av avtalet följde vidare, att en sådan utlösen skulle grunda sig på en av parterna gemensamt verkställd beräkning per uppsägningsdagen av konsortiets slutliga resultat för de arbeten som per samma dag kontrakterats av konsortiet. Om det sålunda beräknade slutliga resultatet utvisade vinst, skulle denna fördelas proportionellt i förhållande till ”nedlagda kostnader per uppsägningsdagen/beräknade kostnader”. Om å andra sidan det beräknade slutliga resultatet skulle utvisa förlust skulle den utlösta parten svara för sin fulla andel härav. Siab och Skanska åberopade dessa regler för lösenbeloppets beräkning. Konkursboet bestred å sin sida emellertid att lösenbeloppet skulle beräknas i enlighet med vad som föreskrivits i avtalet, och det krävde att utfå Kullenbergs andel (en tredjedel) dels av vad som på konkursdagen återstod av konsortiemedlen dels av parternas övriga tillgångar i konsortiet på konkursdagen. — Att det träffade konsortialavtalet var ett bolagsavtal synes inte ha ifrågasatts i målet. Däremot drogs ännu vid den tid då Kullenbergs försattes i konkurs gränsen mellan handelsbolag och enkla bolag på det sättet, att näringsverksamhet som utövades gemensamt i bolag medförde att bolaget var att klassificera som handelsbolag medan bolagsverksamhet i övrigt var att bedöma som verksamhet i enkelt bolag. Den verksamhet som Konsortiet Operabyggarna bedrev fann Hovrätten för Västra Sverige vara att klassificera som verksamhet bedriven i enkelt bolag, vilket var en bedömning som inte omprövades av Högsta domstolen; den kom därför att ligga till grund för HD:s dom, vilken därefter gällde endast frågan hur Kullenbergs andel i konsortieförmögenheten skulle beräknas. — I bolagslagen 2 kap. 30 § första stycket stadgas att om en bolagsman uteslutits ur ett handelsbolag denne skall erhålla ett lösenbelopp som kan antas motsvara vad han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället ägt rum. Första stycket gäller dock inte om något annat har avtalats mellan bolagsmännen. Skulle något säravtal inte ha träffats leder vidare föreskriften i bolagslagen 2 kap. 30 § jämlikt 2 kap. 34 § till, att om något annat inte har avtalats mellan bolagsmännen tillgångarna inte får skiftas innan alla kända skulder har betalts eller behövliga medel har avsatts för sådan betalning. Det lösenbelopp som en ur ett handelsbolag utesluten bolagsman erhåller blir därmed — med Högsta domstolens terminologi — ett nettobelopp. Det nu för handelsbolag föreskrivna är emellertid enligt en hänvisning i bolagslagen 4 kap. 7 § tillämpligt även i enkla bolag: Denna paragrafs andra stycke stadgar nämligen att i fråga om (det enkla bolagets) likvidation och upplösning gäller bland annat 2 kap. 30 och 34 §§. Alltså kan en bolagsman uteslutas ur ett enkelt bolag varvid han skall erhålla ett lösenbelopp som kan antas motsvara vad han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället ägt rum. Detta gäller dock inte om något annat har avtalats mellan bolagsmännen. Skulle något säravtal inte ha träffats blir därmed till följd av hänvisningen i 4 kap. 7 § till reglerna i andra kapitlet föreskriften om betalning av ett nettobelopp tillämpligt. HD:s majoritet (tre av fem ledamöter) var emellertid inte beredd att acceptera denna konsekvens. Man konstaterade att det enkla bolaget saknar rättskapacitet, och att om konkursboet när en bolagsman i ett enkelt bolag försatts i konkurs skulle erhålla endast på bolagsmannen belöpande nettovärde avseende bolagets verksamhet detta skulle innebära, att de tillgångar som ingick i bolaget bildade ett slags egendomsgemenskap även i förhållande till bolagsmännens borgenärer. En sådan ordning är inte, förklarade de tre i majoriteten ingående ledamöterna, väl förenlig med det förhållandet att ett enkelt bolag inte har rättskapacitet. Det är, fortsatte de, tydligt att samma princip måste tillämpas i det nu förevarande hänseendet vid utmätning och i konkurs. Hänvisningen i bolagslagen 4 kap. 7 § till bestämmelser i andra kapitlet rörande handelsbolag bör läsas med beaktande av att det enkla bolaget inte är en juridisk person utan i stället en särskild samverkansform mellan bolagsmännen. På grund av det anförda skall den s.k. bruttometoden tillämpas vid utlösande av bolagsman i ett enkelt bolag. Med andra ord: den uteslutne bolagsmannens konkursbo skall erhålla bolagsmannens andel utan avdrag för den förpliktelse som åvilade denne som bolagsman i det enkla bolaget. — Två av högsta domstolens ledamöter fann emellertid det vara omöjligt att avvika från vad lagtexten föreskrev, och de accepterade därmed ett avsteg från den egendomsordning som i princip gäller i enkla bolag. På grund härav skulle enligt deras uppfattning frågan om i konkursboet ingick Kullenbergs andel av de olika tillgångarna i konsortiet per konkursdagen (den s.k. bruttometoden) besvaras nekande.Enkla bolag · p. 4 · s. 63