Rättvist underhållsbidrag till barn2 hänvisningar
- Se även NJA 1989 s. 700 där det tonåriga barnet yrkade en höjning av underhållsbidraget från 1 113 kr till 2 500 kr. TR konstaterade att stor res- triktivitet råder vad gäller utdömande av standardtillagg. Då den underhålls- skyldiges inkomster väsentligen ökat, han inte var underhållsskyldig mot fler barn och barnet befann sig i en ålder då utgifterna brukade öka, fann TR att ett standardtillägg på 300 kr skulle utgå. HovR fastställde TR:s dom i denna del. (Prövningen i HD rörde fördelningen av rättegångskostnader.)
- 32 hade en sammanblandad ekonomi och hon därför skulle befrias från ansvaret för barnets rättegångskostnader. HD:s majoritet fann att den tidigare boföräldern inte skulle ersätta den senare boförälderns rättegångskostnader. Åberopas flera grunder i mål om underhållsbidrag till barn är det inte alltid helt enkelt att avgöra vem som är att betrakta som förlorande part och därmed som ansvarig för rättegångs kostnaderna i tvist om underhållsbidrag till barn (jfr 18:4 RB). Frågan har prövats av HD i NJA 1989 s. 700. I NJA 1989 s. 700 hade den underhållsskyldige av TR förplik tats att utge ett underhållsbidrag som var lägre än det yrkade. Vardera part överklagade till HovR. Den bidragsskyldige yrkade ersättning för rättegångskostnader, vilket ej prövats av TR. HovR fastställde TR:s dom samt fann att barnet skulle ersätta den bidragsskyldiges rättegångskostnader i TR då par terna ömsom vunnit och ömsom förlorat. Barnet ålades att betala den bidragsskyldiges rättegångskostnader i HovR. Barn och boförälder sökte revision och yrkade i första hand att var dera part skulle bära sina rättegångskostnader enligt 7:19 2 st. FB. I andra hand yrkade boföräldern att föräldrarna skulle ses som ömsom vinnande och ömsom tappande vardera part skulle bära sina kostnader enligt 18:4 RB. HD fann att skäl för kvitt ning enligt FB inte förelåg. HD fann vidare att vardera part var att se som tappande i HovR och skulle betala sina egna kostna der. Att den bidragsskyldige vunnit visst bifall till ett av TR för bisett yrkande om rättegångskostnader ändrade inte detta. Var dera part stod sina kostnader i HD. En grundläggande ambition i svensk barnrätt är som fram kommit att förmå parterna att komma överens och att själva nå en lösning utan domstols medverkan. Skulle det likväl er fordras medverkan av domstol sker det vanligen genom att parterna med domstols hjälp når en överenskommelse som stadsfästs av domstolen. I dessa fall kvittas regelmässigt rätte gångskostnaderna i enlighet med huvudregeln i 18:5 RB. För det fallet att en part däremot ensidigt återkallat talan betrak tas denne enligt huvudregeln som förlorande och ska betala motpartens kostnader. Frågan har prövats av HD i NJA 1998 s. 742.