Rättsfall

NJA 1996 s. 676

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1996 s. 676

BibTeX

@misc{nja-1996-s-676,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1996 s. 676}},
  year         = {1996},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Rätten att överklaga hovrättens beslut om återförvisning i dispositiva tvistemål1 hänvisning

Linus Örnulf · SvJT 2021 s. 679–697 · 1 ställe

Det är också ovisst vilken betydelse HD genom sina uttalanden i 2001 års fall tillmäter förhållandena att överklagandeförbud inte gäller vid undanröjande och beslut om ny handläggning efter klagan över domvilla, samt att hovrättens återförvisningsbeslut taget för sig skulle kunna angripas genom ansökan om resning och klagan över domvilla. Det förstnämnda förhållandet antyder att det i detta fall haft betydelse att tingsrätten begått ett rättegångsfel. Däremot är det svårt att förstå omnämnandet av möjligheten att ansöka om resning eller klaga över domvilla gällande hovrättens beslut eftersom dessa extraordinära rättsmedel sannolikt bör stå öppna i förhållande till samtliga av hovrättens återförvisningsbeslut (se NJA 1996 s. 676). 6.2.2 Exempel på fall som gäller processens ram Trots att de principer som HD tillämpat i NJA 1987 s. 153 och NJA 2001 s. 282 inte är alldeles lättolkade ska nedan några närliggande, här fiktiva, exempel kommenteras med ledning av som sagts i rättsfallen.Överklagande av återförvisningsbeslut i vissa fall · p. 18 · s. 691

Återförvisning av mål och ärenden utan att det förekommit rättegångsfel1 hänvisning

Clara Cederberg · SvJT 2019 s. 922–931 · 1 ställe

Rättsfallet NJA 1996 s. 676 ger visst stöd för tolkningen att hovrätten bör inta en restriktiv hållning i fråga om undanröjande och återförvisning på annan grund än rättegångsfel. Hovrätten hade ansett att det endast med betydande inslag av osäkerhet kunde utläsas vilka omständigheter parterna åberopat till stöd för sin talan i tingsrätten och återförvisat målet till tingsrätten eftersom det inte blivit handlagt på lämpligt sätt. Högsta domstolen uttalade att en hovrätt har en viss befogenhet att utan lagstöd undanröja en tingsrättsdom på annan grund än rättegångsfel och att denna befogenhet bör utövas med stor restriktivitet. Högsta domstolen ansåg att hovrättens återförvisande av målet kunde ifrågasättas men fann att hovrättens rättstillämpning inte var uppenbart oriktigt. Intresseavvägning Oavsett vilka slutsatser som dras om i vad mån hovrätten ska tillämpa instansordningens princip restriktivt bör en intresseavvägning göras innan hovrätten beslutar i fråga om eventuell återförvisning. Parternas intresse av att målets avgörande inte fördröjs och av att begränsa kostnaderna förenade med en rättslig process kan vägas mot att det av rättssäkerhetshänsyn anses motiverat att alla relevanta frågor bedöms i minst två instanser och hovrättens funktion i instansordningen. Som skäl för återförvisning har även anförts att det kan vara mindre kostsamt att ta upp ny bevisning i tingsrätten och att hänsyn får tas till överinstansernas arbetsbelastning. Welamson har uttalat att det knappast är möjligt att ge några mer preciserade riktlinjer för avvägningen av de olika synpunkter som talar för och emot undanröjande och återförvisning. Ekelöf har å andra sidan framhållit att situationen kan bedömas på olika sätt om det är fråga om att omfattande ny bevisning ska tas upp eller att tingsrätten saknat anledning att i domen uttala sig i viss fråga. Ekelöf har vidare anfört att om den fråga som hovrätten har att bedöma är en rättsfråga, eller en förhållandevis enkel fråga, så saknas i regel skäl att återförvisa målet.Allmänt om instansordningens princip · p. 6 · s. 924