Sakägarbegreppet i fastighetsbildningslagen2 hänvisningar
- Frågan om ägare av grannfastighet är sakägare i den beskrivna situationen vid fastighetsbildning som innebär mindre avvikelse från plan har varit föremål för prövning av HD. I NJA 1990 s. 800 hade ett antal avstyckningar gjorts i enlighet med en byggnadsplan. Problemet var att antalet avstyckade fastigheter till antalet var fler än vad som medgavs genom en planbestämmelse, vilket innebar en högre exploateringsgrad än vad planen medgav. Avstyckningarna var därför planstridiga. Detta bedömdes dock av fastighetsbildningsmyndigheten, som samrått med den aktuella kommunen, som en mindre avvikelse enligt 3 kap. 2 § FBL. Ett antal ägare till grannfastigheter anförde besvär mot beslutet och yrkade bl.a. att den höga exploateringsgraden var planstridig, olämplig och påverkade deras intressen negativt samt att man borde ha varit sakägare i förrättningen.
- Trots detta anför HD i NJA 1990 s. 800 att det förvisso skulle kunna hävdas att det sakligt sett finns lika starka skäl som före PBL/FBL-reformen att ägare av grannfastigheter blir sakägare vid situationer som faller in under 3 kap. 2 § FBL. Avsaknaden av en uttrycklig regel tillsammans med en tystnad i nämnda reforms förarbeten för frågan innebär dock sammantaget enligt HD att lagstiftningen utformats på ett sätt som innebär att grannfastigheter inte berörs på ett sådant sätt som gör att ägarna till dessa blir sakägare i den aktuella situationen.