Villkor för utlämning4 hänvisningar
- Se t.ex. NJA 1982 s. 520, NJA 1984 s. 903, NJA 1986 s. 262, NJA 1987 s. 825, NJA 1989 s. 498, NJA 1990 s. 492, NJA 1992 s. 621 och NJA 1993 s. 760 samt avsnitt 2.8.3.2 där rättsfallen behandlas.
- 196 avslås. Ett utlåtande från Migrationsverket är naturligtvis av stor bety delse för domstolen, men som alltid skall denna göra en självständig bedömning. Domstolen kan således inte nöja sig med att hänvisa till ett utlåtande från Migrationsverket vari det uttrycks att flyktingstatus inte föreligger. Ett prov på en självständig hållning visas i rättsfallet NJA 1990 s. 46. HD ansåg till skillnad från den dåvarande beslutande myn digheten, Statens invandrarverk, att risk för förföljelse förelåg i Jugosla vien då den som begärdes utlämnad fungerat som kurir för en internatio nell organisation vars mål var ett självständigt Kosovo. Den eftersökte mannen tillhörde den albanska folkgruppen vilken utsatts för ett flertal övergrepp. Det mordförsök mannen anklagades för hade, enligt honom själv, sin upprinnelse i de upprepade påtryckningar säkerhetstjänsten ut satt honom för. Säkerhetstjänsten hade kontinuerligt försökt få honom att lämna uppgifter om sina landsmäns politiska aktiviteter utomlands. Däremot har HD i NJA 1990 s. 484 II inte ansett att risk för förföljelse förelåg i Sovjetunionen då den som begärdes utlämnad tillhörde den gre kisk-katolska kyrkan, vilken inte var ett erkänt religiöst samfund, var avogt inställd till militärtjänstgöring samt genom möten, demonstationer och plakattillverkning arbetat för Ukrainas självständighet. Sistnämnda verksamhet hade några gånger lett till polisingripanden. I praxis, NJA 1990 s. 484 III, har inte heller risk för förföljelse i Sovjetunionen ansetts föreligga då en person visat ovilja mot att göra militärtjänstgöring samt skrivit och spritt flygblad som var kritiska till det rådande samhällsskick et i landet. Avslutningsvis stadgas i 7 § AllmL att utlämning också skall vägras då den ansökande staten kan tänkas sända individen vidare till ett tredje land där risk för förföljelse föreligger. Av intresse vid denna bedömning torde t.ex. vara den ansökande statens interna flyktinglagstiftning, huru vida staten tillträtt Genévekonventionen den 28 juli 1951 angående flyk tingars rättsliga ställning och dess tilläggsprotokoll från 1967, huruvida staten är ett annat EU-land och därmed omfattas av EU:s uttalade stånd punkt i flyktingfrågan, samt inte minst statens praxis på området. Frågan om fara för att individen skulle sändas vidare till ett tredje land där denne skulle riskera svår förföljelse aktualiserades i NJA 1990 s. 492 där Tyskland var ansökande stat. Den eftersökte individen, en libanesisk medborgare, gjorde gällande att han skulle riskera att sändas tillbaka till sitt forna hemland efter det att han avtjänat straff i Tyskland. HD bevil jade utlämning och hänvisade till att Tyskland, liksom Sverige, tillträtt Genéve-konventionen angående flyktingars rättsliga ställning. I NJA 1993 s. 242 uppkom samma fråga. Målet rörde ett gift par och frågan om det fanns risk för att Ryska Federationen (den ansökande staten) kunde tänkas vidareutlämna makarna till Azerbajdzjan. Enligt den ryska utläm-
- NJA 1984 s. 903. USA begärde att en kanadensisk medborgare skulle ut lämnas eftersom denne var misstänkt för grov varusmuggling avseende narkotika och grovt narkotikabrott. Mannen skulle tillsammans med sina kumpaner i USA ha importerat och distribuerat cirka 47 ton haschisch under tiden från och med eller i juni 1980 och kontinuerligt därefter fram till dagen för åtal den 17 januari 1984. Den eftersökte mannen gjorde bl.a. gällande att en utlämning skulle vara uppenbart oförenlig med humani tetens krav. Till grund härför åberopade han sin långa vistelse i Sverige, anknytningen hit genom sin svenska hustru och deras tre barn och att han även i framtiden hade för avsikt att bo i Sverige. Av ärendet framgår inte under hur lång tid mannen vistats i Sverige. HD ansåg inte att hinder mot utlämning med hänsyn till humanitära skäl förelåg. NJA 1986 s. 262. Turkiet begärde utlämning av en turkisk medborgare som var dömd för mord till 20 års fängelse. Personen i fråga hade kommit till Sverige 1979 och hade sedan dess varit bosatt i landet. Hans turkiska hustru kom till Sverige under sommaren 1985. Makamas barn befann sig alltjämt i Turkiet eftersom de inte erhållit tillstånd att lämna landet. Den turkiska hustrun väntade återigen barn med mannen i fråga. Under sin tid i Sverige hade mannen lärt känna en svensk kvinna med vilken han fått två bam. Han umgicks dagligen med dessa barn. HD ansåg att vad man nen anfört om sin anknytning till Sverige inte var så tungt vägande att ut lämning, med beaktande också av gärningens art och Turkiets intresse, kunde anses vara uppenbart oförenligt med humanitetens krav. NJA 1989 s. 498. USA begärde att en chilensk medborgare skulle utläm nas. Mannen var misstänkt för narkotikabrott, närmare bestämt innehav och försäljning av kokain vid tre tillfällen under maj-juni 1987. Mäng den kokain vid de tre tillfällena var 3,55 gram, 28,4 gram respektive 142 gram. Mannen anförde att en utlämning skulle strida mot humanitetens krav och anförde angående sin anknytning till Sverige att han kommit hit i december 1987. Sedan november 1988 sammanlevde han i riket med en chilensk kvinna med vilken han gift sig i juli 1989. Kvinnan hade sedan tidigare sex bam. Dessa betraktade numera mannen som sin far. Två av barnen förklarade i ett brev ställt till domstolen att de hade för avsikt att ta livet av sig om styvfadern utlämnades. HD ansåg att omständigheterna inte var sådana att en utlämning kunde anses vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav. NJA 1990 s. 492. Tyskland begärde en libanesisk medborgare utlämnad. Mannen var misstänkt för ett stort antal förfalskningsbrott begångna i