- Se NJA 1987 s. 105, NJA 1989 s. 705 I och NJA 1996 s. 624. NJA 1990 s. 562 gällde återvinning, och surrogation behandlades där som ett led i avgörande av frågan om övriga borgenärer hade drabbats av nackdel. I målet hade gäldenären precis före konkursutbrottet betalat en skuld på checkräkningskredit med medel som stått på gäldenärens postgirokonto efter kundbetalning- ar. Den kreditgivande banken hade som innehavare av företagshypotek förmånsrätt i kund- fordringar. HD konstaterade att pengarna från kundfordringarna genom att de hade samman- blandats med gäldenärens övriga medel (HD nämner också gäldenärens rådighet i domskälen) inte kunde utgöra surrogat för kundfordringarna. Banken hade därmed inte haft förmånsrätt i kontomedlen, och avbetalning på checkkrediten hade varit till nackdel för övriga borgenärer. Jfr också NJA 1991 s. 550, där det faktum att gäldenären inte hade avskurits från rådighet över ett konto, innebar att pengar från försäljning av egendom som hade omfattats av företagshypo- tek inte ansågs kunna utgöra substitut för den intecknade egendomen. Jfr NJA 1956 s. 562 och NJA 1959 s. 128. Surrogation och sambandet med obehörig vinst, se Oulis s. 301 ff. Lindskog, Betalning s. 844 beskriver det som sker som ett slags kompensationspantsättning.
- NJA 1991 s. 550 236NJA 1997 s. 408 289
Rättsfall
NJA 1991 s. 550
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1991 s. 550
BibTeX
@misc{nja-1991-s-550,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1991 s. 550}},
year = {1991},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Andra rättsfall av betydelse i förevarande sammanhang är NJA 1987 s. 105, NJA 1989 s. 705 I samt framför allt NJA 1989 s. 705 II och NJA 1991 s. 550. Dessa fall skall behandlas i avsnitt 2.3.3 nedan (om företagshypotek). 2.1.3(cid:0)(cid:0)Konkurrens om fast egendom med pantsättarens borgenärer Redan i avsnittet om konkurrens med annan sakrättsförvärvare (2.1.1) har vi sett att pantbrev i fast egendom som finns hos tredje man enligt NJA 1982 s. 336 — och numera enligt uttrycklig bestämmelse i lag — kan pantförskrivas med verkan mot pantsättarens borgenärer genom att tredje man underrättas på det sätt som anges i lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehas av tredje man. Den allmänna regeln är annars att en borgenärsskyddad panträtt uppkommer genom att pantbrevet överlämnas till panthavaren, se 6 kap. 2 § 1 st. JB. Av sagda rättsfall framgår även att vilket meddelande som helst inte kan utgöra en sådan underrättelse som krävs enligt 1936 års lag. Sålunda torde det inte vara tillfyllest att det av en handling med annat primärt syfte, vilken företetts för tredje man, indirekt framgått att pantförskrivning har ägt rum.
- Att det åtminstone vid tillämpning av lagen om företagsinteckning fanns en särskild möjlighet till surrogation och att ett villkor härför var att egendomen hållits undandragen från näringsidkarens rådighet tycks senare ha bekräftats genom rättsfallet NJA 1991 s. 550. Här hade någon administrator eller dylikt inte medverkat vid den aktuella försäljningen av egendom som omfattats av företagsinteckning. Istället hade näringsidkaren, JOLO Matmarknad AB (JOLO), enligt en överenskommelse med Stora Åby Sparbank satt in de medel som influtit vid försäljningen på ett särskilt checkkonto hos denna bank. Kontot hade öppnats i JOLO:s namn och hade enligt ansökan disponerats av de båda firmatecknarna för detta bolag. JOLO och banken hade varit överens om att uttag av medel på kontot skulle få göras av JOLO för att med dessa medel betala de utgifter som var oundgängligen nödvändiga för den fortsatta driften av JOLO. Den fordran som successivt uppstått genom insättningarna på kontot i banken hade JOLO pantsatt till förmån för företagsinteckningshavaren Kapitalaktören i Stockholm AB (Kapitalaktören). Banken hade underrättat Kapitalaktören om vad som sålunda överenskommits. Sedermera hade JOLO försatts i konkurs och konkursförvaltaren i ett upprättat utdelningsförslag inte beaktat Kapitalaktörens eventuella rätt enligt sagda överenskommelse. Kapitalaktören hade i målet yrkat att det i ett nytt utdelningsförslag skulle beaktas att bolaget hade förmånsrätt, alternativt separationsrätt, till de medel som fanns på det aktuella checkkontot (1 088 204 kr 25 öre). Som grund för sin talan om förmånsrätt hade Kapitalaktören åberopat i första hand att medlen på bankkontot pantsatts till förmån för Kapitalaktören, och i andra hand att medlen på kontot utgjorde substitut för egendom som omfattats av till Kapitalaktören upplåten företagsinteckning. Alternativt förelåg separationsrätt till medlen på bankkontot eftersom banken uppburit medlen för Kapitalaktörens räkning. Konkursförvaltaren hade å sin sida uppgivit att grunden för hans behandling av Kapitalaktörens fordran varit att JOLO enligt hans mening inte undandragits rådigheten över de på bankkontot insatta medlen, eftersom firmatecknarna för JOLO var för sig ägt rätt att disponera över de på bankkontot insatta medlen varvid kontroll av gjorda uttag endast kunnat ske i efterhand.