Lagen om skiljeförfarande - en kommentar4 hänvisningar
- Se 45 §. Den påkallande parten bör därför vara beredd att styrka -1 ex med mottagnings bevis - att begäran på angiven dag kom adressaten till handa, se NJA 1993 s 252; jfr ovan s 89 med not 307. Delgivningslagen (1970:428) är inte tillämplig i skiljeförfarande - se NJA 1996 s 330 - varför olika former av surrogatdelgivning inte medges. Heuman, JT 1996-97 s 459 ff, diskuterar olika sätt att lösa delgivningssvårigheterna, t ex genom att par terna i skiljeklausulen tar in en föreskrift om att delgivning skall anses ha skett i lagens me ning, om en skrift översänds till motparten med rekommenderat brev under en viss angiven adress. Heuman påpekar också att delgivning med en utländsk part får ske enligt lagen på den ort där påkallelseskriften skall överlämnas till svaranden. — Tidpunkten för när talan skall anses väckt förskjuts inte därigenom att påkallelsen senare utvidgas till att avse även annan tvistefråga som omfattar avtalet, se NJA 1955 s 224.
- Se NJA 1918 s 324 och nedan s 117. Jfr även Heuman. Yearbook 1994 s 48, enligt vilken det för att få till stånd ett skiljeförfarande så snart som möjligt kan vara lämpligt att sända påkallelsen till både motparten och hans ombud (särskilt ifall ombudet har generell fullmakt att företräda huvudmannen i skiljeförfarande eller fullmakt att ta emot påkallelse av sådant förfarande. Sänds påkallelsen till ombudet endast för kännedom, anses emellertid inte något skiljeförfarande ha inletts därigenom även om ombudet har behörighet att ta emot påkallel se av skiljeförfarande, se NJA 1993 s 252.
- Jfr NJA 1993 s 252.