Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Svea hovrätts dom 2001-05-03, Mål nr T 3504-00, Fixtures Marketing v. Svenska Spel. Fråga var primärt om rättsskydd enligt 49 § URL, i dess lydelse efter implementeringen av databasdirektivet 96/9/EG, för spelordningarna för de engelska och skotska elitserieligorna i fotboll. Gotlands tingsrätt konstaterade att spelordningarna var skyddade sammanställningar av uppgifter. Svenska Spels återgivande av uppgifter ur spelordningarna på tipskuponger m.m. ansågs dock ej innebära intrång på den grund att endast vissa och ett begränsat antal uppgifter härvid återgivits. Svea hovrätt fann att Svenska Spel använt samma uppgifter om matcher som återfanns i Fixtures databaser genom att i spelkuponger namnge vissa engelska och skotska fotbollslag som skulle spela mot varandra. Det kunde dock inte anses visat, enligt hovrättens mening, att Svenska Spel hade ”gjort utdrag ur databasernas innehåll”. Detta skulle anses innebära ”att Svenska Spel inte har gjort intrång i det katalogskydd som de aktuella databaserna kan omfattas av”. Målet har beviljats prövningstillstånd av Högsta domstolen, vilken hösten 2002 beslutat inhämta förhandsbesked från EG-domstolen. 2.6T(cid:0)(cid:0)itelskydd NJA 1986 s. 226, Låt mig få tända ett ljus. Fråga var främst om skäligt vederlag enligt 54 § 1 st. URL kunde utgå vid användning av titel som stred mot det särskilda titelskyddet i 50 § URL, se nedan avsnitt 8.1. Högsta domstolen konstaterar att det titelskydd som grundas på 50 § URL inte innefattar något skydd för litterärt eller konstnärligt verk utan endast ett skydd för ett verks beteckning. Den som gör intrång i detta titelskydd utnyttjar följaktligen en titel och inte ett verk. Eftersom det uttryckligen anges som förutsättning för vederlag i 54 § 1 st. URL att ett verk har utnyttjats var klarlagt att titelintrång inte gav upphov till vederlag, men väl för förlust, lidande eller annat förfång vid oaktsamma åtgärder såsom framgår av 54 § 3 st. URL.
- Hovrätten över Skåne och Blekinge dom 1993-04-14, T 197-92, DT 4149. Hade ”ägande- och upphovsrätten” till datorprogram övergått på beställaren vid avtal om leverans av programvarorna, så att bl.a. vidareförsäljning skulle rätteligen kunna åstadkommas av beställaren? Hovrätten konstaterar ”rent allmänt” att när det inte föreligger något uttryckligt avtal så finns det i de flesta fall inte anledning anta att ett avtal avseende rätt att utnyttja ett datorprogram är mer omfattande än som erfordras för att ”tillgodose användarens behov”. Avtalet befanns med beaktande av en rad praktiska omständigheter i fallet inte ha inneburit mer än en nyttjanderätt för beställaren själv. HD fann i beslut 1993-10-14 ej skäl att meddela prövningstillstånd. 8.E(cid:0)(cid:0)rsättning 8.1S(cid:0)(cid:0)käligt vederlag Enligt 54 § 1 st. URL gäller att den som i strid mot lagen utnyttjar ett verk skall utge ersättning som motsvarar ett skäligt vederlag. Sådant vederlag skall alltså utgå oavsett nyttjarens goda tro med avseende på nyttjandet — det krävs bara att ett förfarande uppfattas som rättsstridigt. Bestämmelsen är inriktad på verk och på förfoganderätten som sådan. I fallet NJA 1986 s. 226, Låt mig få tända ett ljus, avsåg intrånget rätten till en titel på ett musikaliskt verk, således inte verket som sådant, varför 54 § 1 st. URL ej kunde tillämpas. Däremot var 54 § 3 st. URL tillämplig, men erbjöd då ej ersättning för vad som skett i god tro.