Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- I NJA 1992 s. 303 hade en försäkrad konsument anmält en inbrottsskada till försäkringsgivaren. Efter viss korrespondens mellan parterna redogjorde försäkringsgivaren i ett brev för den utredning som ägt rum i ärendet och anförde därefter: ”Då försäkringsfall ej är styrkt, kan vi ej betala någon ersättning till Er. Ni har möjlighet att hos Domstol begära prövning av Era ersättningskrav. I sådant fall gäller försäkringens rättsskyddsmoment.” Frågan i målet gällde huruvida detta brev kunde anses innebära att försäkringsgivaren förklarat att denne tagit slutlig ställning till ersättningskravet i den mening som krävs för att sexmånadersfristen skall börja löpa. Högsta domstolen uttalade att kravet på slutligt ställningstagande inte kunde anses innebära något krav på att beskedet till den försäkrade har viss bestämd ordalydelse. Vad som enligt domstolen fordras är endast ”ett klart tillkännagivande att försäkringsgivaren inte är beredd att ompröva sin ståndpunkt”. Ett sådant tillkännagivande kan, framhöll domstolen, självfallet lämnas med begagnande av olika formuleringar varvid det emellertid är angeläget att försäkringsgivare i sina handläggningsrutiner nyttjar formuleringar som ansluter till lagtexten.
- I NJA 1992 s. 845 I var det återigen fråga om en försäkrad konsument som till sin försäkringsgivare hade anmält en inbrottsskada. Efter åtskilliga kontakter mellan parterna sände försäkringsgivaren ett brev med följande innehåll till den försäkrades ombud: ”Åberopande gårdagens telefonsamtal får vi härmed översända kopior av de båda kvitton som finns inlämnade i ärendet, nämligen på 8000 kr respektive 800 kr. Vi bilägger även faktura på 900 kr från Musik & Radiocity AB vilket belopp vi utbetalat för den TV-apparat försäkringstagaren uttagit som ersättning efter den anmälda stöldskadan. Då vår utredning visat att försäkringen tecknats efter att skadan inträffat får vi härmed återkräva ersättning för det sistnämnda beloppet 900 kr. Vi får även bekräfta vårt telefonmeddelande till Er 1982-07-09 att vi avstår från att begära RÅ:s prövning av länsåklagarens beslut i ärendet.” Frågan i målet gällde huruvida detta brev kunde anses innebära att försäkringsgivaren förklarat att denne tagit slutlig ställning till ersättningskravet i den mening som krävs för att sexmånadersfristen skall börja löpa. Med hänvisning till NJA 1992 s. 303 uttalade Högsta domstolen att kravet på slutligt ställningstagande inte kunde anses innebära något krav på att beskedet till den försäkrade har viss bestämd ordalydelse, att vad som fordras endast är ett klart tillkännagivande att försäkringsgivaren inte är beredd att ompröva sin ståndpunkt, att ett sådant tillkännagivande givetvis kan utformas på olika sätt samt att det emellertid är angeläget att försäkringsgivare i sina handläggningsrutiner nyttjar formuleringar som ansluter till lagtexten. Vidare uttalade Högsta domstolen att om det, när en försäkringsgivare avböjer att utge försäkringsersättning, är oklart om denna ståndpunkt utgör försäkringsgivarens slutliga ställningstagande eller inte, kan denna osäkerhet ”undanröjas genom att bolaget samtidigt lämnar … information om domstolsprövning och preskriptionsrisk”. Domstolen tillade att om försäkringsgivaren underlåter att lämna sådan information ”måste stora krav ställas på tydligheten av det meddelande som innebär att bolaget har tagit slutlig ställning till ersättningsfrågan”.
- Högsta domstolen NJA 1950 s. 610 3.2 NJA 1981 s. 920 3.3.3 NJA 1981 s. 1205 1.4 NJA 1982 s. 106 3 NJA 1982 s. 390 2.8.1 NJA 1982 s. 668 3 NJA 1983 s. 496 3.5.2 NJA 1983 s. 522 I och II 3.3.1 NJA 1983 s. 725 1.4; 2.8.1 NJA 1984 s. 229 1.4 NJA 1984 s. 501 I och II 1.6.1.1 NJA 1984 s. 747 1.7.3 NJA 1984 s. 829 2.4 NJA 1985 s. 309 3 NJA 1985 s. 673 3.6.3 NJA 1985 s. 843 3 NJA 1986 s. 3 1.6.1.1 NJA 1986 s. 358 1.6.1.1 NJA 1986 s. 470 1.6.2; 1.6.3 NJA 1986 s. 659 1.2.2.1 NJA 1986 s. 758 3.6.1 NJA 1987 s. 383 2.1 NJA 1987 s. 749 3 NJA 1987 s. 835 1.2.2.1 NJA 1987 s. 982 2.2 NJA 1988 s. 221 3.1 NJA 1988 s. 408 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 1989 s. 251 3 NJA 1989 s. 346 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.4 NJA 1990 s. 93 1.6.2 NJA 1990 s. 591 1.1 NJA 1990 s. 726 3.5.2 NJA 1990 s. 734 3.5.2 NJA 1991 s. 662 3 NJA 1992 s. 113 1.6.1.2 NJA 1992 s. 303 1.7.2 NJA 1992 s. 414 1.2.2.2; 1.2.2.4; 1.2.2.5 NJA 1992 s. 428 1.2.2.3 NJA 1992 s. 642 3 NJA 1992 s. 782 1.1; 1.4; 4.2 NJA 1992 s. 845 I och II 1.7.2 NJA 1993 s. 222 2.7.1 NJA 1993 s. 764 2.5.1 NJA 1994 s. 283 2.5.2 NJA 1994 s. 449 I och II 1.6.2; 1.6.3 NJA 1994 s. 566 1.2.2.1 NJA 1994 s. 712 I och II 1.4 NJA 1995 s. 13 3 NJA 1995 s. 392 1.2.2.1 NJA 1996 s. 68 1.2.2.1 NJA 1996 s. 400 1.2.2.4; 1.3 NJA 1996 s. 652 2.8.2 NJA 1996 s. 727 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 1997 s. 27 6.1 NJA 1997 s. 97 1.7.1 NJA 1997 s. 734 1.7.2 NJA 1997 s. 832 1.2.2.1 NJA 1998 s. 118 4.1 NJA 1998 s. 375 3 NJA 1998 s. 448 1.2.2.4; 1.3 NJA 1998 s. 807 3 NJA 1999 s. 117 2.8.2 NJA 1999 s. 188 2.3.1 NJA 1999 s. 232 1.7.3 NJA 1999 s. 629 1.2.2.4; 1.3 NJA 2000 s. 48 1.2.2.4; 1.3; 1.7.2 NJA 2000 s. 150 3.3.2 NJA 2000 s. 225 1.2.2.1 NJA 2000 s. 285 1.7.1 NJA 2001 s. 93 1.7.1 NJA 2001 s. 191 I och II 1.1 NJA 2001 s. 234 2.5.1 NJA 2001 s. 255 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 2001 s. 329 6.5 NJA 2001 s. 486 1.7.3 NJA 2001 s. 627 3.2 NJA 2001 s. 657 1.6.4 NJA 2001 s. 695 I och II 1.7.1 NJA 2001 s. 750 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4;