- NJA 1989 s. 431.
- Det andra undantaget aktualiserades i det s.k. Norra Lagnö-fallet (NJA 1989 s. 431). Fallet handlade om några sjötomter/bostadsfastigheter i Stockholms skärgård, som hade blivit avskurna från stranden genom landhöjningen. En första process avsåg fastighetsbestämning för att avgöra var gränsen egentligen låg. Den slutade med att vissa av de berörda fastigheterna egentligen bara bestod av ca hälften av den mark som deras ägare trodde sig äga. Fastighetsreglering begärdes därför för att överföra dels strandområdena, dels vattenområdena därutanför, från en fastighet som bara bestod av dessa områden, till bostadsfastigheterna.
- Det är dock särskilt det andra fallet — NJA 1989 s. 431 — Norra Lagnö-fallet, som har aktualiserat frågan om relevansen av gällande praxis. Den ersättning som dömdes ut motsvarade i det fallet hela marknadsvärdeökningen på de tillträdande fastigheterna, vilket innebär att — som det uttrycks av hovrätten — den som avstår marken får hela vinsten av fastighetsregleringen. Som vi har försökt visa ovan kan det dock ifrågasättas om konsekvensen verkligen är att avträdaren får hela vinsten. Det som synes vara, är inte!
Rättsfall
NJA 1989 s. 431
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1989 s. 431
BibTeX
@misc{nja-1989-s-431,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1989 s. 431}},
year = {1989},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 1 artiklar · 3 stycken/fotnoter