Arvsrätt - en lärobok om arv, boutredning och arvskifte4 hänvisningar
- Agell, som är kritisk mot rättsläget, uttalar att det ”kan knappast antas i dagens sam hälle, att makar, om de i ett inbördes testamente använt uttrycket full äganderätt utan hjälp av juridisk expertis, vill ge den efterlevande maken inte bara testationsfrihet utan också att båda makarnas egendom skall hamna hos den sist avlidnes släktingar. Slump effekterna av en sådan presumtion blir alltför stora”. Se Agell, Testamentsrätt. s. 94. Jfr dock rättsfallet NJA 1993 s. 145 nedan - I rättsfallet NJA 2004 s. 487 gällde frågan tolkning av ett testamente med förordnande om sekumdosuccession.
- 68 död.82 Detta uteslöt dock enligt HD inte ”att särskilda omständig heter kunna ådagalägga att i ett visst fall med ett förordnande som enligt ordalagen har angivna innehåll likväl ej avsetts att göra av vikelse från lagens regel om sekundosuccession”.83 Några sådana omständigheter ansågs dock inte föreligga i det aktuella fallet, var för alltså någon efterarvsrätt inte förelåg för hustruns arvingar. Detta rättsläge har senare bekräftats, nämligen genom rättsfallet NJA 1993 s. 145. I detta fall ansågs ett inbördes testamente enligt vilket den efterlevande maken skulle med full äganderätt erhålla den först avlidna makens kvarlåtenskap föra med sig att sistnämnda makes arvingar inte hade någon rätt till den efterlevande makens kvarlåtenskap enligt regeln i 3 kap. 8 § AB. Då detta rättsfall även åberopas på annat ställe i boken (se nedan i avsnitt 2.3.3 under g.) skall här lämnas ett ganska utförligt referat av detta.
- Om den efterlevande maken efter omgifte överlever även den nya maken och ärver honom, kan vid dennes död två grupper av sekundosuccessorer tänkas. Förhållandena får ordnas upp genom successiva delningar enligt de grunder som angivits i det föregående. g. Vid den efterlevande makens död kan det förhålla sig så, att det finns arvsberättigade släktingar endastp å en av de döda makarnas sidor. Före genomförandet av 1987 års lagstiftning gällde därvid, att om det fanns arvsberättigade släktingar endast på den sist avlidna ma kens sida, så ärvde dessa hela boet men om det i stället endast var på den först avlidna makens sida det fanns arvsberättigade släkting ar, så ärvde dessa endast hälften av boet och Allmänna arvsfonden den andra hälften (se nedan under 2.4 om Allmänna arvsfonden). I förarbetena till 1987 års lagstiftning konstaterades att om makarna avled med kort mellanrum kunde utfallet för släktingarnas och All männa arvsfondens del bli helt beroende av vilken make som avled först, vilket ansågs vara en föga rationell ordning. Genom 1987 års lagstiftning infördes därför den regeln (se 3 kap. 8 § ÄB) att om det vid den efterlevande makens död finns arvsberättigade släktingar efter endast en av makarna, så ärver dessa hela kvarlåtenskapen. (Jfr det ovan under 2.3.1. refererade rättsfallet NJA 1993 s. 145.) I för hållande till tidigare rätt innebär alltså denna regel att om det vid den efterlevande makens död finns arvingar endast på den först avlidna makens sida, så ärver dessa hela boet. Allmänna arvsfonden ärver sålunda inte längre i detta fall. (Se om övergångsbestämmel serna nedan under h.)