Bevisbördefrågor vid fel i tjänst5 hänvisningar
- I NJA 1996 s. 19 gjorde två gäldenärer gällande att en bank brustit i sin kreditprövning av dem, vilket enligt gäldenärerna innebar att deras borgensåtaganden inte var giltiga. Högsta domstolen konstaterade att banken vid kvalificerade situationer kunde åsidosätta de grundläggande förutsättningarna för borgensåtagande. I målet framgick av utredningen att det hade förekommit brister, men gäldenärerna hade enligt Högsta domstolen inte visat att det var sådana kvalificerade brister som medförde att borgensåtagandet föll bort. Det var således banken som, enligt materiell rätt, var skyldig att utföra en kreditupplysning med viss noggrannhet, men gäldenärerna som skulle visa förekomsten av avvikelser i noggrannheten.
- På liknande sätt ansågs köparna bevisskyldiga för avvikelsen i Göta hovrätts dom i mål T 251-14 (förmedlingstjänster), medan säljaren ansågs bevisskyldig för avvikelsen i Svea hovrätts dom i mål T 3518-18 (rekryteringstjänster), trots att båda målen handlade om påståenden om utförarens underlåtenhet att utföra tjänsten. Vidare hade köparna bevisbördan för att utförararen fullgjort sin skyldighet att göra kreditprövning i NJA 1996 s. 19, medan utföraren hade bevisbördan för att han fullgjort sin skyldighet att berätta om risker enligt avtalet i NJA 1997 s. 65.
- Mot bakgrund av den praxis och doktrin som redogjorts för ovan anser vi att det som bör avgöra placeringen av bevisbördan framför allt är teorier om bevissäkring och om att processrätten ska verka lämpligt handlingsdirigerande, snarare än dogmatiska principer. Som vi redogör för nedan anser vi att dessa skäl ofta talar för att utföraren ska ha bevisbördan för avtalsenlig tjänst, snarare än att köparen ska ha bevisbördan för förekomst av avvikelse. 6.1 Bevissäkringsmöjligheter för avvikelser Ser man till bevissäkringsmöjligheter vid tvister om avvikelser framstår ofta utförarens möjligheter som bättre än köparens när resultatet av tjänsten inte är besiktningsbart. Det torde oftast vara svårt för studenten att visa vad en utbildning saknat (NJA 2018 s. 266), för gäldenären att visa brister i bankens kreditprövning (NJA 1996 s. 19), för köparen av IT-tjänster att visa att IT-tjänsterna inte tillhandahållits snabbt (Hovrätten för Västra Sverige T 5249-15) och för skolan att visa att en utförare haft brister i personalstyrkan och bristfälliga lokaler (Svea hovrätt T 2694-17).