Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- I NJA 1990 s. 726 hade en trafikolycka vållats av ett fordon som var trafikförsäkrat hos en svensk försäkringsgivare. Den skadelidande hade en privat sjukförsäkring hos en tysk försäkringsgivare som med anledning av olyckan utgivit ersättning för sjukvårdskostnader och därefter, under hänvisning till 19 § andra stycket TSL, riktat ett återkrav mot den svenska försäkringsgivaren. Sistnämnda försäkringsgivare invände att den tyska försäkringsgivaren inte hade någon rätt till återkrav. Högsta domstolen redogjorde inledningsvis för innebörden av den sålunda åberopade bestämmelsen och tillade att den där föreskrivna rätten till återkrav även skulle anses tillkomma utländska försäkringsgivare. Den centrala frågan i målet gällde emellertid huruvida ersättningen ur den tyska försäkringen skulle likställas med en sådan socialförsäkringsförmån som i enlighet med vad som nyss framgått skall avräknas från den trafikskadeersättning vartill den skadelidande ägde rätt, med följd att regressrätt vore utesluten. Högsta domstolen konstaterade att det var ostridigt att den skadelidande inte omfattades av den obligatoriska försäkringen i Tyskland och att han hade kunnat välja att stå helt utan försäkringsskydd. Av utredningen framgick också att den privata försäkringen finansierades genom premier beräknade enligt försäkringstekniska grunder och att försäkringen genom ett tariffsystem kunde utformas enligt personliga önskemål. Även om försäkringen fullgjorde ett ändamål som i Sverige tillgodoses inom ramen för socialförsäkringen ansågs ersättningen därför inte vara att likställa med en socialförsäkringsförmån. Enligt Högsta domstolen var ersättningen ur den tyska försäkringen därför inte av sådant slag att den skulle avräknas från trafikskadeersättning. Vid detta förhållande förelåg inte något hinder mot återkrav. Den tyska försäkringsgivaren hade således rätt att från den svenska försäkringsgivaren återkräva vad som utgivits.
- Högsta domstolen NJA 1950 s. 610 3.2 NJA 1981 s. 920 3.3.3 NJA 1981 s. 1205 1.4 NJA 1982 s. 106 3 NJA 1982 s. 390 2.8.1 NJA 1982 s. 668 3 NJA 1983 s. 496 3.5.2 NJA 1983 s. 522 I och II 3.3.1 NJA 1983 s. 725 1.4; 2.8.1 NJA 1984 s. 229 1.4 NJA 1984 s. 501 I och II 1.6.1.1 NJA 1984 s. 747 1.7.3 NJA 1984 s. 829 2.4 NJA 1985 s. 309 3 NJA 1985 s. 673 3.6.3 NJA 1985 s. 843 3 NJA 1986 s. 3 1.6.1.1 NJA 1986 s. 358 1.6.1.1 NJA 1986 s. 470 1.6.2; 1.6.3 NJA 1986 s. 659 1.2.2.1 NJA 1986 s. 758 3.6.1 NJA 1987 s. 383 2.1 NJA 1987 s. 749 3 NJA 1987 s. 835 1.2.2.1 NJA 1987 s. 982 2.2 NJA 1988 s. 221 3.1 NJA 1988 s. 408 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 1989 s. 251 3 NJA 1989 s. 346 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.4 NJA 1990 s. 93 1.6.2 NJA 1990 s. 591 1.1 NJA 1990 s. 726 3.5.2 NJA 1990 s. 734 3.5.2 NJA 1991 s. 662 3 NJA 1992 s. 113 1.6.1.2 NJA 1992 s. 303 1.7.2 NJA 1992 s. 414 1.2.2.2; 1.2.2.4; 1.2.2.5 NJA 1992 s. 428 1.2.2.3 NJA 1992 s. 642 3 NJA 1992 s. 782 1.1; 1.4; 4.2 NJA 1992 s. 845 I och II 1.7.2 NJA 1993 s. 222 2.7.1 NJA 1993 s. 764 2.5.1 NJA 1994 s. 283 2.5.2 NJA 1994 s. 449 I och II 1.6.2; 1.6.3 NJA 1994 s. 566 1.2.2.1 NJA 1994 s. 712 I och II 1.4 NJA 1995 s. 13 3 NJA 1995 s. 392 1.2.2.1 NJA 1996 s. 68 1.2.2.1 NJA 1996 s. 400 1.2.2.4; 1.3 NJA 1996 s. 652 2.8.2 NJA 1996 s. 727 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 1997 s. 27 6.1 NJA 1997 s. 97 1.7.1 NJA 1997 s. 734 1.7.2 NJA 1997 s. 832 1.2.2.1 NJA 1998 s. 118 4.1 NJA 1998 s. 375 3 NJA 1998 s. 448 1.2.2.4; 1.3 NJA 1998 s. 807 3 NJA 1999 s. 117 2.8.2 NJA 1999 s. 188 2.3.1 NJA 1999 s. 232 1.7.3 NJA 1999 s. 629 1.2.2.4; 1.3 NJA 2000 s. 48 1.2.2.4; 1.3; 1.7.2 NJA 2000 s. 150 3.3.2 NJA 2000 s. 225 1.2.2.1 NJA 2000 s. 285 1.7.1 NJA 2001 s. 93 1.7.1 NJA 2001 s. 191 I och II 1.1 NJA 2001 s. 234 2.5.1 NJA 2001 s. 255 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 2001 s. 329 6.5 NJA 2001 s. 486 1.7.3 NJA 2001 s. 627 3.2 NJA 2001 s. 657 1.6.4 NJA 2001 s. 695 I och II 1.7.1 NJA 2001 s. 750 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4;