Rättsfall

NJA 1987 s. 426

Citera

NJA 1987 s. 426

BibTeX

@misc{nja-1987-s-426,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1987 s. 426}},
  year         = {1987},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Straffansvar och modern brottslighet - en idékritisk studie av straffansvar för juridiska personer1 hänvisning

Sverker Jönsson · 2004, s. 1–248 · 1 ställe

företag? (ii)” NJA 1954 s.115. NJA 1967 s.419. NJA 1974 s.297. NJA 1974 s.392. NJA 1976 s.299. NJA 1981 s.456. NJA 1985 s.43 ”IKEAS kuddöverdrag.” NJA 1985 s.43. NJA 1985 s.909. NJA 1987 s.426. NJA 1991 s.247. NJA 1991 s.783. NJA 1991 s.787. NJA 1993 s.740. RH 51:83. RH 1989:5 ”Potatiscontainern.” RH 1989:64. RH 1990:123. RH 1992:87. SvJT 1961 rf. s.23. SvJT 1969 rf. s.17. SvJT 1975 rf. s.61. Hallsbergs tingsrätt, mål nr B 251/96. Hedemora tingsrätt, mål B 355-99. Helsingborgs tingsrätt, mål nr 3971-01, (deldom) ”Hallandsåsen.” RIC 44/93.Rättsfall · p. 4 · s. 247

JO och tjänstemännen - en laghistorisk studie1 hänvisning

Katarina Alexius Borgström · 2003, s. 1–2011 · 1 ställe

I ärendet JO 1992/93 s. 319 fälldes emellertid en f.d. avdelningschef, som ansågs ha haft ledningsansvaret för en viss verksamhet, till ansvar för tjänstefel bl.a. för att hon vid myndighetsutövning hade åsidosatt det aktsamhetskrav som kunde ställas på chefer inom socialtjänsten. Se särskilt s. 340 f. Jfr dock JO 1990/91 s. 24, i vilket ärende en av JO till Statens ansvarsnämnd anmäld domare inte ansågs ansvarig för att rotelsekreteraren till statens rättspsykiatriska klinik hade expedierat ett beslut först efter ca 40 dagar. Se även NJA 1987 s. 426, RH 1988:73, JO 1991/92 s. 35, och NJA 1995 s. 204. Närmare om ansvarsfördelningen mellan skilda kommunala beslutsnivåer, se Lundin, 1999, s. 388 ff.fotnot 1194 · s. 55

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 1 ställe

Ordföranden i en kommuns tekniska nämnd ansågs i NJA 1995 s. 204 ha ett sådant ansvar för en viss försöksverksamhet (gällande kommunens avloppsreningsverk) att han var straffrättsligt ansvarig för att gällande reningskrav upprätthölls. HD anförde bl.a. att det normalt (se NJA 1987 s. 426) är kommunens anställda som med sin sakkunskap och förtrogenhet med verksamheten bär ansvaret för den löpande förvaltningen och att de förtroendevaldas främsta uppgift är att ägna sig åt övergripande frågor som verksamhetens mål, inriktning, kvalitet etc. I detta fall ansågs emellertid föreligga särskilda omständigheter som motiverade att tekniska nämndens ledamöter bevakade händelseutvecklingen och såg till att reningskraven upprätthölls. Bl.a. var det fråga om en försöksverksamhet för vilken länsstyrelsen i sina tillståndsbeslut skärpt rapporteringskraven rörande provanalyser. Vidare hade nämnden förutsett möjligheten att utsläppsgränsen ej skulle kunna hållas och den hade också i avtalen med entreprenören för försöksverksamheten låtit ta in en klausul som gav kommunen rätt att säga upp avtalen om reningen inte levde upp till de krav som gällde. Ordföranden hade dessutom fått rapporter om försöksverksamheten som indikerade att reningen inte fungerat tillfredsställande. Rättsfallet är ett exempel på att den som befinner sig i garantställning (såsom övervakningsgarant) kan vara skyldig att förhindra att överträdelser sker. Vad gäller den subjektiva sidan ansågs oaktsamhet föreligga från ordförandens sida (denna hade ju bl.a. på grund av de omständigheter som ovan nämnts i vart fall bort förstå att reningskraven inte upprätthölls).Straffrättens allmänna del · p. 6 · s. 898