Rättsfall
NJA 1994 s. 128
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1994 s. 128
BibTeX
@misc{nja-1994-s-128,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1994 s. 128}},
year = {1994},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 3 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Barn- och föräldrarätt1 hänvisning
Nyare rättspraxis om umgänge med barn, m.m.2 hänvisningar
- RH 1999:50 (forum): Föräldrarna hade gemensam vårdnad om tre barn. I ansökan om stämning till Haparanda tingsrätt (inom vars domkrets ett av barnen hade sitt hemvist) yrkade fadern att han skulle tillerkännas ensam vårdnad om barnen. Efter foruminvändning avvisade tingsrätten faderns talan såvitt avsåg de två barn som hade hemvist på annan ort. Hovrätten konstaterade att bestämmelsen i 6 kap. 17 § FB genom en lagändring år 1995 efter ordalagen kommit att innebära att en talan om vårdnad som omfattar flera barn med skilda hemvist, om foruminvändning görs beträffande något barn, kommer att handläggas vid skilda domstolar trots att fråga är om barn med samma vårdnadshavare. Denna verkan ansåg hovrätten inte vara förenlig med barnets bästa. Med hänsyn till det starka samband som råder mellan olika frågor i mål om vårdnad om flera barn med samma vårdnadshavare menade hovrätten att fördelarna med en gemensam handläggning klart borde överväga de nackdelar som kan uppstå. Hovrätten påpekade också att förarbetena till den lagändring som gjordes år 1995 och som innebar att forumbestämmelsen anknöts till barnets hemvist i stället för till vårdnadshavarnas hemvist inte gav någon antydan om att nämnda verkan varit åsyftad. Mot denna bakgrund ansåg hovrätten att det inte kunde anses att ordalydelsen av 6 kap. 17 § första stycket FB omfattade den aktuella talan. Det fick i stället anses föreligga en allmän princip enligt vilken en samtidigt väckt talan om vårdnad beträffande flera barn med samma vårdnadshavare kan avgöras vid en eller samma domstol oavsett att något eller några barn har hemvist på annat håll. Hovrätten undanröjde tingsrättens avvisningsbeslut och visade målet åter till tingsrätten. Talan om umgänge får föras av en förälder som vill umgås med sitt barn. (6 kap. 15 a § FB) RH 2000:99 (talerätt): Sedan tingsrätten i en dom som vunnit laga kraft tillerkänt fadern visst umgänge med sin son, yrkade modern i ansökan om stämning att faderns rätt till umgänge skulle begränsas. Tingsrätten avvisade talan på den grunden att modern saknade talerätt. Modern överklagade beslutet. Hovrätten ansåg att det av motiven till 1998 års vårdnadsreform inte framgick att det funnits någon avsikt att inskränka talerätten för vårdnadshavare som vill väcka talan i fråga om en genom dom fastställd umgängesrätt. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av rättsfallet NJA 1994 s. 128 ansåg hovrätten att bestämmelsen inte kunde tolkas på det sättet att vårdnadshavaren inte skulle vara berättigad att väcka en talan av ifrågavarande slag. Inte heller i övrigt ansåg hovrätten att det fanns någon grund för att vårdnadshavaren inte skulle ha talerätt. Tingsrättens avvisningsbeslut undanröjdes och målet återförvisades till tingsrätten. Talan skall väckas genom stämning, om inte annat är stadgat. (13 kap. 4 § RB. Se även 6 kap. 17 § FB.) Svea hovrätts beslut 1999-01-27 i mål Ö 5806-98 (krav på stämning): Föräldrarna hade gemensam vårdnad om sin dotter. Fadern yrkade i tingsrätten — jämväl interimistiskt — visst umgänge med dottern. Modern bestred faderns yrkande och yrkade för egen del — jämväl interimistiskt — att hon skulle tillerkännas ensam vårdnad om dottern. I interimistiskt beslut tillerkändes modern ensam vårdnad om dottern och fadern visst umgänge. Efter överklagande från fadern slog hovrätten inledningsvis fast att rätten till umgänge oftast är underordnad frågan om vårdnad och att frågor om umgänge kan prövas utan att talan väckts genom stämning när vårdnadsfrågan är uppe till prövning. Hovrätten konstaterade därefter att frågan om umgänge efter den 1 oktober 1998 kan prövas inom ramen för en gemensam vårdnad och att den alltså med 1998 års reform fått en från vårdnadsfrågan mer fristående betydelse. Behovet av att få frågan om vårdnad och frågan om umgänge behandlade samtidigt gjorde sig, enligt hovrätten, inte gällande med samma styrka som när talan avseende vårdnad väcks först. Fadern som yrkat umgänge med dottern som stod under föräldrarnas gemensamma vårdnad borde ansåg hovrätten inte riskera att förlora sin del i vårdnaden när han väcker talan. Hovrätten undanröjde tingsrättens beslut i vårdnadsfrågan och avvisade moderns talan i den delen. Väckt talan får inte ändras. Käranden får dock bl.a. framställa nytt yrkande, om det stöder sig på väsentligen samma grund. (13 kap. 3 § RB) RH 1999:80 (ändring av talan): I ansökan om stämning yrkade fadern umgänge med barn. Han ändrade därefter sin talan till att avse vårdnaden om barnet. Tingsrätten konstaterade att frågor om vårdnad och umgänge har ett mycket starkt samband sinsemellan och att det finns en beaktansvärd risk för två oförenliga avgöranden om frågorna prövas var för sig. Tingsrätten hänvisade också till att hovrätten i RH 1996:110 funnit att en pågående rättegång om umgänge utgjorde hinder mot att vid annan domstol ta upp talan om vårdnad till prövning. En konsekvens av denna bedömning måste enligt tingsrätten bli att talan om vårdnad kan tas upp i ett pågående mål om umgänge; resultatet skulle annars bli att en förälder över huvud taget inte kan få frågan om vårdnad prövad så länge målet om umgänge pågår. Tingsrätten ansåg sig därför oförhindrad att ta upp faderns yrkande om vårdnad till prövning. Modern överklagade beslutet. Hovrätten avslog överklagandet. Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. (17 kap. 2 § RB. Se även 6 kap. 19 § FB samt 35 kap. 8 och 9 §§ RB.) RH 1999:76 (rättegångsfel): Efter muntlig förberedelse i ett vårdnadsmål träffade ordföranden barnet för ett enskilt samtal. Samtalet protokollfördes. Vid huvudförhandlingen hölls inte något förhör med barnet. Däremot föredrogs vad som antecknats från samtalet med barnet. Tingsrättens handläggning ansågs utgöra rättegångsfel. Eftersom bedömningen i målet, med åsidosättande av omedelbarhetsprincipen, bl.a. grundats på vad barnet hade uppgett vid samtalet hade felet inverkat på målet utgång. Att parterna godtagit tingsrättens förfarande ändrade inte den bedömningen. Tingsrättens dom undanröjdes och målet visades åter till tingsrätten för fortsatt handläggning. Kommentar I RH 1999:6 ansågs forumregeln i 6 kap. 17 § första stycket FB vara dispositiv. Enligt RH 1999:50 kan en samtidigt väckt talan om vårdnad beträffande flera barn med samma vårdnadshavare fortfarande handläggas vid en och samma tingsrätt trots att något eller några av barnen inte har hemvist inom tingsrättens domkrets.
- Boföräldern ansågs i RH 2000:99 ha rätt att föra talan om begränsning av det umgänge som tidigare beslutats av domstol. De ändringar som gjordes i samband med 1998 års vårdnadsreform bedömdes alltså inte innebära att rättsfallet NJA 1994 s. 128 blivit inaktuellt.