1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter
Johnny Herre · SvJT 2005 s. 550–760 · 1 ställe
- En annan förverkandegrund enligt bestämmelserna i 7 kap. och12 kap. JB samt i 7 kap. bostadsrättslagen är att arrende, hyra eller avgift inte erläggs i tid. NJA 1994 s. 746 avsåg en situation där en fastighet överlåtits till ny ägare och där arrendatorn erlagt betalning till den förre jordägaren. Det första överlåtelseavtalet, varom arrendatorn erhållit information, hade sedermera ersatts av ett nytt kontrakt. Arrendatorn befanns här ha varit i ond tro om överlåtelsen, varför betalning bara kunde ske till den nye ägaren. Eftersom betalning inte erlagts till den nye ägaren inom stipulerad tidsfrist ansågs arrendet förverkat enligt 7 kap. 23 § JB. I NJA 1990 s. 405 hade en hyresgäst försummat att betala en månads hyra mer än den då stipulerade tiden om två dagar (numera en vecka, se 12 kap. 42 § 1 p. JB). Vid bedömning av om denna betalningsförsummelse skulle anses vara av ringa betydelse fann HD att det avgörande för bedömningen generellt var betydelsen för hyresvärden, men att — på sätt som följde av NJA 1989 s. 74, se strax nedan — i viss utsträckning hyresgästens glömska, förbiseende eller något jämförbart förhållande kunde beaktas. Hyresgästen hade varit inlagd på sjukhus under fyra dagar i mitten av juli men detta befanns inte ha varit ett förhållande som hindrat hyresgästen från att betala den månadens hyra. Försummelsen kunde enligt HD inte anses vara av ringa betydelse. Också nyssnämnda NJA 1989 s. 74 avsåg underlåtenhet att erlägga hyra. Här hade hyresgästen under tio månader vägrat erlägga en höjning av hyran med 30 kr. Höjningen var ett resultat av en överenskommelse mellan hyresvärden och hyresgästföreningen för installation av kabel-TV-antenn och var enligt en förhandlingsklausul bindande för hyresgästen. HD anförde här att hyresgästen, trots bundenheten, vidhållit sin inställning om att han inte skulle erlägga tillägget under avsevärd tid och att det ”således inte [var] fråga om vare sig glömska eller förbiseende eller något därmed jämförbart förhållande”. Även om beloppen var ringa och utgjorde en liten del av hyran befanns underlåtelsen inte vara av ringa betydelse, varför hyresrätten var förverkad.Påföljder · p. 10 · s. 690