Rättsfall

NJA 1986 s. 56

Citera

NJA 1986 s. 56

BibTeX

@misc{nja-1986-s-56,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1986 s. 56}},
  year         = {1986},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

5 hänvisningar i 5 artiklar · 5 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20201 hänvisning

Jessica Östberg · SvJT 2022 s. 1056–1139 · 1 ställe

krav på återbäring av olaglig värdeöverföring, dels fråga om preskription av återvinningskrav. HD fastställde att ett krav på återbäring på grund av olovlig utdelning preskriberas tio år efter tillkomsten enligt allmänna regler om preskription (se 1 och 2 §§ preskriptionslagen, 1981:130) under förutsättning att återbäringskravet rör en fordran och inte krav riktat mot viss egendom samt konstaterade, med hänvisning till NJA 1987 s. 259, att intressegemenskap mellan bolag såsom till exempel ett koncernförhållande, inte utesluter preskription. Vad gäller frågan om preskription av återvinningstalan kom HD, efter en utförlig motivering, fram till att allmän fordringspreskription om tio år gäller samt att utgångspunkten för fordrans uppkomst bör vara ”den disposition som återvinningskravet riktas mot, om kravet är av sådant slag att det kan preskriberas”. Justitieråden Göran Lambertz och Martin Borgeke var skiljaktiga. 1.7 Låneförbudet 1.7.1 Påföljdsbestämning vid brott mot låneförbudet Huruvida brott mot låneförbudet i 21 kap. ABL är av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse prövades i RH 2012:50. Hovrätten framhöll att HD i NJA 1986 s. 56 ansett att en fängelsepåföljd framstod som nödvändig av allmänpreventiva skäl i ett fall där en person uppsåtligen vid fyra tillfällen brutit mot låneförbudet i 1975 års ABL. Vidare anfördes att ett viktigt syfte med låneförbudet är att förhindra att personer tar ut medel från sitt bolag för privat konsumtion utan att betala skatt, att brottet normalt är svårt att upptäcka, i likhet med andra skattebrott, samt att fängelsestraff har större preventiv effekt i sådana sammanhang. Dessa skäl talade enligt hovrätten med styrka för att normalpåföljden vid uppsåtliga brott mot låneförbudet borde vara fängelse. I det aktuella målet framhölls att den tilltalades förbjudna uttag inte var gjorda med skatteundandragande syfte, då den tilltalade hade deklarerat och betalat inkomstskatt på beloppen. Artvärdet ansågs därmed inte ”särskilt högt” och straffvärdet uppskattades till två till tre månaders fängelse. Påföljden ansågs kunna bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst. 1.7.2 Lån till styrelsesuppleant och tidpunkt för när lån ska anses lämnat I 21 kap. 1 § ABL stadgas att ett aktiebolag inte får lämna penninglån till vissa personer, däribland aktieägare och styrelseledamöter samt vissa närstående till dessa. Om penninglån ändå lämnas i strid mot låneförbudet ska mottagaren återbära medlen enligt 21 kap. 11 § ABL. Brott mot låneförbudet är dessutom straffbelagt enligt 30 kap. 1 § ABL, vilket innebär att legalitetsprincipen måste beaktas vid tolkning och tilllämpning av bestämmelsen. I NJA 2015 s. 578 hade ett aktiebolag beviljat lån till en person som först vid tidpunkten för utbetalningen inträtt som suppleant i bolagets styrelse. Låntagaren var således inte suppleant vid tidpunkten för låneavtalets ingående. Tingsrätten och hovrätten kom bland annat med hänvisning till bedömningen i rättsfallen NJA 1980 s. 311 och NJA 1995 s. 418 (som dock rörde olovlig värdeöverföring) fram till att ett lån ska anses ha lämnats vid tidpunkten för låneavtalets ingående och ogillade talan. Två frågor aktualiserades vid prövningen i HD: 1) Ingår en suppleant i den så kallade närståendekretsen i 21 kap. 1 § 2 ABL? och 2) Vid vilken tidpunkt ska ett lån anses ha lämnats vid tillämpningen av 21 kap. 1 § ABL? Domstolen besvarade den första frågan jakande. Det konstaterades dels att enligt 8 kap. 3 § andra stycket ABL ska lagens bestämmelser om styrelseledamöter — i den mån de är tillämpliga — gälla även för styrelsesuppleanter, dels att det har uttalats i förarbetena till ABL att låneförbudet är avsett att gälla även för styrelsesuppleanter. Vad avser frågan om tidpunkten för när ett penninglån ska anses vara lämnat kom HD fram till att ett lån ska anses ha lämnats redan då ett bindande låneavtal ingås, och att det således är förhållandena vid tidpunkten för avtalets ingående som blir avgörande för låneförbudets tilllämplighet. De skäl som framfördes av domstolen var huvudsakligen att det skulle medföra en för stor osäkerhet för såväl avtalsparterna som tredje man att lämna avtalet svävande fram till tidpunkten för utbetalningen samt att den förordade tolkningen är förenlig med allmänna principer (hänvisning skedde här till NJA 1980 s. 311 och NJA 1995 s. 418). Tolkningen ansågs dessutom ligga väl i linje med avtalsrättsliga utgångspunkter och lagtextens formulering (”lämna penninglån”). På de angivna grunderna kom HD fram till att lånet till suppleanten inte träffades av låneförbudet i 21 kap. 1 § ABL.I NJA 2011 s. 755 behandlade HD dels frågan om preskriptionstid vid · p. 1 · s. 1084

Svensk rättspraxis i associationsrätt 2001–20101 hänvisning

Jessica Östberg · SvJT 2019 s. 1125–1165 · 1 ställe

Se till exempel NJA 1906 s. 423 och NJA 1906 s. 505. I rättsfallet NJA 1997 s. 168 uppkom fråga om två enskilda styrelseledamöter i ett bolag hade rätt att i eget namn överklaga ett konkursbeslut. HD konstaterade att styrelseledamöterna saknade behörighet därtill. Av rättsfallet NJA 1995 s. 437 framgår att en ensam firmatecknare har samma behörighet som styrelsen att företräda bolaget gentemot tredje man. 1 2 Se till exempel Andersson med flera, Aktiebolagslagen, en kommentar, Zeteo 2019-07-30, kommentaren till 8 kap. 35 § punkten 2 med vidare hänvisningar. 13 I rättsfallen NJA 1994 s. 664 I och II ansågs dock en suppleant ha inträtt som ställföreträdare när bolaget saknade ordinarie styrelseledamot respektive denne hade blivit obehörig. 14 Se Åhman, Styrelsen som aktiebolagets ställföreträdare inför domstol, s. 852. Rättsfallet har även kritiserats av Stattin, D., Om bolagsföreträdares befogenhetsöverskridande, Uppsala 2007, s. 43 ff. Konkursförvaltare i moderbolag kan inte företräda dotterbolag inför domstol enligt RH 1992:41. Se även RH 1997:88. 1 5 Motsvarande bestämmelser finns i 8 kap. 15 respektive 21 §§ aktiebolagslagen. 16 Se för närliggande frågor NJA 1994 s. 664 I och II och RH 1997:88. 1 7 I rättsfallet NJA 1990 s. 286 fastställde HD att ”ett i behörig ordning justerat protokoll från bolagsstämma äger vitsord i fråga om beslutets innehåll, såvida det ej i särskild rättegång visats att beslutet haft annat innehåll än det protokollförda”. 18 Frågan om verkan av brister i ett styrelseval och om intervention med mera har också berörts i rättsfallen NJA 1960 s. 52, NJA 1998 s. 419 och NJA 2015 s. 466. 1 9 Se även NJA 1913 s. 354 och NJA 1993 s. 605. 20 Motsvarande bestämmelse fanns i 8 kap. 25 § 1975 års aktiebolagslag. 21 Frågan om innebörden av begreppet löpande förvaltningen och därmed verkställande direktörens behörighet har tidigare prövats av HD i rättsfallen NJA 1958 s. 186, NJA 1968 s. 375, NJA 1995 s. 437 och NJA 1997 s. 168 samt av hovrätten i RH 1995:87. 22 Se till exempel Åhman, O., Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten, Ak. Avh., Uppsala 1997, s. 582 ff. och Andersson med flera, Aktiebolagslagen, en kommentar, Zeteo 2019-07-30, kommentaren till 8 kap. 29 § punkten 1. 23 Se prop. 1997/98:99 s. 222. Motsvarande bestämmelse finns nu i 8 kap. 29 § aktiebolagslagen. 24 Se RH 1995:87, som gällde ett mål om avhysning av hyresgäst i ett fastighetsbolag. 2 5 Fråga om ogiltighet vid aktieteckning och vissa närliggande frågor aktualiserades även i det så kallade emissionsgarantimålet, NJA 2016 s. 107. 26 Motsvarande bestämmelser finns nu i 13 kap. 27–30 §§ aktiebolagslagen. 27 Prop. 1975:103 s. 298. 28 Se Karlgren, Hj., Några aktierättsliga anteckningar i anledning av ett par rättsfall, SvJT 1938 s. 187 ff., s. 198. 2 9 Nerep, E., med flera synes vara av annan uppfattning, dock med en enligt min mening tvivelaktig motivering, se Aktiebolagslag (2005:551) 13 kap. 13 §, Lexino 2018-06-26 punkten 3.2. 30 Den fråga som behandlas i rättsfallet har kommenterats kort av Sandström, som påpekar att rättsläget ser annorlunda ut i dansk och tysk rätt (se Sandström, T., Svensk aktiebolagsrätt, 6 u., Stockholm 2017, s. 121). 31 Motsvarande bestämmelse finns nu i 22 kap. 24 § första stycket aktiebolagslagen. 32 Lagen har ersatts av delgivningslag (2010:1932). 33 Se även NJA 1996 s. 330 rörande delgivning av påkallelseskrift. 34 Motsvarande bestämmelse finns nu i 25 kap. 50 § första stycket aktiebolagslagen. 35 Se till exempel HD:s uttalande i NJA 1979 s. 700 på s. 704, NJA 1982 s. 820 I och II och NJA 1999 s. 237. 36 Se bland annat NJA 1954 s. 421, NJA 1974 s. 13, NJA 1979 s. 700, NJA 1988 s. 110, AD 1993 nr 9 och 10, NJA 1996 s. 459, NJA 1998 s. 608 och NJA 2005 s. 167 (se nedan). 3 7 Jfr NJA 2000 s. 144, där HD framhöll att aktieägarnas intresse av att kunna tillgodogöra sig en tillgång tillhörande bolaget inte kräver att bolaget tillerkänns partshabilitet. Det noterades härvid att tillgången efter bolagsstämmobeslut om likvidation och utseende av likvidator kan utskiftas till aktieägarna med samäganderätt eller till ett av aktieägarna ägt bolag och att aktieägarna eller det nya, gemensamt ägda bolaget därefter kan väcka talan angående tillgången. Mot bakgrund härav kom HD fram till att det inte fanns skäl att tillerkänna ett aktiebolag som upplösts genom en underskottskonkurs en mer omfattande partshabilitet genom att inleda likvidation än bolaget annars skulle ha haft. 3 8 Den 1 juli 2004 blev PRV:s bolagsavdelning en egen myndighet, Bolagsverket. 39 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1979 s. 237, NJA 1986 s. 94, NJA 1986 C 146, NJA 1996 s. 459 och NJA 1999 s. 237. 40 Motsvarande bestämmelse finns i 25 kap. 50 § första stycket 2 aktiebolagslagen. 41 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1999 s. 237 och NJA 2001 s. 144 (se ovan). 42 Se också RH 2004:33 ovan. HD hänvisade till rättsfallen NJA 1996 s. 46, NJA 1999 s. 777 och NJA 2000 s. 479. 4 3 Motsvarande bestämmelse finns nu i 9 kap. 3 § aktiebolagslagen, 44 Motsvarande bestämmelser finns nu i 25 kap. 13–20 §§ aktiebolagslagen. 45 Jfr RH 1996:114, där omständigheterna var annorlunda, men där ansvar för förpliktelser enligt stadgandet ålades styrelseledamöterna. 46 Se prop. 2000/01:150 s. 44. Lindskog behandlar frågan om rättelse i Kapitalbrist i aktiebolag, Zeteo 2018-11-28, punkten 10.3. Se även Andersson med flera, Aktiebolagslagen, en kommentar, Zeteo 2019-07-30, kommentaren till 25 kap. 18 § punkterna 1 och 5. Den närliggande frågan om ansvarsperiodens upphörande behandlas i rättsfallen NJA 2012 s. 858 (ansvarsperioden upphör vid framläggande av en årsredovisning som utvisar att det finns full täckning för aktiekapitalet), NJA 2018 s. 202 (ansvarsperioden upphör vid konkursbeslut) och NJA 2018 s. 1038 (ansvarsperioden upphör inte vid beslut om företagsrekonstruktion). 4 7 Motsvarande bestämmelser finns nu i 25 kap. 13–20 §§ aktiebolagslagen. 48 Se prop. 1990/91:198 s. 8 och 16. 49 Betydelsen av faktisk återhämtning och kraven på kapitaltäckningsåtaganden behandlades närmare i rättsfallet NJA 1988 s. 620. Se även NJA 1942 s. 696. 50 Motsvarande bestämmelser finns nu i 25 kap. 13–20 §§ aktiebolagslagen. 5 1 Se även RH 2015:42. Jfr NJA 2005 s. 44 (se punkten 6.5 nedan), där HD konstaterade att de ”skäl som talar emot sådan tillämpning av den berörda regeln om accessorisk preskription är så starka att denna, trots sin generella avfattning, inte bör anses tillämplig i fall då huvudgäldenären är ett aktiebolag och aktiebolaget blivit upplöst innan fordringen preskriberats mot bolaget”. 52 Hänvisning skedde till NJA 1997 s. 250. 53 Motsvarande bestämmelser finns nu i 25 kap. 13–20 §§ aktiebolagslagen. 5 4 Hänvisning skedde till NJA 1988 s. 620. 55 I rättsfallet NJA 2012 s. 858 behandlas ansvaret för en nytillträdd styrelseledamot och i NJA 2014 s. 892 ansvaret för en avgående styrelseledamot. Se även NJA 2014 s. 948, där borgenärens vetskap om styrelsens underlåtenhet påverkade styrelseledamotens ansvar. 5 6 Motsvarande bestämmelser finns i 29 kap. 9 § aktiebolagslagen. 5 7 Se även NJA 1990 s. 286. 58 HD hänvisade till NJA 1975 s. 575, NJA 1976 s. 599, NJA 1989 C 100 och NJA 1990 s. 286. 59 Se för en redogörelse av den debatt som förts i frågan Båvestam, U., Om bolagsstämmans ansvarsfrihetsbeslut, Festskrift till Lars Pehrson, Stockholm 2016, s. 63 ff. Se även Andersson med flera, Aktiebolagslagen, en kommentar, Zeteo 2019-07-30, kommentaren till 29 kap. 7 § punkten 2, som dock uttalar sig något motstridigt i frågan. Jfr Nerep med flera, Aktiebolagslag (2005:551) 29 kap. 7 §, Lexino 201806-26 punkten 2.2 med vidare hänvisningar. 6 0 Motsvarande bestämmelser finns nu i 29 kap. aktiebolagslagen. 61 Hänvisning skedde här till rättsfallen NJA 1998 s. 734, NJA 1960 s. 243 och NJA 1926 s. 185. 6 2 Motsvarande bestämmelse finns nu i 29 kap. 5 § aktiebolagslagen. 63 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1947 s. 612, 1960 s. 529 och 1983 s. 441. Rättsfallet har kommenterats, om än mycket kort, av Dotevall, R., Bolagsledningens skadeståndsansvar, 3 u., Stockholm 2017, s. 237. 6 4 Motsvarande bestämmelse finns nu i 21 kap. 5 § aktiebolagslagen (förvärvslåneförbudet). 65 Straffmätning vid brott mot låneförbudet har tidigare behandlats av HD i NJA 1986 s. 56. 66 Se även NJA 1945 s. 341 och NJA 1945 s. 454. 6 7 Se angående bolagsbegreppet till exempel, Johansson, S., Svensk associationsrätt i huvuddrag, 12 u., Stockholm 2018, s. 32 ff. och Lindskog, S., Lagen om handelsbolag och enkla bolag, en kommentar, 3 u., Stockholm 2019, s. 38. 68 Se till exempel Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, s. 106. 69 Se bland annat Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, s. 229. 7 0 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1994 s. 607 och RÅ 1988 ref. 29. 71 Se NJA 1989 s. 92. 72 Se även det ovan redovisade rättsfallet NJA 2004 s. 3. Se prop. 1979/80:143 s. 125 f. 7 4 Se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, fotnoterna 2119 och 2128. 7 5 Se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, s. 657 f. Se även Stéen, A., Uteslutning av handelsbolagsman, JT 2002–03 s. 909 ff. 76 Se Nial, H. & Hemström, C., Om handelsbolag och enkla bolag, 4 u., Stockholm 2008, s. 299. Jfr Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, s. 736. 7 7 Hänvisning skedde till NJA 1982 s. 738. 78 Se NJA 1992 s. 110. 7 9 Hänvisning skedde till NJA 1902 s. 279, NJA 1984 s. 917och NJA 1992 s. 110. 80 Ifråga bostadsrättsföreningar och samfällighetsföreningar behandlas endast sådana rättsfall som rör associationsrättsliga frågeställningar. 81 Någon motsvarande rätt till förtida utträde finns som framgår nedan inte i lag (2018:672) om ekonomiska föreningar. 82 Motsvarande gäller i aktiebolag och det får anses vara en mycket god ordning, då det skulle bli omöjligt att bedriva affärsverksamhet om förvaltningsbeslut skulle kunna klandras av medlemmar/ägare. Se RH 2008:56 som kommenteras nedan. 8 3 I rättsfallet RH 2001:24 hade i samma fall konstaterats att hyresnämndens godkännande i och för sig krävdes. 8 4 Se för en utförlig redogörelse och analys av likhetsprincipen och generalklausulen bland annat Andersson, J. och Pehrson, L., Likhetsprincipen och generalklausulerna, Svernlöv, C. (red.), Aktiebolagslagens minoritetsskydd, Stockholm Centre for Commercial Law, skriftserie nr 7, s. 109 ff. 8 5 Samma utgång i Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 11 februari 2009 i mål T 376-08 som rörde påstådd olikabehandling av en ordförande och Svea hovrätts dom den 13 april 2010 i mål T 6617-08 som rörde bullerplank. 86 Hovrätten över Skåne och Blekinge prövade tillämpningen av likhetsprincipen i en fråga av direkt ekonomisk betydelse för medlem i dom den 11 februari 2009 i mål T 376-08. 87 Se prop. 1990/91:92 s. 122. 8 8 Denna fråga behandlades även i NJA 2013 s. 117. 89 Se NJA 1936 s. 684, NJA 1939 A 136, NJA 2013 s. 117 och HD:s dom den 28 juni 2019 i mål T 2984-18. 9 0 I rättsfallet NJA 2015 s. 939 intog HD i ett liknande fall en påfallande sträng syn på frågan om vad som omfattas av en samfällighetsförenings ändamål. 91 Hänvisning skedde till NJA 1983 s. 188. 9 2 Hänvisning skedde till NJA 1984 s. 215 och NJA 1984 s. 595. 9 3 Under denna rubrik behandlas rättsfall som i någon mån har en associationsrättslig anknytning. 94 Dold samäganderätt har tidigare behandlats i rättsfallen NJA 1960 s. 454, NJA 1980 s. 705, NJA 1981 s. 693, NJA 1982 s. 589, NJA 1985 s. 615, NJA 1993 s. 324, NJA 2004 s. 397 och NJA 2008 s. 826. 9 5 Hänvisning skedde till NJA 1970 s. 294 och NJA 1990 s. 460. 9 6 Motsvarande bestämmelse finns nu i 29 kap. 13 § aktiebolagslagen. 97 Lagen har nu ersatts av delgivningslag (2010:1932). 98 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1926 s. 281, NJA 1937 s. 579, NJA 1949 s. 164, NJA 1958 s. 422, NJA 1972 s. 246, NJA 1975 s. 638, NJA 1979 s. 769, NJA 1980 s. 197, NJA 1986 s. 217, NJA 1986 s. 409, NJA 1988 s. 86, NJA 1989 s. 671, NJA 1995 s. 367, NJA 1996 s. 52, NJA 1998 s. 545, NJA 2000 s. 88 och NJA 2007 s. 9. 9 9 Hänvisning skedde i målet till rättsfallen NJA 1996 s. 46, NJA 1999 s. 777 och NJA 2000 s. 479.fotnot 11 · s. 1129

Dispens från de aktiebolagsrättsliga låneförbuden*1 hänvisning

Hanna Almlöf, Hanna Kristiansson · SvJT 2019 s. 460–481 · 1 ställe

Företagarna, Ägar- och generationsskifte i svenska företag - överlåtelse eller avslut?, 2017, s. 13. 1 1 Prop. 1973:93, s. 90–95. Se även prop. 2004/05:85, s. 426–428. 12 Prop. 1973:93, s. 94, prop. 1993/94:196, s. 131 och prop. 2004/05:85, s. 434. 13 Karlsson, Dispenser från låneförbudet enligt aktiebolagslagen, 1981. 14 Sandgren, Om empiri och rättsvetenskap: Del I JT 1995–96 s. 732. 15 Sandgren, Om empiri och rättsvetenskap: Del II JT 1995–96 s. 1040. 1 6 Se t.ex. Justesen och Mik-Meyer, Kvalitativa metoder - från vetenskapsteori till praktik, 2011, s. 46–47 och Trost, Kvalitativa intervjuer, 2010, s. 40–41. 17 Intervjun genomfördes på Skatteverket i Växjö och spelades in, 47 min. Efter intervjun har vi via e-post ställt ett mindre antal kompletterande frågor till handläggaren. 18 Prop. 2004/05:85, s. 805–806. 19 Andersson, Johansson och Skog, Aktiebolagslagen: en kommentar (3 juli 2018, Zeteo), 21 kap. 5 §, avsnitt 2. 2 0 Skatteverkets ställningstagande 2009-04-20, dnr: 131 373903-09/111. 21 Prop. 1973:93, s. 90–91 och prop. 2004/05:85, s. 427. 22 Det bör noteras att lagstiftningsändamålen för förvärvslåneförbudet kan argumenteras ha påverkats av Sveriges inträde i Europeiska Unionen. Förbud mot förvärvslån, andra är på marknadsmässiga villkor, regleras i nuvarande artikel 64 i konsolideringsdirektivet — Europaparlamentets och Rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 och saknar skattemässig motivering. 23 Grosskopf, Vinstbolag : aktiebolags- och skatterättsliga frågor, 1989, s. 26. 24 Prop. 1973:93, s. 90–91. 25 Prop. 2004/05:85, s. 427 och 432. Se även Båvestam, Aktiebolagslagens låneförbud - är det dags att slopa en seglivad anomali? Ny Juridik 2013(1), s. 15. 26 Se t.ex. Nerep, Aktiebolagsrättsliga studier — särskilt om kapitalskyddet, 1994, s. 278. 27 Se t.ex. Båvestam, Aktiebolagslagens låneförbud - är det dags att slopa en seglivad anomali? Ny Juridik 2013(1), s. 34–38. 28 SOU 1997:168, s. 86–87. 29 SOU 2009:34 s. 246. 3 0 Regleringen av lån till bolag i koncernen med utländska moderbolag har kritiserats för att ge upphov till ologiska konsekvenser, se t.ex. SOU 2009:34, s. 246–247 och Båvestam, Aktiebolagslagens låneförbud - är det dags att slopa en seglivad anomali? Ny Juridik 2013(1), s. 22–26. 31 Prop. 1973:93, s. 93. 32 Prop. 2004/05:85, s. 431–432. 33 Prop. 2004/05:85, s. 804. 3 4 Prop. 2004/05:85, s. 808. 35 NJA 1951 s. 6. 36 Prop. 1973:93, s. 95. 37 Prop. 2004/05:85, s. 435. 38 I NJA 1986 s. 56 ansågs en månads fängelse påkallat av allmänpreventiva skäl när en person uppsåtligen brutit mot låneförbudet vid fyra tillfällen. Ett fängelsestraff kan också omvandlas till villkorlig dom med samhällstjänst och i tillägg till en ledningspersons straff kan aktiebolaget åläggas företagsbot enligt 36 kap 7 § BrB, se t.ex. Hovrätten för Västra Sveriges dom B 3292-13 från 2014-10-14. 39 Båvestam, Aktiebolagslagens låneförbud - är det dags att slopa en seglivad anomali? Ny Juridik 2013(1), s. 15. 40 Se t.ex. Andersson, Saldén-Enérus och Tivéus, Inkomstskattelagen : en kommentar. D. 1 1-28 kap, s. 363. 41 Prop. 1989/90:110, s. 600. Se även Bergström, Ogiltighet ur civilrättslig och skatterättslig synvinkel, 1984, s. 205. 42 11 kap. 45 § och 15 kap. 3 § Inkomstskattelag (1999:1229). 43 Prop. 1989/90:110, s. 678. 44 Lindskog, Aktiebolagslagen. 12:e och 13:e kapitlet, Kapitalskydd och likvidation, 1995, s. 184. 4 5 Prop. 1973:93, s. 94–95. 46 Prop. 1973:93, s. 135. 47 Karlsson, Dispenser från låneförbudet enligt aktiebolagslagen, 1981, s. 48. 48 Prop. 1977/78:41, s. 24–25. 49 Karlsson, Dispenser från låneförbudet enligt aktiebolagslagen, 1981, s. 55. 50 Prop. 1975:103, s. 497. 51 Prop. 1986/87:47, s. 181. 52 Intervju på Skatteverket i Växjö, 2017-12-11. 5 3 Jfr dock SOU 2009:34, s. 250 där en utvidgad upplysningsskyldighet föreslås. 54 Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt, 2018, s. 110 och 117. 55 Prop. 1973:93, s. 136. 5 6 Karlsson, Dispenser från låneförbudet enligt aktiebolagslagen, 1981. Se även Nerep, Aktiebolagsrättsliga studier: särskilt om kapitalskyddet, 1994, s. 351. 57 SOU 2009:34, s. 244. 58 Uppgifterna är hämtade från databasen Business Retriever och avser sökandebolagen år 2017. 5 9 Vi har även undersökt fördelning av dispensbeslut över årets månader och ansökningsbolagens branschtillhörighet utan att finna något intressant mönster. 60 Bolagsverket.se, statistik om företag och föreningar, tillgängligt 2018-06-19. 61 Procentsatsen är beräknad utifrån genomsnittet av antal aktiebolag per län respektive i hela landet år 2013–2017. 62 Företagarna, Ägar- och generationsskifte i svenska företag - överlåtelse eller avslut?, 2017, s. 8. 6 3 Dnr 208 363427-17 utgör ett undantag, denna ansökan avslås. 64 Se Skatteverkets dispensbeslut dnr 440 586278-15. 65 Se dnr 440 859863-12, 440 136427-13 och 440 239393-17. 6 6 För en sammanställning av åsikterna, se Båvestam, Aktiebolagslagens låneförbud - är det dags att slopa en seglivad anomali? Ny Juridik 2013(1), s. 12–16. 67 Prop. 2004/05:85, s. 804. 68 Se dnr 440 144767-17, 440 256637-16, 440 212775-15 och 440 212810-15. 69 Se dnr 208 340784-17. 70 Se dnr 440 525510-16 och 440 525495-16. 71 Se dnr 440 569315-15. 72 Se dnr 440 756282-13 och 440 503766-14. 73 Se dnr 440 662439-13 och 440 105383-14. 74 Se t.ex. dnr 440 375612-14. 7 5 Se t.ex. dnr 440 467238-15. 76 Se t.ex. dnr 440 508291-16. 77 Se dnr 440 227502-17. 78 Prop. 2004/05:85, s. 431–432. 79 Prop. 1973:93, s. 93. 80 Se t.ex. dnr 440 508291-16. 81 Prop. 1975:103 s. 493. Se även Nerep, Adestam och Samuelsson, Aktiebolagslag (2005:551) 21 kap. 2 §, avsnitt 3.4.4, Lexino 2018-02-22. 82 Se dnr 440 221930-15 och dnr 440 532310-16. 8 3 Se dnr 440 54245-17. 84 Se dnr 440 105923-17. 85 Kommenteras i avsnitt 5.2. ovan. 86 Kommenteras i avsnitt 5.2. ovan. 87 Ärendena är mycket specifika och svåra att dra generella slutsatser av, därför saknar de betydelse för den fortsatta framställningen. 8 8 Se t.ex. dnr 440 598871-15. 89 Se t.ex. dnr 440 114183-17 där den yngre generationen endast övertog 20 % av dotterbolagets aktier, övriga aktier hade överlåtits till en extern köpare. 90 Se t.ex. dnr 440 166110-15. 91 Se dnr 440 302610-15. 92 Se dnr 440 491435-16. 93 Se dnr 440 680704-14. 94 Se dnr 440 31497-17. 95 Se dnr 208 330137-17. 9 6 Se dnr 440 312293-16. 97 Intervju på Skatteverket i Växjö, 2017-12-11. 98 Jfr Prop. 1977/78:41, s. 24. 9 9 Se dnr 440 719582-13. 100 Prop. 1977/78:41, s. 38 samt Lindskog, Aktiebolagslagen. 12:e och 13:e kapitlet, Kapitalskydd och likvidation, 1995, s. 187. 101 Bolagsverket.se, statistik om företag och föreningar, tillgängligt 2019-01-07. 1 02 Jfr Alhager, Dispens från inkomstskatt, 1999, s. 301 som utifrån förutsägbarhetsskäl argumenterar att dispenspraxis bör sammanställas och publiceras i en sammanhängande volym. 103 Företagarna, Ägar- och generationsskifte i svenska företag - överlåtelse eller avslut?, 2017, s. 25. Det vanligaste svaret var emellertid ett annat rörelsedrivande företag.fotnot 10 · s. 461

Negativ ränta — avtalstolkning i ränteunderlandet1 hänvisning

Elisabeth Ahlinder · SvJT 2016 s. 359–382 · 1 ställe

Se till exempel NJA 1980 s. 398, NJA 1981 s. 323, NJA 1983 s. 1, NJA 1984 s. 280, NJA 1984 s. 288, NJA 1986 s. 56, NJA 1987 s. 266, NJA 1988 s. 408, NJA 1989 s. 286, NJA 1990 s. 24, NJA 1992 s. 403, NJA 1993 s. 436, NJA 1994 s. 236, NJA 1995 s. 586, NJA 1996 s. 727, NJA 1997 s. 382, NJA 1998 s. 364, NJA 1999 s. 35, NJA 2001 s. 750, NJA 2005 s.142, NJA 2006 s. 53, NJA 2007 s. 35, NJA 2009 s. 672, NJA 2010 s. 559, NJA 2011 s. 600, NJA 2012 s. 1095, NJA 2013 s. 253, NJA 2014 s. 960 och NJA 2015 s. 3.fotnot 4 · s. 361

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Carl Hemström · SvJT 2005 s. 18–81 · 1 ställe

I AD 1984 Nr 3 var frågan om en ägare till ett aktiebolag som förhandlade om samgående med andra bolag till ett nytt aktiebolag, genom att underteckna ett utkast till anställningsavtal mellan det tilltänkta nya bolaget och en företagsledare i hans gamla bolag, ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt bl.a. grunderna för ABL 2 kap. 13 § när samgåendet inte blev av och arbetsgivaren inte tillämpade villkoren i avtalsutkastet på den gamla anställningen. AD förklarade att företagsledaren varit väl insatt i förhandlingarna om samgåendet och att han uppenbarligen haft klart för sig att avtalsutkastet inte skulle bli definitivt bindande förrän hela affären om samgåendet blivit klar och de tilltänkta kompanjonerna godkänt utkastet. Det fanns därmed inte utrymme för att ålägga aktiebolagets ägare och verkställande direktör skadeståndsskyldighet. 1.4 Låneförbudet Överträdelse av låneförbudet har i ett fall — NJA 1986 s. 56 — lett till straffansvar — se om detta nedan under rubriken Straff — medan i ett annat fall — NJA 1992 s. 717 (Parlamentet) — otillåtna lån medfört en ogiltighetssanktion — se om detta nedan under rubriken Låneförbudet i ABL 12 kap. 7 § — ogiltighet eller inte ogiltighet. I åter ett annat fall, RH 1987:89, har ett lån setts som förskott på lön. 1.5 Sanktionsfall 1.5.1 Straff Aktiebolagslagen innehåller endast ett straffstadgande, nämligen 19 kap. 1 § i vilket blott ett fåtal överträdelser av aktiebolagslagen straffbelagts. Om skälen till denna begränsning se min uppsats i Festskrift till Anders Agell, 1994. Endast ett par fall av överträdelser av sådana föreskrifter finns redovisade under den tjugoårsperiod som denna genomgång avser. Ett fall gäller överträdelse av det låneförbud som stadgas i ABL 12 kap. 7 §, nämligen NJA 1986 s. 56. En person som var ensam styrelseledamot och verkställande direktör i ett aktiebolag och som dessutom ägde 260 av de 1 000 aktierna i bolaget hade dels vid ett par tillfällen underlåtit att omgående tillföra bolaget betalningar om sammanlagt ca 520 000 som gjorts av ett par utomstående personer och dels vid ett par tillfällen av bolaget lånat sammanlagt 240 000 kronor. Högsta domstolen uttalade i sin dom att de viktiga intressen, som från både allmän och enskild synpunkt uppbar låneförbudet, genom dessa förfaranden hade så allvarligt åsidosatts att endast böter inte kunde komma i fråga som påföljd utan att det av allmänpreventiva skäl var påkallat med fängelsepåföljd. Straffet bestämdes till fängelse en månad.Av NJA 1981 s. 1117 framgår att styrelsekapitlets jävsregel i 1944 års · p. 8 · s. 25