”Brottslingar förtjänar inte skadeståndsrättens skydd”2 hänvisningar
- Ett fullt skadeståndsansvar har dock ibland ansetts för långtgående och domstolarna har ibland försökt undkomma oskäliga resultat genom olika typer av kvalificeringar av sambandet mellan häleribrottet och den ursprungliga ägarens skada, t.ex. har hovrätten i RH 1991:27 gjort en distinktion mellan ett ”primärhäleri” och ett ”sekundärhäleri” och enbart den för primärhäleriet ansågs skadeståndsskyldig. Ett omdiskuterat HD-avgörande rörande dessa frågor är NJA 1961 s. 518, där pojke som nyttjade stulen moped under kortare tid innan den återlämnades till tjuven som ”slaktade” den inte ansågs skadeståndsskyldig. (Fallet behandlas bland annat av Håkan Andersson, Skyddssändamål och adekvans, Uppsala 1993, s. 395 f. och Anders Agell, Skadeståndsansvaret vid obehöriga förfoganden över annans egendom, ”de lege”, Juridiska fakulteten i Uppsala årsbok, 3, Uppsala 1993, på s. 233 ff. Se även NJA 1983 s. 419 (angående hälares skadeståndsskyldighet avseende stulna trätofflor).
- Ett svårtolkat men intressant rättsfall rörande sambandsbedömningen vid häleribrott är NJA 1983 s. 419, där bedömningen komplicerades av ett felaktigt hävt beslag av åklagaren rörande den stulna egendomen (trätofflor).