3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter
Petter Asp, Jan Rosén · SvJT 2011 s. 103–119 · 1 ställe
- Jfr här tingsrättens dom. 1 0 Se t.ex. NJA 2008 s. 1135 s. 1153 f, Holmqvist m.fl., Kommentar till brottsbalken, del I, Kap. 1–12 s. 2:41 samt Asp, Internationell straffrätt, Uppsala 2011 avsnitt 2.2 punkt 8. 11 Se NJA 2000 s. 292 (NIR 2000 s. 487). Se Rosén, Mornington — automatik eller mänsklig gärning? i Rättsfall att minnas. Till Jan Hellner den 28 oktober 1997, s. 279 ff. 12 Se NJA 1980 s. 123 (NIR 1980 s 258). Jfr NJA 1986 s. 702 (NIR)1987 s. 89), Wickstrand, och NJA 1988 s. 715 (NIR 1989 s. 223), Landstingsmålet. 1 3 Se NJA 1996 s. 74 (NIR 1997 s. 282), BBS-målet. 14 Se Rosén, BBS-målet och ansvaret för elektroniska förmedlingstjänster, SvJT 1996 s. 414 ff. 15 Jfr påpekandet vid nr 27 i Infosocdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, att ”Enbart tillhandahållandet av de fysiska förutsättningarna för att möjliggöra eller genomföra en överföring skall inte i sig betraktas som en överföring i den mening som avses i detta direktiv”. 1 6 Norges Högsta domstol tycktes i ett uppmärksammat avgörande om hypertextlänkning till musikfiler vara tveksam till om länkning som inte helt klart anknöt till i sig olovliga filer vore att anse som brott mot upphovsrätten som en otillåten överföring/offentligt framförande. Så som målet var anlagt kunde Högsta domstolen välja att bara pröva länkning till olovliga filer, något som befanns göra intrång i rättsinnehavarnas rätt till verken i fråga; se Rt 2005 p. 41, napster.no. 1 7 Se t.ex. Lernestedt, Upplösta kroppar, upplösta sinnen: medverkansläran och bortom, i Asp, Lernestedt & Ulväng, Katedralen. Tre texter om straffrätt. 18 Jfr här bl.a. NJA 2006 s. 535 där Högsta domstolen kan sägas sätta upp vissa riktlinjer för vem som kan vara att anse som gärningsman. 1 9 Se även Asp, Ulväng & Jareborg, Kriminalrättens grunder, Uppsala 2010 avsnitt 6.4.3 (I) punkt 5. 2 0 I sammanhanget hänvisar hovrätten till Jareborg, Allmän kriminalrätt, Uppsala 2001 s. 212 f, 233 ff och 290 f. 21 Se Asp, Ulväng & Jareborg, Kriminalrättens grunder, Uppsala 2010 avsnitt 1.4.2 punkterna 4 och 6 f. 2 2 Är det viktiga värden eller mindre viktiga värden som riskeras? Jfr här hovrättens hänvisning till 2 kap. 19 § regeringsformen. 23 Jfr här hovrättens hänvisning till att inga försiktighetsåtgärder vidtogs. 2 4 Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten, Stockholm 1976 s. 262. 25 Jareborg, Allmän kriminalrätt, Uppsala 2001 s. 398. 26 Herlitz, Parties to a Crime and the Notion of a Complicity Object, Uppsala 1992 s. 176. 27 Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten, Stockholm 1976 s. 262.fotnot 9 · s. 107
Jan Rosén · SvJT 2004 s. 146–197 · 1 ställe
- NJA 1995 s. 631, Hackman. Tingsrättens analys synes ha vunnit efterföljd i målet. Tingsrätten påpekade att parternas motstridiga intressen skulle vägas mot varandra vid ett provisoriskt ordnande av rättsförhållandet. Käranden hade visserligen visat sannolika skäl för att upphovsrättsintrång förekom och det kunde skäligen befaras att intrånget skulle fortsätta och att detta i så fall skulle förringa värdet av den ensamrätten. Men vid avvägningen stod det klart att ett bifall till det interimistiska yrkandet skulle innebära ett väsentligt avbräck i svarandens verksamhet medan vinsten för käranden vore mer oklar. Ett bifall till det interimistiska beslutet skulle därmed få oproportionerliga skadeverkningar i förhållande till de skäl som talade för ett sådant beslut, varför det interimistiska yttrandet lämnades utan bifall. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut. Inför prövningen i Högsta domstolen förmälde föredragande revisionssekreterarens yttrande att om kärandens sak var uppenbar, dvs. att ett klart intrång förekom, så borde ett förbud meddelas; ju starkare skäl som talade för ett intrång till förfång för käranden desto mindre blev utrymmet för en proportionalitetsprövning. Intrånget var enligt revisionssekreterarens mening klart, men denna ville likväl ej bifalla det interimistiska yrkandet på den grund att den bankgaranti som utställts inte borde godtas som säkerhet eftersom garantin inte gällde fall då ett interimistiskt vitesförbud hävs genom beslut under rättegång eller slutligt beslut. Högsta domstolen lämnade överklagandet utan bifall utan någon motivering. Det är därför oklart om skälet till avslaget byggde på tveksamhet vid bedömningen av det potentiella intrånget som sådant eller utfallet av en proportionalitetsvärdering eller brister hos ställd säkerhet eller dessa förhållanden sammantagna. 9.3B(cid:0)(cid:0)eslag, förverkande, förstörande m.m. I fallet NJA 1996 s. 74, Datorbeslag, hade HovR:n i lagakraftvunnen dom friat en person från ansvar för olovlig kopiering av datorprogram genom att programmen överförts till hans BBS, men dömt denne till ansvar för upphovsrättsintrång genom att programmen, i strid med 11 och 23 §§ URL i dess tillämpliga lydelser, gjorts tillgängliga för den allmänhet som användarna av BBS:n utgjorde. Med denna utgång i ansvarsfrågan kunde förverkande endast ske om förutsättningarna härför förelåg enligt 36 kap. 1 § 1 st. BrB, påpekade Högsta domstolen, något som påfordrade att föremål på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kunde befaras komma till brottslig användning, typiskt sett med avseende på föremål av utpräglad karaktär av brottsverktyg. Högsta domstolen fann på denna grund att den ifrågavarande hårddisken skulle förverkas. Med hänsyn till kostnaderna härför kunde ej komma på fråga att hårddisken i stället enligt 36 kap. 6 § BrB skulle rensas från sitt innehåll. Däremot skulle inte den dator som använts för BBS:n förverkas, eftersom den kunde komma till användning i lagligt sammanhang och som den varken sedd för sig eller tillsammans med den förverkade hårddisken kunde anses utgöra ett sådant särskilt brottsverktyg som avses i 36 kap. 3 § 1 st. BrB.Svea Hovrätt, dom 2002-06-17, Mål B 2946-01 och B 3953-02. I fråga om · p. 48 · s. 193
Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 1 ställe