Rättsfall
NJA 1996 s. 211
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1996 s. 211
BibTeX
@misc{nja-1996-s-211,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1996 s. 211}},
year = {1996},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
7 hänvisningar i 4 artiklar · 7 stycken/fotnoter
Transporträtt - en översikt1 hänvisning
- Emellertid är det osäkert om någon sådan påverkan kan spåras i fallet Walter Internationale NJA 1996 s. 211 (= ND 1996 s. 25, jfr ND 1995 s. 65 [HVS] och ND 1993 s. 48 [Sjuhärad]). Detta fall rörde preskriptionsfrågan i ett regressförhållande mellan kontraherande och utförande transportör för vilket den internationella konventionen för transporter på väg (CMR) gällde. En huvudfråga i målet var om artikel 32.1 eller 39.4 CMR skulle tillämpas beträffande preskriptionen av ett lastskadekrav. Här tolkade underrätterna konventionen relativt fritt genom att anse att kapitel VI om successiva transporter omfattade tvisten samt tillämpade preskriptionsregeln i artikel 39.4 samma kapitel, vilket fick till följd att preskription inte ansågs ha inträtt. Högsta domstolen fäste större avseende på konventionens text. Domstolen kom fram till att transportören och undertransportören inte var solidariskt ansvariga eftersom kapitel VI inte var tillämpligt. I stället ansågs undertransportören vara en av transportören anlitad medhjälpare för vilken denne svarade enligt artikel 3 CMR. Som framgår har Högsta domstolen alltså valt att försöka hålla sig till reglerna i konventionen trots att verkligheten sprungit ifrån dessa. Nu kom emellertid domstolen på annan väg fram till samma slut som underrätterna, vilket redovisas nedan i avsnitt 10.5.
- I det ovan i avsnitt 8.1 redovisade fallet Walter Internationale NJA 1996 s. 211 (= ND 1996 s. 25, jfr ND 1995 s. 65 [HVS] och ND 1993 s. 48 [Sjuhärad]) gällde frågan om preskription i regressförhållanden. Högsta domstolen fann att reglerna i kapitel VI CMR om successiva transporter inte kunde tillämpas utan frågan skulle bedömas efter artikel 32 CMR. Enligt artikel 32.1 CMR var kravet preskriberat. Emellertid kom domstolen fram till att kravet inte var preskriberat eftersom preskriptionen suspenderats enligt artikel 32.2 CMR. Transportören hade i och för sig inte framställt något preciserat krav men undertransportören hade inte uttryckligen bestritt det krav som framställts. Mot bakgrund av att Högsta domstolen menade att man inte skulle kräva alltför mycket beträffande precisering av kravet accepterade den att suspension skett. Regresskravet var således inte preskriberat (se vidare Schelin, Last och ersättning, passim, särskilt s. 56 f.).
- Preskription av regressanspråk behandlas ovan avsnitt 10.5, se Walter Internationale NJA 1996 s. 211 (= ND 1996 s. 25, jfr ND 1995 s. 65 [HVS] och ND 1993 s. 48 [Sjuhärad]).