Rättsfall

NJA 1995 s. 89

Citera

NJA 1995 s. 89

BibTeX

@misc{nja-1995-s-89,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1995 s. 89}},
  year         = {1995},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2019 s. 1007–1124 · 1 ställe

I NJA 2016 s. 859 bestämdes påföljden för grovt dopningsbrott med ett straffvärde motsvarande åtta månaders fängelse till skyddstillsyn i förening med en månads fängelse. Högsta domstolen konstaterade att brottslighetens art gjorde att påföljden normalt borde bestämmas till fängelse, men tillade att särskilda skäl, hänförliga till omständigheterna vid brottet eller gärningsmannens person kan föranleda en annan bedömning (jfr NJA 1995 s. 89 I och II). I målet angavs i ett frivårdsyttrande att en skyddstillsyn skulle kunna bidra till att avhålla den tilltalade från fortsatt brottslighet och att hans personliga och sociala situation påtagligt förbättrats. Det ansågs mot den bakgrunden finnas tillräckligt starka skäl att välja skyddstillsyn som påföljd, men med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art ansågs det oundgängligen påkallat att förena skyddstillsynen med en månads fängelse. Rättsfallet ger viss ledning för när s.k. 28:3-fängelse kan användas men det framstår fortsatt som delvis oförklarat hur påföljdskombinationen ska infogas i tankestrukturen vid påföljdsbestämningen och vad de grundläggande förutsättningarna för att påföljden överhuvudtaget ska kunna komma ifråga är: i vilken utsträckning fordras att det finns särskilda omständigheter (ungdom, påtaglig förbättring, särskilda behov) för att skyddstillsyn i förening med fängelse ska kunna ersätta ett längre fängelsestraff och vilka omständigheter kan i så fall vara relevanta? 5.2.2 Påföljdsval avseende unga lagöverträdare I NJA 2015 s. 948 bestämdes påföljden för en 19-åring som gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av barn. Högsta domstolen konstaterade att brottslighetens art enligt fast praxis tillmäts en väsentlig betydelse vid påföljdsvalet. Presumtionen för fängelse innebär emellertid inte att annan påföljd är utesluten, men att det vid straffvärden om sex månader eller mer kan komma i fråga med en icke frihetsberövande påföljd endast om alldeles speciella omständigheter talar för detta (här hänvisas till NJA 2006 s. 79 I, med en jämförhänvisning till NJA 2014 s. 990). Med hänsyn till den tilltalades ålder (jfr 30 kap. 5 § andra stycket) och hans bristande utveckling och personliga förhållanden i övrigt fanns emellertid möjlighet att döma till annan påföljd än fängelse. En ren villkorlig dom eller skyddstillsyn ansågs emellertid inte vara tillräckligt ingripande, varför påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med en föreskrift om samhällstjänst.Försvårande och förmildrande omständigheter · p. 61 · s. 1110

Svensk rättspraxis3 hänvisningar

Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 3 ställen