- Följande slutsatser bör nu kunna dras. Om hovrättens återförvisningsbeslut föranletts av att hovrätten haft en annan åsikt än tingsrätten i fråga om rättegångshinder är utgångspunkten att beslutet får överklagas. Undantag gäller för fall då det finns ett lagstadgat undantag som i 54 kap. 7 § RB. Undantag gäller också för rättegångshinder som är att bedöma enligt 42 kap. 4 § RB. Visst frågetecken kan här sättas för fall där frågan om rättegångshinder består i om ansökningsavgift betalats i rätt tid. Men med ledning av vad som sagts i Fitgers kommentar om partsförhållandet i hovrätten bör denna situation sannolikt vara att behandla som de övriga enligt 42 kap. 4 § RB. 6.2 Processens ram påverkas 6.2.1 NJA 1987 s. 153 och NJA 2001 s. 282 Varken i Processlagsberedningens motiv eller i Gärdes kommentar har det uttalats att det skulle ha betydelse för frågan om överklaganderätt om hovrättens återförvisningsbeslut på något sätt påverkar ramen för processen. Emellertid har HD i två rättsfall, NJA 1987 s. 153 och NJA 2001 s. 282, låtit detta få betydelse och har då motiverat detta delvis genom att hänvisa till att reglerna för prövningstillstånd i HD ändrats 1971 vilket minskat risken för att part kan förhala processen genom att överklaga hovrättens beslut om återförvisning.
- I NJA 1987 s. 153 tilläts målsäganden i ett brottmål att i hovrätten ändra sin skadeståndstalan mot två tilltalade. Närmare bestämt tilläts målsäganden att i enlighet med 13 kap. 3 § 1 st. 1. p. och 50 kap. 25 § 3 st. RB framställa ett högre skadeståndsyrkande än det tidigare framställda och åberopa nya omständigheter till stöd för det. Då tvist förelåg rörande orsakssamband och skälighet av yrkat belopp avseende det nya högre yrkandet ansåg hovrätten det lämpligast att tingsrätten prövade målsägandens skadeståndstalan i dess helhet. Hovrätten undanröjde därför tingsrättens dom när det gällde skadeståndstalan och återförvisade målet till tingsrätten. De två tilltalade överklagade hovrättens beslut till HD. HD konstaterar då att ett beslut om tillåtande av en taleändring inte kan överklagas särskilt såsom ett ogillande av en invändning om rättegångshinder. Men hovrättens beslut om att tillåta taleändringen var enligt HD bindande för tingsrätten och bestämde därför ramen för tingsrättens prövning samt inverkade därigenom på målets utgång. Av huvudsakligen detta skäl har HD ansett att återförvisningsbeslutet fick överklagas.
- Det är också ovisst vilken betydelse HD genom sina uttalanden i 2001 års fall tillmäter förhållandena att överklagandeförbud inte gäller vid undanröjande och beslut om ny handläggning efter klagan över domvilla, samt att hovrättens återförvisningsbeslut taget för sig skulle kunna angripas genom ansökan om resning och klagan över domvilla. Det förstnämnda förhållandet antyder att det i detta fall haft betydelse att tingsrätten begått ett rättegångsfel. Däremot är det svårt att förstå omnämnandet av möjligheten att ansöka om resning eller klaga över domvilla gällande hovrättens beslut eftersom dessa extraordinära rättsmedel sannolikt bör stå öppna i förhållande till samtliga av hovrättens återförvisningsbeslut (se NJA 1996 s. 676). 6.2.2 Exempel på fall som gäller processens ram Trots att de principer som HD tillämpat i NJA 1987 s. 153 och NJA 2001 s. 282 inte är alldeles lättolkade ska nedan några närliggande, här fiktiva, exempel kommenteras med ledning av som sagts i rättsfallen.
Rättsfall
NJA 1987 s. 153
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1987 s. 153
BibTeX
@misc{nja-1987-s-153,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1987 s. 153}},
year = {1987},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
6 hänvisningar i 1 artiklar · 6 stycken/fotnoter