Rättsfall
NJA 1996 s. 712
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1996 s. 712
BibTeX
@misc{nja-1996-s-712,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1996 s. 712}},
year = {1996},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
8 hänvisningar i 5 artiklar · 8 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- NJA 1996 s. 712, JAS-kraschen. Vid en prövning av om citaträtt kunde åberopas till försvar för Aftonbladets återgivande av delar av en samma dag i Dagens Nyheter införd tidningsartikel kom överinstanserna att fastställa varje underinstans dom, varför tingsrättens bedömning ter sig vägledande. I Aftonbladet förekom tre citat ur DN. För att citaträtten skulle kunna prövas måste först fastställas att det citerade ägde upphovsrättsligt skydd. Stockholms tingsrätt påpekade att enstaka sakuppgifter som förekom i citaten, såsom angående skador, behandling och upplevelser, inte kom i fråga för skydd. Men när det gällde vissa yttranden, såsom ”man känner sig som en ödla”, måste detta anses vara uttryck för ett individuellt skapande och därmed som ett element i DN-artikeln som skall omfattas av upphovsrätt. Det spelade härvidlag ingen roll vad i DN-artikeln som härrörde från journalistens arbete eller som var den intervjuade personens formuleringar. Tingsrätten ansåg att DN-artikeln som en helhet gott och väl uppfyllde de krav som skulle ställas på ett verk i upphovsrättslig mening, något som emellertid även avsåg de tre citaten som sålunda återgavs i Aftonbladet. Jfr Stockholms tingsrätts dom 1989-09-12, Laterna Magica, där en mening ur Ingmar Bergmans bok uppfattades som ett litterärt verk.
- Det tillkommer inte Radio- och TV-nämnden att på grundval av 3 § URL pröva ideellrättsliga intrång, men med tillämpning av den nya regeln i 7 kap. 7 § radio- och TV-lagen måste nämnden ha varit av uppfattningen att rättighetshavarnas rättigheter, t.ex. deras rätt enligt 3 § 2 st. URL, inte kränkts genom de ifrågavarande reklamavbrotten. 6.T(cid:0)(cid:0)illämpning av legala inskränkningar i ensamrätten 6.1M(cid:0)(cid:0)öjlighet att intolka inskränkningar? NJA 1993 s. 263, Uppsala stadshus. Högsta domstolen konstaterar att det finns ett synnerligen begränsat utrymme för domstolarna att i lagen intolka andra inskränkningar än de som är angivna där. Enligt undantagsregeln i 13 § URL har ägaren till byggnad rätt att ändra byggnaden utan upphovsmannens medgivande. Emellertid kunde det inte komma på fråga att byggnad i detta sammanhang skulle innefatta även ritningar till byggnaden. På grund härav och då frågan om upphovsmännens rätt till ritningar knappast kan ha förbisetts av lagstiftaren kunde 13 § inte uppfattas så att den skulle innebära en ytterligare inskränkning av upphovsmännens rätt av innebörd att ägaren till en byggnad också skulle ha rätt att förfoga över ritningarna för att projektera en ändring. Med hänvisning till NJA 1985 s. 893, Manifestet, konstateras att inskränkningar i förfoganderätten är i det närmaste uteslutna för andra fall — vid sidan av vad som uttryckligen angivits i URL — än sådana där den uppkomna situationen är atypisk och knappast förutsedd av lagstiftaren samt starka samhällsintressen kan åberopas; regler av mer förutsebara fall av konflikt mellan upphovsmännens intressen och motstående intressen måste förbehållas lagstiftaren. 6.2C(cid:0)(cid:0)itaträtt NJA 1996 s. 712, JAS-kraschen. En artikel i Aftonbladet innehöll tre citat ur intervjuuttalanden i en DN-artikel. Fråga uppkom om dessa citat var lovliga enligt 22 § URL, således att de i så fall skulle ha skett i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiverats av innehållet. Härtill framhöll Högsta domstolen bl.a. följande. Begreppet god sed skulle ha sådan dubbel innebörd som domstolen tidigare angett bl.a. beträffande namnangivelserätten; se ovan avsnitt 4.1. Konkret innebar detta att citaträtten huvudsakligen medgav återgivande av avsnitt ur annans verk såsom ett hjälpmedel för ett eget självständigt arbete, exempelvis för att kritisera, utlägga och belysa det andra verket eller för att understryka det egna ställningstagandet eller ytterligare utveckla vad som sägs i det citerade. God sed sammanhänger även med den sedvänja som kan ha utvecklats på ett område, om den kan tagas för god. Inom dagspressen hade man att räkna med en förhållandevis långtgående citaträtt, särskilt tidningar emellan. I detta fall hade dock ett referat kunnat ske i stället för direkta citat. Citaten fyllde därför inte heller någon funktion som hjälpmedel för den egna framställningen. Utnyttjandet befanns ej stå i överensstämmelse med god sed.
- Annan förlust än uteblivet skäligt vederlag, liksom lidande eller annat förfång, rymmer disparata fenomen som avsättningsförluster, såsom försäljningsminskning eller utebliven försäljningsökning, likaväl som allmänna marknadsskador, såsom försämrat renommé, interna kostnader, t.ex. för utredning av intrångets omfattning, och ”icke-ekonomisk skada”, såsom för personligt lidande och olägenheter av det obehöriga utnyttjandet. Ofta synes domstolarna placera dylika skador inom ramen för ett gemensamt ”allmänt skadestånd”. Utgångspunkten är att den skadelidande skall ha full kompensation för liden skada. Likväl gäller att rättighetshavarens objektivt fastställbara skada avgör ersättningens storlek — inte intrångsgörarens eventuella vinst. Beträffande avsättningsförluster, marknadsskador och ideella skador, se särskilt NJA 1984 s. 34, Bootleg; NJA 1985 s. 813, Krukväxtkort, och NJA 1995 s. 164, Tunika. Interna kostnader för intrångets utredning har behandlats som skadeståndsgrundande, men kan också hänföras till rättegångskostnader, NJA 1986 s. 702, Demonstrationsmusik. Tidningsföretaget DN:s ”förfång” av att Aftonbladet kränkt DN:s upphovsrätt till en tidningsartikel ersattes inom ramen för ett allmänt skadestånd, NJA 1996 s. 712, JAS-kraschen.