Rättsfall
NJA 1996 s. 607
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1996 s. 607
BibTeX
@misc{nja-1996-s-607,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1996 s. 607}},
year = {1996},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 2 artiklar · 3 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Även i NJA 1996 s. 607 var frågan om en bilhandlare gjort ett godtrosförvärv av en begagnad bil. En delägare i ett dödsbo (C1) hade överlåtit en bil som tillhörde dödsboet utan att vara berättigad därtill, och förvärvaren (C2) hade kort därefter sålt bilen vidare till en bilhandlare. Det hade inte i målet påståtts att C2 gjort ett godtrosförvärv av bilen. Vid sin överlåtelse till bilhandlaren hade C2 visat upp ett kvitto där C1 uppgivit att hon sålt bilen med övriga dödsdelägares medgivande. Bilhandlaren hade kontrollerat fångeskedjan i bilregistret samt ringt till C1 och fått uppgifterna i kvittot bekräftade. Dessa åtgärder ansågs emellertid inte tillräckliga för att god tro skulle anses ha förelegat. Det framhölls bland annat att C2 köpt bilen av en person som påstått sig vara behörig att företräda annan (dödsboet). Vidare framhölls att C2 i förevarande fall innehaft bilen under mycket kort tid.
- Jämför NJA 1995 s. 337 och NJA 1996 s. 607, där ägaren också ansågs ha bevisbördan för lösörets värde vid förvärvstidpunkten. Det ansågs inte i något av fallen bevisat att detta värde överstigit det belopp som vitsordats, vilket i båda fallen var identiskt med den köpeskilling förvärvaren erlagt för lösöret (350 000 kr respektive 15 000 kr). I ett tidigare rättsfall, NJA 1982 s. 312, gjordes en skälighetsbedömning av lösörets värde, och resultatet blev ett belopp mitt emellan vad som yrkats av ägaren och vad som vitsordats av förvärvaren (19 000 kr).