Rättsfall
NJA 1991 s. 572
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1991 s. 572
BibTeX
@misc{nja-1991-s-572,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1991 s. 572}},
year = {1991},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 2 artiklar · 3 stycken/fotnoter
Villkor för utlämning2 hänvisningar
- När det gäller personens hälsotillstånd^ är det framför allt tre rätts fall, nämligen NJA 1990 s. 484 III, NJA 1991 s. 572 och NJA 1993 s. 760, som kan vara av intresse när man skall säga något om humanitära skäl som vägransgrund.665 Ett av dessa, NJA 1990 s. 484 III, har redan behand lats ovan i detta avsnitt. Det som sammanfattningsvis beaktats i detta rättsfall, såvitt avsåg den utlämningsbegärde personens hälsotillstånd, och vilket ledde till ett avslag av utlämningsbegäran, var att mannen, en ligt ett utlåtande av läkare, led av en personlighetsstörning och hade en psykisk känslighet som skulle göra det svårt att klara av ett sovjetiskt fängelsestraff samt att mannens psykiska tillstånd innebar en överhäng ande risk för självmordsförsök vid en beviljad utlämning.
- Risken för självmordsförsök, liksom såväl fysisk som psykisk ohälsa, har också behandlats i NJA 1993 s. 760. USA begärde att en amerikansk medborgare skulle utlämnas. Till stöd för sin begäran hänvisade USA till en amerikansk dom avseende 13 års fängelse för våldtäkt, misshandel och olaga hot. Ärendet kom bl.a. att beröra mannen psykiska och fysiska ohälsa. Angående denna framkom i huvudsak att frihetsberövandet i ut lämningsärendet och själva begäran om utlämning hade medfört en djup depression hos mannen, som matstrejkat och tidvis även vätskestrejkat under häktningstiden. Mannens hälsa var mycket sviktande vid tidpunk ten för HD:s avgörande. Mannen hade själv uttalat att hans avsikt var att inte låta sig levande utlämnas till hemlandet. Under häktningstiden hade en läkare undersökt mannen och därvid kommit fram till att han befann sig i ett typiskt insufficienstillstånd med stor suicidrisk. Därefter remitte rades mannen till en annan läkare som inte var knuten till kriminalvården. Också denna läkare konstaterade att mannen klart uttryckt att han skulle ta livet av sig vid en utlämning och att han befann sig i ett traumatiskt stresstillstånd med en successivt fördjupande depression med störd sömn, viktnedgång samt aktiva suicidplaner. Den sistnämnda läkaren hördes även i domstolen varvid hon angav att mannen inte led av någon person lighetsstörning utan hade en klar självkänsla och var säker på sin identi 210 tet och sin könsroll och att det för närvarande inte fanns några tecken på att mannen skulle gå in i en psykos, men att en alltför stor stress skulle kunna leda till detta för vem som helst. I ärendet begärde HD att en läkarundersökning avseende mannen en ligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m. skulle företas. Av läkarutlåtandet, som författats av en tredje läkare, fram gick sammanfattningsvis att mannens sinnesstämning var depressiv och påtagligt präglad av den aktuella situationen. Man kunde skönja en viss hysteroid komponent i hans personlighetsstruktur, men några psykoso matiska symptom som hallucinationer, vanföreställningar och bristande anknytning till verkligheten framkom inte. Det ansågs svårbedömt om han för närvarande led av en allvarlig psykisk störning. En överhängande suicidrisk förelåg och mannen ansågs vara i behov av mer kvalificerad psykiatriskvård. HD, som beaktade USA:s betydande intresse av utläm ning med tanke på brottets allvarliga karaktär och straffets längd, gjorde följande bedömning avseende mannens hälsotillstånd. Mannens fysiska hälsa bedömdes för närvarande som svag. Det ansågs utrett att han inte led av någon personlighetsstörning eller några psykotiska symtom men att han befann sig i ett psykiskt insufficienstillstånd i samband med en livssituation med en klar suicidrisk. Den uteslutande orsaken till hans svåra tillstånd ansågs vara hotet om utlämning. Det ansågs vidare att man nens tillstånd hade att göra med ett medvetet förhållningssätt från hans sida för att omintetgöra en utlämning. Någon brist i mannens psykiska eller fysiska tillstånd som inte var föranlett av den nuvarande utlämnings begäran ansågs inte föreligga, varför HD bedömde att något hinder mot utlämning inte förelåg. Utlämningsansökan beviljades. När det gäller allvarlig psykisk ohälsa kan NJA 1991 s. 572 också vara av intresse. Ärendet behandlar en turkisk utlämningsbegäran avseende en turkisk medborgare (kurd). Till stöd för framställningen presenterade Turkiet ett häktningsbeslut av vilket det framgick att den eftersökte man nen var misstänkt för mord på sin hustru sommaren 1976. I ärendet be rördes bl.a. frågan om humanitära skäl förelåg med hänsyn till mannens hälsotillstånd. Mannen hade gett in läkarintyg till domstolen. Av ett av dessa intyg framgick sammanfattningsvis att mannen sedan 1979 vid upprepade tillfällen hade vårdats i Sverige under diagnosen schizofreni. Vidare hänvisades till gamla joumalanteckningar av vilka man kunde utläsa att mannen troligen haft hörselhallucinationer allt sedan 1975 och att det inte fanns något i sjukhistorien som talade emot det faktum att hans sjukdom mycket väl kunde ha debuterat redan 1975. När det gällde mannens vistelse i Sverige framgick det att han inte hade klarat av något arbete sedan början av 1982 och att han haft sjukbidrag sedan 1985. I läkarintyget slogs det fast att mannen hade en kronisk psykisk sjukdom,