Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- För att en sakrättsligt giltig panträtt skall bestå krävs i princip kontinuerligt rådighetsavskärande, jämför det i första hand fastighetsrättsliga målet NJA 1983 s. 103. Angående vad som krävs för att en underrättelse skall anses företagen enligt 1936 års lag, jämför de likaledes fastighetsrättsliga målen NJA 1982 s. 336 och NJA 1983 s. 671.
- I förevarande sammanhang är även NJA 1983 s. 671 av intresse. Här hade ett blivande pantbrev pantförskrivits till sparbanken och ansökan om inteckning därefter lämnats in. Ansökan hade varit försedd med begäran om att sparbanken skulle antecknas som innehavare av pantbrevet. Däremot hade det inte i ansökan angivits att pantbrevet pantförskrivits till sparbanken, trots att ansökningsblanketten innehållit ett särskilt utrymme för en sådan anteckning. Den 29 november 1978 hade inskrivningsmyndigheten fattat beslut om inteckning och verkställt begärd anteckning om innehav. Drygt en månad senare, den 2 januari 1979, hade en andel i pantbrevet förklarats utmätt för tredje mans fordran mot en av fastighetsägarna. Pantbrevet hade vid denna tidpunkt alltjämt funnits kvar på tingsrättens kansli. Frågan i målet var om sakrättsligt giltig panträtt dessförinnan uppkommit för sparbanken.
- Rättsfallet kan kompareras med NJA 1981 s. 507, där panträtt i ett liknande fall ansågs upplåten och sakrättsligt giltig från och med kl. 12.00 på inskrivningsdagen. Här hade ansökan om inteckning emellertid, till skillnad från vad som var fallet i NJA 1983 s. 671, varit försedd med en anteckning om att ”blivande bevis” hade pantförskrivits till viss borgenär (en bank). Utgången i NJA 1983 s. 671 torde sålunda ha berott på att den företagna underrättelsens innehåll inte ansågs uppfylla kraven i 1936 års lag.