Rättsfall
NJA 1985 s. 813
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1985 s. 813
BibTeX
@misc{nja-1985-s-813,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1985 s. 813}},
year = {1985},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis4 hänvisningar
- Se nedan under avsnitt 8.7 beträffande skattemyndigheternas gränsdragning mellan filmverk och ”filmtekniskt” framställda alster. 2.5K(cid:0)(cid:0)ataloger och databaser NJA 1985 s. 813, Krukväxtkort. Den ”gamla” katalogregeln i 49 § URL låg till grund för Högsta domstolens prövning i detta mål som avsåg sammanställning på särskilda kort av uppgifter om 64 olika krukväxter, sorterade efter det väderstreck i vilket varje växt lämpligen borde placeras. Sammanställningen omfattade omkring 1(cid:0)250 olika uppgifter, vilket med hänsyn även till den betydande tid som hade behövts för arbetet fick betraktas som ”ett stort antal” i den mening som förekommer i 49 § URL. Att en del av uppgifterna presenterades i form av kortfattade, sammanhängande texter utgjorde inget hinder mot att hela sammanställningen i förevarande sammanhang kunde räknas som ett med katalog eller tabell jämställt ”annat dylikt arbete”.
- Arbetsdomstolens dom 1979-01-25, AD 1979:9, Mästersångarna, rörde tolkning av kollektivavtal varvid bl.a. uppkom fråga om betydelsen av att ena parten i kollektivavtalet sedan en längre tid känt till hur motparten tolkat och tillämpat avtalet. Vid tolkningen togs även hänsyn till uttalanden i förarbetena till URL av departementschefen, NJA II 1961 s. 173, där denne vid tillämpningen av 22 § URL, numera 26 d § URL, fann det rimligt att ersättning bara utgavs till utövande konstnärer för utsändning, inte för inspelning av deras prestationer. 8.2E(cid:0)(cid:0)rsättning för uppsåtliga eller oaktsamma utnyttjanden; allmänt skadestånd Sker ett olovligt utnyttjande av ett skyddat verk eller en skyddad prestation och har nyttjaren härvid förfarit oaktsamt eller uppsåtligt är upphovsmannen eller hans rättsinnehavare berättigad till ersättning för annan förlust än skäligt vederlag, liksom för lidande eller annat förfång, 54 § 2 st. URL. För ersättningens fastställande spelar det ingen roll huruvida uppsåt eller oaktsamhet kan påvisas, varför den berättigade knappast behöver nedlägga någon energi på att bevisa uppsåtligt intrång. Blott i ett ganska litet antal fall har uppsåtliga intrång ansetts föreligga, såsom i NJA 1984 s. 34, Bootleg; NJA 1985 s. 813, Krukväxtkort; NJA 1993 s. 390, Journalistavtalet II; RH 83:85, Uthyrning av grammofonskivor.
- Annan förlust än uteblivet skäligt vederlag, liksom lidande eller annat förfång, rymmer disparata fenomen som avsättningsförluster, såsom försäljningsminskning eller utebliven försäljningsökning, likaväl som allmänna marknadsskador, såsom försämrat renommé, interna kostnader, t.ex. för utredning av intrångets omfattning, och ”icke-ekonomisk skada”, såsom för personligt lidande och olägenheter av det obehöriga utnyttjandet. Ofta synes domstolarna placera dylika skador inom ramen för ett gemensamt ”allmänt skadestånd”. Utgångspunkten är att den skadelidande skall ha full kompensation för liden skada. Likväl gäller att rättighetshavarens objektivt fastställbara skada avgör ersättningens storlek — inte intrångsgörarens eventuella vinst. Beträffande avsättningsförluster, marknadsskador och ideella skador, se särskilt NJA 1984 s. 34, Bootleg; NJA 1985 s. 813, Krukväxtkort, och NJA 1995 s. 164, Tunika. Interna kostnader för intrångets utredning har behandlats som skadeståndsgrundande, men kan också hänföras till rättegångskostnader, NJA 1986 s. 702, Demonstrationsmusik. Tidningsföretaget DN:s ”förfång” av att Aftonbladet kränkt DN:s upphovsrätt till en tidningsartikel ersattes inom ramen för ett allmänt skadestånd, NJA 1996 s. 712, JAS-kraschen.