Rättsfall

NJA 1987 s. 40

Citera

NJA 1987 s. 40

BibTeX

@misc{nja-1987-s-40,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1987 s. 40}},
  year         = {1987},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Condictio indebiti – från skyddsregel för betalaren till skyddsregel för mottagaren på tre decennier1 hänvisning

Alexander Unnersjö · JT 2024 s. 406–446 · 1 ställe

Jämför passivetsavgörandena Pantsättarens passivitet NJA 1961 s. 26, Bodelning efter 24 år NJA 1993 s. 570, Restaurang Pelé NJA 2002 s. 630, Kravmjölken NJA 2017 s. 203 (p. 9), Skogssällskapet NJA 2017 s. 1195 (p. 14), Leksaksaffären i Vimmerby NJA 2018 s. 171 (p. 13) och Svartöns pris NJA 2022 s. 3 (p. 27), av vilka framgår att en rättighet kan gå förlorad bland annat om den berättigade parten genom passivitet har gett motparten (det befogade) intrycket att rätten har efterskänkts (eller om den berättigade parten genom passiviteten får anses ha nöjt sig). Man synes alltså i praxis inte ha tagit fasta på att en eftergift är ett slags gåva och att den avtalsrättsliga tillitsgrundsats som framgår motsatsvis av 32 § första stycket avtalslagen därför inte skulle vara tillämplig (jämför lagmotiven, Förslag 1914, s. 140). En annan sak är att bevisrättsliga regler kan göra det svårt för motparten att bevisa att den berättigade parten har gjort en eftergift. Av De påtecknade reverserna NJA 1987 s. 40 och Mammas borgen NJA 2012 s. 804 framgår att det är gäldenären som har bevisbördan för att en enkel fordran har efterskänkts, varvid det krävs att det står klart att rättshandlingen är ett uttryck för en verklig gåvoavsikt och syftar till rättsverkan utan någon ytterligare åtgärd. Hur detta beviskrav kommer i spel när ”rättshandlingen” består i passivitet och hur beviskravet står sig mot de aktuella uttalandena i de ovan nämnda passivitetsavgörandena är inte självklart.fotnot 132 · s. 443

Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt 2005–20191 hänvisning

Johnny Herre, Svante O. Johansson · SvJT 2020 s. 828–1071 · 1 ställe

En betalningsskyldighet kan efterges av en medgäldenär. Detta är att betrakta som en gåva. Enligt ”De påtecknade reverserna” NJA 1987 s. 40 gäller som princip att en gäldenär, som påstår att en medgäldenär eftergett den regressrätt denne har enligt skuldebrevslagen, har bevisbördan för att så har skett. Ifall det görs gällande att rätten har efterskänkts, krävs att det står klart att rättshandlingen är uttryck för en verklig gåvoavsikt och syftar till rättsverkan utan någon ytterligare åtgärd, i linje med vad som gäller vid efterskänkande av en enkel fordran. I ”Mammas borgen” NJA 2012 s. 804 uppkom fråga om samma princip skulle gälla i en närståenderelation. HD kom fram till att det förhållandet att medgäldenärerna står varandra nära inte bör medföra att bevisbördan omkastas eller att beviskravet sänks. Även i sådana fall måste bevisbördan ligga på den som påstår att regressfordran har upphört genom en ensidig eftergift. En särskild ordning för bevisbörda och beviskrav i närståendefallen skulle enligt HD medföra avgränsningssvårigheter.Förpliktelsers uppkomst · p. 84 · s. 850

Återpantsättning - om pantsättning av pant och panträtt1 hänvisning

Staffan Myrdal · 2005, s. 1–1380 · 1 ställe

14. C:s skydd mot B:s borgenärer 1242 Vad beträffar transaktionen med A torde denne ofta anses bli underrättad redan genom deltagandet i pantsättningsupplägget (genom sin ombudsfullmakt till B). - Det kan noteras att de sakrättsliga reglerna om överlåtelse som regel gäller även för byte, se t.ex. Hessler s. 27 och SOU 1974:55 s. 230. 1243 Se även Walin s. 289, som har antagit att GåvoL:s bestämmelser är tillämpliga vid eftergift av panträtt. Jfr även Walin, SkbrL s. 228. 1244 Jfr NJA 1987 s. 40 samt även Walin, SkbrL s. 240.fotnot 1171 · s. 356