1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter
Jakob Heidbrink · SvJT 2018 s. 695–729 · 1 ställe
- Därtill kommer att jag som sagt generellt är skeptisk till att analogisera från upphandlingsrätten. Den är enligt min mycket bestämda mening för speciell och för europeisk för att lämpa sig för analogier in i den svenska nationella avtals-, förvaltnings- och processrätten: i förhållande till de nämnda områdena är enligt min mening upphandlingsrätten lex specialis, från denna bör inte analogiseras bakåt in i leges generales och upphandlingsrätten är så speciell att den inte har gelikar som tillsammans med upphandlingsrätten skulle kunna utgöra underlag för analogier. Den som uppfattar mitt ställningstagande som åtminstone delvis ett uttryck för en avvisande inställning till harmoniseringssträvandena ”top-down” inom den europeiska avtalsrätten, uppfattar mig helt korrekt: EU:s motto är ”förenade i mångfalden”, inte ”one size fits all”. 3.2.3 Arbetsdomstolen som prejudikatsinstans Arbetsdomstolen är en partsammansatt domstol i ett numera högt specialiserat civilrättsligt ämne, arbetsrätten. Med samma argumentation som anförts ovan avseende upphandlingsrätten skulle alltså även dess praxis kunna anses vara för specialiserad för att kunna vara intressant utanför domstolens sakliga jurisdiktion. Arbetsdomstolens domar har dock i vissa fall även av Högsta domstolen åberopats som stöd för sitt domslut och även betecknats som ”vägledande” (exempelvis åberopades Arbetsdomstolens praxis i NJA 1993 s. 60, där frågan handlade om tidpunkten för uppkomsten av en arbetsrättslig fordran, och betecknades denna praxis som vägledande i NJA 2005 s. 586, där fråga var om rättens behörighet). Arbetsdomstolen bör alltså, om än med viss försiktighet, betraktas som en, om inte prejudikatsinstans, så åtminstone en domstol vars domar kan läggas till grund även för civilrättsliga bedömningar utanför den egentliga arbetsrätten. I förevarande fall är arbetsdomstolen den rättsliga instans som tydligast utanför upphandlingsområdet (där frågan är särskilt reglerad i lag) behövt behandla frågan om förhållandet mellan offentligrättsligt beslut och civilrättsligt avtal. I brist på bättre rättskälla på området anser jag därför att Arbetsdomstolens praxis bör kunna läggas till grund för att analysera förhållandet mellan beslut och avtal. 3.3 Arbetsdomstolens praxis Frågan om förhållandet mellan förvaltnings- och civilrätt har i några fall ställts på sin spets i Arbetsdomstolens rättspraxis, vars i skrivande stund hittillsvarande slutpunkt är AD 2016 nr 74 som avgjordes den 14 december 2016. I fallet hade en person blivit anställd av Försäkringskassan och också påbörjat sin anställning. Det anställningsbeslut som låg till grund för avtalet ogiltigförklarades dock sedermera av Statens överklagandenämnd, varpå Försäkringskassan avslutade anställningsförhållandet. Den anställda och hennes fackförening klagade hos Arbetsdomstolen med påstående om att det civilrättsliga anställningsavtalets giltighet inte påverkades av att det förvaltningsbeslut som låg till grund för anställningen hade ogiltigförklarats.Den processrättsliga tredjemansproblematiken · p. 40 · s. 711