Rättsfall

NJA 1995 s. 238

Citera

NJA 1995 s. 238

BibTeX

@misc{nja-1995-s-238,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1995 s. 238}},
  year         = {1995},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

5 hänvisningar i 4 artiklar · 5 stycken/fotnoter

Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2019–20201 hänvisning

Michael Bogdan · SvJT 2021 s. 939–987 · 1 ställe

Frågan om svensk domstols behörighet att pröva en ansökan om anordnande av godmanskap för en 82-årig utländsk kvinna, som saknade svenskt uppehållstillstånd men sedan ett par år var boende hos sin dotter i Sverige, prövades av Svea hovrätt i RH 2020:34. I motsats till förvaltarskap regleras denna fråga inte uttryckligen i 5 kap. lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, men hovrätten kom med hänvisning till vissa lagförarbeten fram till att lagens regler om förvaltarskap i princip även kan tillämpas på godmanskap, vilket bl.a. betydde att svensk jurisdiktion var beroende av kvinnans svenska hemvist. Detta gäller dock enligt hovrätten inte specialregeln i 5 kap. 2 §, enligt vilken rätten före beslutet genom UD ska inhämta upplysning om huruvida förmynderskap kommer att anordnas i utlänningens hemland (medborgarskapsland), eftersom det vid godmanskap, som till skillnad från förvaltarskap inte begränsar den berördes rättshandlingsförmåga, inte föreligger risk för motstridiga rättshandlingar av svensk god man och förvaltaren i hemlandet. Hovrätten ställdes också inför frågan om huruvida den aktuella personen trots att hon saknade uppehållstillstånd kunde anses ha hemvist i Sverige. Hemvist definieras i lagens 7 kap. 2 § som bosättning vilken är stadigvarande, vilket normalt förutsätter uppehållstillstånd, men hovrätten fann, med hänvisning till bl.a. NJA 1995 s. 238, att omständigheterna sammantaget var sådana att kvinnan fick anses ha hemvist i Sverige, varvid hovrätten framhöll att hon hade ”ett starkt rättsligt intresse av att få frågan om godmanskap prövad”. — Sistnämnda argument, lånat från NJA 1995 s. 238, innebär egentligen att man manipulerar hemvisten för att uppnå önskat resultat. Skyldigheten att genom UD kolla att förmynderskap inte kommer att anordnas i utlänningens hemland synes ha blivit obsolet, se SOU 2003:51 s. 168.Personalstatut och personrätt · p. 2 · s. 941

Föräldraansvar i välfärdsrätten - om vårdnad, vårdnadstvister och barnskydd1 hänvisning

Johanna Schiratzki · 2013, s. 1–262 · 1 ställe

Rättspraxis har en jämförelsevis stor betydelse för tolkningen av hemvist. Se NJA 1995 s. 238, NJA 1997 s. 154, NJA 1997 s. 196, NJA 1996 C 48, NJA 1994 s. 302, NJA 1993 s. 65.fotnot 555 · s. 228

Domsrätt och lagval vid elektronisk handel2 hänvisningar

Patrik Lindskoug · 2004, s. 217–481 · 2 ställen

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Lennart Pålsson · SvJT 2001 s. 770–804 · 1 ställe

I NJA 1996 C 48 befanns en utländsk kärande som saknade rätt att stadigvarande vistas i Sverige inte ha hemvist här vid tillämpning av IÄL (jfr NJA 1995 s. 238). Hans talan om äktenskapsskillnad avvisades därför, jfr 3 kap. 2 § 3 IÄL. 3.2.2 Erkännande av utländska skillnadsdomar I NJA 1997 C 91 vägrades erkännande av en utländsk dom på äktenskapsskillnad på den grunden att det inte var visat att domen vunnit laga kraft. Att laga kraft är en förutsättning för erkännande framgår visserligen inte av lagtexten, men kravet betecknas i förarbetena som ”självfallet”, se prop. 1973:158 s. 112. 3.3 Makars förmögenhetsförhållanden I NJA 1997 s. 37 hade två makar genom en som äktenskapsförord betecknad handling avtalat dels att tidigare äktenskapsförord mellan dem inte längre skulle gälla, dels att tysk lag skulle vara tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden. Makarna ansökte nu om registrering av handlingen som äktenskapsförord.Person- och familjerätt · p. 10 · s. 775