Tillämpningsområdet för samhällstjänst — en analys av lagstiftningen och de senaste rättsfallen från Högsta domstolen12 hänvisningar
- Frågan i vilken utsträckning det är möjligt att döma till skyddstillsyn med samhällstjänst har varit föremål för HD:s bedömning i ett antal fall. I NJA 1991 s. 507 dömde HD till skyddstillsyn med samhällstjänst för misshandel i ett fall och våld mot tjänsteman i ett fall i en situation där straffet annars, med hänsynstagande även till föreskriften i 34 kap. 3 § 2 st. BrB, skulle ha bestämts till fängelse tre månader. HD dömde också i NJA 1994 s. 468 till skyddstillsyn med samhällstjänst i ett fall där en man ”regelbundet och vid flera tillfällen” misshandlat en med honom sammanboende kvinna genom att slå henne med öppen eller knuten hand mot huvudet och kroppen samt dessutom berövat henne friheten genom att under en inte obetydlig tid hålla henne fast i sängen i den låsta sängkammaren. Det alternativa fängelsestraffet bestämdes här till sex månader. Från senare tid kan även nämnas NJA 1996 s. 741, där HD dömde till skyddstillsyn med samhällstjänst med alternativstraff på fängelse i fyra månader för misshandel i två fall och överträdelse av besöksförbud i två fall, och NJA 1997 s. 278, där en kvinna dömdes till skyddstillsyn med samhällstjänst i fyrtio timmar (alternativstraff fängelse en månad) för grovt rattfylleri. Däremot har HD i rättsfallen NJA 1991 s. 444 och NJA 1994 s. 153 funnit att skyddstillsyn med samhällstjänst inte är en tillräckligt ingripande påföljd för gaturån. Inte heller vid brott mot värnpliktslagen har skyddstillsyn med samhällstjänst ansetts kunna komma i fråga (se NJA 1992 s. 590).
- eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst — för yngling som gjort sig skyldig till rån när han var 18 år gammal. Jan V hade tillsammans med en kamrat nattetid, efter att under fem–tio minuter ha följt efter en ensam äldre man, på en folktom gata överfallit och med personskador som följd misshandlat mannen samt ur hans kläder tagit hans plånbok innehållande kontanter. HovR:n dömde till skyddstillsyn med samhällstjänst 200 timmar (fängelse åtta månader som alternativstraff). HD: Att Jan V:s ålder vid brottets begående gör det möjligt att döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet påverkar inte brottets straffvärde. Det finns därför en presumtion för att fängelse skall ådömas i detta fall. Antalet gaturån har främst i de större städerna ökat under senare år. Brottet förövas inte sällan av ungdomar och med äldre, ensamma personer som offer. Även brottslighetens art liksom det förhållandet att Jan V tidigare vid två tillfällen dömts för förmögenhetsbrott (stöld och häleri respektive grov stöld; vård inom socialtjänsten i båda fallen, jämte böter i det senare) talar för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Jan V har hittills väl fullgjort samhällstjänsten, samt är alltjämt föremål för åtgärder och planering från ungdomsarbetsförmedlingens sida. Vad som framkommit ger vid handen att en förutsättning för en positiv utveckling är sådana stödjande åtgärder som kan vidtagas inom ramen för en skyddstillsyn och att ett längre avbrott i kontakterna med ungdomsarbetsförmedlingen och frivården skulle kunna få icke önskvärda följder. Det kan även befaras att ett längre fängelsestraff skulle kunna få direkt skadliga verkningar. Den utan tvekan lämpligaste påföljden är skyddstillsyn. Denna påföljd kan emellertid ej komma i fråga om inte samtidigt kan tillgodoses de krav på en mer ingripande påföljd som följer särskilt av rånbrottets straffvärde. Skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst är inte en tillräckligt ingripande påföljd i detta fall. De krav som föranleds av främst rånbrottets straffvärde får däremot anses uppfyllda genom en skyddstillsyn i förening med fängelse. Vid bestämmande av fängelsestraffets längd skall beaktas att Jan V fullgjort 40 timmars samhällstjänst. Skyddstillsyn förenad med fängelse två månader. NJA 1991 s 507: Bestämmande av påföljd för bl.a. misshandel med tillämpning av lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst. Bo-Göran B, född 1968, hade gjort sig skyldig till våld mot tjänsteman och misshandel. Misshandelsbrottet bestod i att han utan någon som helst provokation riktat en spark mot en för honom obekant kvinna, som kom emot honom. Sparken träffade i bröstet och medförde inga kroppsskador. I december 1988 dömdes Bo-Göran B för fyra fall av misshandel, våld mot tjänsteman och skadegörelse till fängelse tre månader. I juni 1989 frigavs han villkorligt. De nu aktuella brotten begicks i slutet av 1988 och i början av 1989. HD: Misshandeln måste anses ha varit förhållandevis allvarlig. BoGöran B lever under ordnade förhållanden och har fast arbete. Det finns dock viss risk för återfall i brottslighet. Brottslighetens art talar för att fängelse väljs som påföljd. Bo-Göran B tillhör emellertid en grupp av yngre lagöverträdare som lagen (1989:928) främst tar sikte på. Det är fråga om återfall i våldsbrott för vilket straffvärdet inte kan anses vara så högt att det i och för sig utesluter möjligheten att välja samhällstjänst som påföljd. I själva verket synes brottsligheten ganska väl motsvara den typ av våldsbrottslighet för vilken enligt förarbetena skyddstillsyn med samhällstjänst kan väljas som påföljd i stället för fängelse (prop. 1989/90:7 s. 19 f.). De aktuella brotten begicks innan Bo-Göran B började avtjäna straffet från domen av år 1988. Frihetsberövande påföljd för de nu aktuella brotten skulle, med hänsynstagande till 34:3 2 st. BrB, ha bestämts till fängelse tre månader. Skyddstillsyn med 90 timmars samhällstjänst.