Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Jfr här NJA 1991 s. 412 beträffande frågan om en leverantör, som träffat avtal med en enskild näringsidkare om leverans av varor, skulle anses ha fått kännedom om ett av näringsidkaren ägt aktiebolag varit leverantörens rätta motpart genom att uppgifter om bolaget tagits in i aktiebolagsregistret och kungörelse hade ägt rum. Se härom vidare nedan under Andra fall av personligt betalningsansvar.
- Det skall här tilläggas att reglerna om tvångslikvidation på grund av kapitalförlust har justerats och förtydligats genom lagändring 2001. De finns f.n. intagna i ABL 13 kap. 12–19 §§. 1.5.4 Andra fall av personligt betalningsansvar Men personligt betalningsansvar kan eventuellt uppkomma därför att den som företräder ett aktiebolag inte har klargjort detta för motparten som i stället trott att han har haft med företrädaren personligen att göra. Jfr här det ovan under rubriken Bildande upptagna fallet NJA 1987 s. 592, där något personligt ansvar inte utdömdes eftersom motparten ansågs ha känt till bolagsbildningen. Och i ett annat fall återgivet i NJA 1983 s. 229 har det av innehållet i den handling som utfärdats av en firmatecknare för ett aktiebolag ansetts framgå, att handlingen utfärdats på bolagets vägnar, varför den som undertecknat handlingen inte ådömts ansvar — i en abonnemangsanmälan rörande leveranser av elektrisk ström m.m. hade nämligen vid sidan av firmanamnet Restaurang Elektra angivits registreringsnumret 556096-9599. Därav måste, säger Högsta domstolen, anses framgå att anmälan utfärdats på det bolags vägnar som hade detta nummer. Den omständigheten att den person som undertecknat anmälan felaktigt angivit bolagets firma till restaurant Elektra föranledde inte annan bedömning. I NJA 1991 s. 412 har däremot en person som bildat ett aktiebolag inte genom att detta registrerats och kungörelse skett befriats från betalningsansvaret enligt ett dessförinnan träffat avtal om leverans av varor. Som Högsta domstolen skriver: ”Presam /har/ inte före det att kungörelsen ägde rum trätt i något rättsförhållande med Staffan W:s aktiebolag. Presam skall därför inte till följd av kungörandet anses ha fått kännedom om att bolaget skulle vara rätt motpart.” 1.5.5 Ansvarsgenombrott Något fall av ansvarsgenombrott har inte förekommit under den nu aktuella tjugoårsperioden, men frågan om ansvarsgenombrott som en alternativ grund för talan var dock trots allt aktuell i målet NJA 1982 s. 244. 1.5.6 Återbärings- och ersättningsskyldighet enligt ABL 12 kap. 5 § Det första av de mål som är aktuella under denna rubrik är NJA 1990 s. 343 (Nordanland). Målet gällde ett antal lån om sammanlagt drygt 11,6 miljoner kronor som ett dotterbolag under en tid av ca en månad våren 1982 lämnat sitt moderbolag för att detta skulle kunna betala sina löpande utgifter. Sedan det emellertid visat sig att lånen inte kunde återbetalas hade den 1 maj samma år upprättats en handling betecknad ackordsöverenskommelse vari angavs, att dotterbolaget beviljade moderbolaget ett ackord om drygt 11,4 miljoner kronor. Såväl moderbolaget som dotterbolaget företräddes vid såväl långivning som undertecknandet av ackordsöverenskommelsen av samma person, Bengt H, som hade ensam firmateckningsrätt i moderbolaget och fullmakt utfärdad av styrelsen för dotterbolaget att företräda detta. Moderbolaget försattes i oktober 1982 i konkurs. I denna bevakade dotterbolaget, dåmera i likvidation, genom sin likvidator på grund av de lämnade lånen en fordran om knappt 11,4 miljoner kronor. Förvaltaren i konkursen bestred bevakningen eftersom den träffade ackordsöverenskommelsen innebar att lånen fallit bort. Dotterbolaget gjorde emellertid gällande att utbetalningarna från detta inneburit en förtäckt och olovlig vinstutdelning i strid mot ABL 12 kap. 1 och 2 §§ eftersom moderbolaget saknade återbetalningsförmåga då lånen gavs och det inte fanns någon fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret; beloppen skulle därför återbetalas enligt ABL 12 kap. 5 §. Dotterbolaget anförde för övrigt även andra grunder för att ackordsöverenskommelsen skulle vara utan verkan. Såväl hovrätt som HD kom till resultatet att anmärkningen mot bevakningen skulle ogillas. HD framhåller i sina skäl att lån som ett aktiebolag lämnar aktieägare får anses utgöra förtäckt vinstutdelning om aktieägarens ekonomi vid lånetillfället är sådan, att återbetalning inte kan påräknas. Vid bedömande av om ackordsöverenskommelsen var ogiltig på grund av att lånen innebar olovlig vinstutdelning var det därför i första hand av betydelse om moderbolaget, vid den tidpunkt då lånen lämnades, hade så svag ekonomi att det inte kunde påräknas att lånen skulle återbetalas. Det fick anses vara dotterbolagets — dvs. den bevakandes — sak att styrka sitt påstående härom. Efter genomgång av den bevisning som stod till HD:s förfogande kom HD till slutsatsen att — ”vilket Bengt H borde ha insett” — moderbolagets ekonomiska ställning redan då det första lånet lämnades var så bräcklig att dotterbolagets fordringar med anledning av lånen redan från början måste anses ha varit praktiskt taget värdelösa. Lånen hade alltså inneburit förtäckt vinstutdelning från dotterbolaget. Och eftersom medel till vinstutdelning hade saknats i dotterbolagets räkenskaper hade lånen lämnats i strid med ABL 12 kap. 1 och 2 §§. Moderbolaget var därmed enligt 12 kap. 5 § skyldigt att återbetala lånebeloppen. Ackordsöverenskommelsen utgjorde med andra ord inte något hinder mot bevakningen.