Rättsfall

NJA 1989 s. 143

Citera

NJA 1989 s. 143

BibTeX

@misc{nja-1989-s-143,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1989 s. 143}},
  year         = {1989},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

4 hänvisningar i 4 artiklar · 4 stycken/fotnoter

Svenskt rättsskipningsintresse1 hänvisning

Erik Sinander · SvJT 2019 s. 932–941 · 1 ställe

I NJA 2010 s. 508 ansåg HD att det förelåg ett svenskt rättsskipningsintresse, och följaktligen svensk domsrätt, i en tvist om skiljemäns behörighet mellan Ryssland och ett engelskt bolag. Utslagsgivande för den bedömningen var att parterna hade avtalat om skiljeförfarande i Sverige. På motsvarande sätt ansågs det inte föreligga svensk domsrätt i ett hovrättsfall där det inte fanns något skiljeavtal som utpekade skiljeförfarande i Sverige. Även i NJA 1989 s. 143 ansågs det föreligga svensk domsrätt för klander av ett internationellt skiljeförfarande som ägt rum i Sverige trots att varken saken eller parterna hade anknytning till Sverige.Kan sakomständigheterna tala för att det föreligger ett svenskt · p. 4 · s. 940

May procedural statements made by arbitrators or parties be ineffective due to lack of clarity?1 hänvisning

Lars Heuman · SvJT 2017 s. 416–433 · 1 ställe

Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt, p. 78. 1 3 NJA 1980 s. 46. 14 NJA 2011 s. 454, 5 and 19. 15 NJA 2002 s. 142 and NJA 2004 s. 397. 16 The Supreme Administrative Court’s verdict on February 6 2017, case no 426815. 17 See about preclusion Heuman, Arbitration Law of Sweden, Juris publishing 2003, p. 388 and 401. 1 8 Heuman, p. 31 and 32 and Lindskog, Skiljeförfarande, Andra upplagan, Norstedts juridik 2012, p. 46–56. 19 Lindskog, p. 62. Cfr p. 98. 20 Lindskog, p. 97 and 99. 21 NJA 1981 s. 711. 22 Rättsfall från bostadsdomstolen 1979:9. 2 3 See Svea Court of Appeal’s award in cases no T 10329-10 and T 10401-10, case file no 3 (Final Award p. 98). 24 Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt, p. 111. 2 5 Svea Court of Appeal’s award on May 10 2012 in cases no T 10329-10 and T 10401-10. 2 6 Prop. 1998/99:35 s. 158. 27 Prop. 1998/99:35 s. 158 and 159 and NJA 1989 s. 143. 28 NJA 1989 s. 143. 2 9 In the SAA section 36, paragraph 1, it is provided that an award should contain clear instructions as to what must be done by a party who wishes to challenge the award. The bill lacks an explanation why the instructions have to be clear. Prop. 1998/99:35 s. 238. A party must not be informed of its right to file an application that the award should be invalidated or set aside by an appeal court under the SAA section 34. 30 NJA 2015 s. 991 the appeal court s. 998. 3 1 NJA 2015 s. 991, 13–19. 32 NJA 2015 s. 991, 20. Cfr. Samuelsson, JT 2016–17 s. 485 and 490–493. 33 NJA 2015 s. 991, 21. 34 NJA 2015 s. 991, 22 and 23. 35 NJA 2015 s. 991, Svea Court of Appeal s. 999 and 1000. 3 6 NJA 2015 s. 991, 17. 37 After the government mentioned NJA 1955 s. 224 it stated that the existing rules were well adapted for its purpose. It seems that the view expressed in the Supreme Court case was accepted, at least not rejected. Prop. 1998/99:35 s. 101. 3 8 Prop. 1989/99:35 s. 88. 39 Prop.1998/99:35 s. 89 and 90. 4 0 NJA 2010 s. 219. 41 Heuman, JT 2011–12 s. 656–658. 42 Lindskog, p. 733 and footnote 119. 43 Fouchard, Gaillard and Goldman, International Commercial Arbitration, Kluwer 1999, p. 468–670. 44 Lindskog, p. 488 with footnotes 5 and 585. 4 5 Öhrström, Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, Norstedts juridik 2009, p. 146. 4 6 Svea Court of Appeal’s award on December 9 2016, case no T 2675-14 p. 53. In its summary on the following page, the court concluded that the procedure for appointing the arbitrator did not violate public policy. Then the court raised the question whether the award should be set aside because the arbitrator was appointed contrary to the SCC Rules. Without once again dealing with the questions in the above cited part of the judgment the court stated that is was not proved that a procedural error was committed when the arbitration started and when the arbitrator was appointed. 4 7 SCC Rules Article 2 (vi). 48 Öhrström, p. 121.fotnot 12 · s. 419

Kan det trots föreliggande svensk domsrätt saknas en lokalt behörig tingsrätt?1 hänvisning

Michael Bogdan · SvJT 2002 s. 105–115 · 1 ställe

I NJA 1989 s. 143 uppkom bl.a. frågan om svensk domsrätt i mål angående ogiltigförklaring av en skiljedom som hade meddelats i skiljemannaförfarande i Sverige mellan utländska parter. HD ansåg svensk domsrätt föreligga, bl.a. med hänsyn till den betydelse som en ogiltigförklaring, utverkad i det land där skiljedomen meddelats, kunde få i andra länder enligt 1958 års New York-konvention om erkännande och verkställighet av skiljedomar. Detta aktualiserade emellertid frågan om lokalt behörig svensk domstol. Den utländska svaranden hade inte något allmänt forum i Sverige och det fanns inte heller någon annan tillämplig forumregel. Den dåvarande svenska lagen om skiljemän innehöll visserligen en regel om Stockholms tingsrätt som reservforum för mål om klander av skiljedom, men inte för mål om skiljedoms ogiltighet. I detta läge ansåg HD det vara motiverat att beträffande talan om ogiltighet analogiskt tillämpa regeln om forum för klandertalan, vilket innebar att Stockholms tingsrätt blev behörig att också pröva ogiltighetstalan. Detta avgörande bekräftar att om svensk domsrätt anses föreligga så skall domstolar genom flexibel och kreativ rättstillämpning se till att någon lokalt behörig domstol ställs till förfogande.Bristande lokalt forum i tvistemål · p. 8 · s. 109

Lagen om skiljeförfarande - en kommentar1 hänvisning

Thorsten Cars · 2001, s. 3–2089 · 1 ställe

Se till det följande Prop s 155 ff och 246 f. Jfr angående praxis under SML:s giltighetstid NJA 1989 s 143 (det s k Ugandamålet, se Hobér, Årsskrift 1989 s 9 ff och Yearbook 1990 s 56 ff), där parter som saknade anknytning till Sverige ansågs kunna - även innan tvist upp kommit - träffa avtal som begränsar möjligheterna att inför svensk domstol angripa skilje domen på grund av formella brister (möjligen även ogiltighetsgrundande brister, se Hobér, Årsskrift 1989 s 20 med not 42). Det vill alltså synas som om LSF:s reglering i detta hän seende är mera restriktiv än HD:s ståndpunkt i anförda rättsfall.fotnot 809 · s. 447