Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- NJA 1995 s. 631, Sundborn. Hackman Rörstrand AB marknadsförde en servis kallad Sundborn med ett mönster i form av en blomranka, ritad av företagets designer Pia Rönndahl. Fråga uppkom, vid yrkande om interimistiskt förbud vid vite, om ett annat blommönster, som förekom applicerat på ett annat företags porslinsservis, kallad Majblom, uppvisade sådana likheter med det förra mönstret att det kunde anses sannolikt att det senare utgjorde intrång i det förra. Sundborn utgjordes av en allmogeinspirerad växtformation i form av en rödaktig blomma, en s.k. fyrväppling, med gröna blad och en blå kurbitsslinga som går ut åt vardera hållet. Mönstret bildades av en upprepning av denna figur.
- NJA 1995 s. 631, Hackman. Tingsrättens analys synes ha vunnit efterföljd i målet. Tingsrätten påpekade att parternas motstridiga intressen skulle vägas mot varandra vid ett provisoriskt ordnande av rättsförhållandet. Käranden hade visserligen visat sannolika skäl för att upphovsrättsintrång förekom och det kunde skäligen befaras att intrånget skulle fortsätta och att detta i så fall skulle förringa värdet av den ensamrätten. Men vid avvägningen stod det klart att ett bifall till det interimistiska yrkandet skulle innebära ett väsentligt avbräck i svarandens verksamhet medan vinsten för käranden vore mer oklar. Ett bifall till det interimistiska beslutet skulle därmed få oproportionerliga skadeverkningar i förhållande till de skäl som talade för ett sådant beslut, varför det interimistiska yttrandet lämnades utan bifall. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut. Inför prövningen i Högsta domstolen förmälde föredragande revisionssekreterarens yttrande att om kärandens sak var uppenbar, dvs. att ett klart intrång förekom, så borde ett förbud meddelas; ju starkare skäl som talade för ett intrång till förfång för käranden desto mindre blev utrymmet för en proportionalitetsprövning. Intrånget var enligt revisionssekreterarens mening klart, men denna ville likväl ej bifalla det interimistiska yrkandet på den grund att den bankgaranti som utställts inte borde godtas som säkerhet eftersom garantin inte gällde fall då ett interimistiskt vitesförbud hävs genom beslut under rättegång eller slutligt beslut. Högsta domstolen lämnade överklagandet utan bifall utan någon motivering. Det är därför oklart om skälet till avslaget byggde på tveksamhet vid bedömningen av det potentiella intrånget som sådant eller utfallet av en proportionalitetsvärdering eller brister hos ställd säkerhet eller dessa förhållanden sammantagna. 9.3B(cid:0)(cid:0)eslag, förverkande, förstörande m.m. I fallet NJA 1996 s. 74, Datorbeslag, hade HovR:n i lagakraftvunnen dom friat en person från ansvar för olovlig kopiering av datorprogram genom att programmen överförts till hans BBS, men dömt denne till ansvar för upphovsrättsintrång genom att programmen, i strid med 11 och 23 §§ URL i dess tillämpliga lydelser, gjorts tillgängliga för den allmänhet som användarna av BBS:n utgjorde. Med denna utgång i ansvarsfrågan kunde förverkande endast ske om förutsättningarna härför förelåg enligt 36 kap. 1 § 1 st. BrB, påpekade Högsta domstolen, något som påfordrade att föremål på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kunde befaras komma till brottslig användning, typiskt sett med avseende på föremål av utpräglad karaktär av brottsverktyg. Högsta domstolen fann på denna grund att den ifrågavarande hårddisken skulle förverkas. Med hänsyn till kostnaderna härför kunde ej komma på fråga att hårddisken i stället enligt 36 kap. 6 § BrB skulle rensas från sitt innehåll. Däremot skulle inte den dator som använts för BBS:n förverkas, eftersom den kunde komma till användning i lagligt sammanhang och som den varken sedd för sig eller tillsammans med den förverkade hårddisken kunde anses utgöra ett sådant särskilt brottsverktyg som avses i 36 kap. 3 § 1 st. BrB.