2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter
Sara Göthlin · 2023, s. 1–338 · 1 ställe
- Se Hessler, Sakrätt (1973) s. 499 ff., Rodhe, Sakrätt (1985) s. 125 f. och Unnersjö, Regress (2021) s. 118 och 137. Jfr Myrdal, Återpantsättning s. 150 ff. angående terminologin samt Göran Mill- qvist, Återpantsättning, JT 2005/06 s. 460 och Stefan Lindskog, Återpantsättning. Några an- teckningar med anledning av en avhandling, i JT 2007/08 s. 859 (not 58). Myrdal kommenterar i sin tur språkbruket hos bland andra Ingvarsson, Borgen (2000) s. 200 f. (som hellre vill tala om naturlig fordran), Martinson s. 203 (som använder termen på ännu ett annat sätt), Helander (1983) s. 41 f. och Lennander, Panthavares skyldigheter s. 17. Jfr också Per Ellsberger, Pantlån (ak. avh.) Jure (2009) s. 89 som föredrar ”personhäftad” respektive ”sakhäftad” fordran efter tyskan. Se 1 kap. 7 § 2 st. UB där tredjemanspant kontrasteras mot att pantens ägare person- ligen är betalningsskyldig. Se också föregångaren till 17 kap. 5 § sjölagen (1994:1009) (som idag lyder ”Skall haveribidrag betalas av last eller annat gods, svarar ägaren med godset men inte personligen.”); 215 § 1 st. sjölagen (1891:35 s. 1): ”Skall haveribidrag betalas av last eller annat gods, häftar ägaren med godset men svarar ej personligen.” Jfr även HD:s motivering i NJA 1987 s. 143.fotnot 641 · s. 50
Laila Zackariasson · SvJT 2003 s. 753–954 · 1 ställe