Rättsfall
NJA 1996 s. 443
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1996 s. 443
BibTeX
@misc{nja-1996-s-443,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1996 s. 443}},
year = {1996},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 2 artiklar · 3 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- I NJA 1996 s. 443 ansågs det förhållandet att två polismän begått osant intygande (avseende ett beslagsprotokoll) och förfalskning (avseende ett kontrakt för biluthyrning) i syfte att dels rädda värdefull stulen konst (som eventuellt skulle komma att brännas av tjuvarna), dels skydda en uppgiftslämnare som hjälpt polisen genom att anskaffa fotografier av konstverken inte vara tillräckligt för att frita från ansvar på grund av nöd (jfr dock TR:s och HovR:s domar). När det gällde bedömningen av om en nödsituation förelegat uttalade HD att faran för uppgiftslämnaren inte kunde anses ha varit så nära förestående att det på den grunden förelegat nöd. Däremot menade HD att de tilltalade kunde ha haft fog för att anta att konstverken var omdelbart hotade av förstörelse. Med hänsyn bl.a. till att förundersökningen och dokumentationen däromkring är underkastad ett sanningskrav som endast kan åsidosättas i extrema undantagssituationer fann emellertid HD att åtgärderna var oförsvarliga. Se närmare Hans Gunnar Axberger, ”Nödens lag. NJA 1996 s. 443” i Rättsfall att minnas.
- Frågan om det förelegat fara i bevishänseende vid förfalskningsbrott och osant intygande samt frågan huruvida ett osant intygande var att bedöma som grovt eller ej behandlades något i NJA 1996 s. 443. 4.1.11 Brott mot allmän ordning (16 kap.) Våldsamt upplopp enligt 16 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken ansågs i NJA 1995 s. 311 inte ha förövats eftersom den folksamling (en skara Hammarbysupportrar) som den tilltalade deltagit i inte ansågs ha haft uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller annars framtvinga eller hindra viss åtgärd när den efter en fotbollsmatch sprang ned på planen och bl.a. slogs med Djurgårdssupportrar. HD framhöll att det för att ett uppsåt att sätta sig upp mot myndighet skall föreligga i och för sig inte krävs att någon myndighetsföreträdare finns på platsen, men att det inte kan räcka med att folksamlingen varit inriktad på att begå straffbara handlingar (som polisen eller annan myndighet skulle ha ingripit mot om de varit på platsen). Som exempel på en situation då erforderligt uppsåt kan föreligga utan att någon myndighetsperson är på plats angavs att en folksamling med våld försöker forcera en avspärrning som satts upp av en myndighet. Eftersom det inte funnits några poliser på fotbollsplanen under det aktuella skedet och supporterskaran inte heller trotsat myndighet på annat sätt ansågs den inte ha haft uppsåt att sätta sig upp mot myndighet. Det förhållandet att supporterskaran möjligen hade uppsåt att driva Djurgårdssupportrarna bort från fotbollsplanen ansågs heller inte innebära att den hade uppsåt att framtvinga viss åtgärd (att lämna en fotbollsplan är m.a.o. inte en sådan åtgärd som avses i bestämmelsen).