1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter
Jan Rosén · SvJT 2004 s. 146–197 · 1 ställe
- Också gränsdragningen mellan upplåtelse av sceniskt verk relativt enbart ett arrangemang för levande framföranden av utövande konstnärer låter momslagstiftningen prövas genom delikata överväganden om den upphovsrättsliga naturen hos över- eller upplåtelseobjektet. Se t.ex. Riksskatteverkets yttranden 1999-10-25, Dnr 8994-99/4210, och 2001-05-21, Dnr 9707-00/4211, och Skatterättsnämndens beslut 2000-10-05 i ärende nr 12-99/I, i anslutning till vilka Regeringsrätten avkunnat dom 2002-03-11, Mål nr 7007-2000, EMA Telstar AB. RR:n konstaterar här att scenshower och liknande levande musikaliska/artistiska framföranden innehåller olika komponenter, bl.a. en musikgrupps arbetsprestationer men också en upplåtelse av upphovsrätt. Härvidlag skall avgöras om en eller flera delar utgör den huvudsakliga tjänsten medan andra är av underordnad karaktär. En tjänst skall ses som underordnad en huvudsaklig tjänst när kunderna inte efterfrågar den i sig utan endast som ett medel att på bästa sätt åtnjuta den egentliga tjänst som tillhandahållits. Om endast en tjänst föreligger så skall skattesatsen bestämmas efter vad som gäller för denna tjänst. När namngivna musikgrupper framträder så får detta anses utgöra den huvudsakliga tjänsten, oavsett att scenografi, ljussättning, koreografi, regi och musikens upphovsrättsliga litterära eller konstnärliga status kunde motivera en annan slutsats. 9.S(cid:0)(cid:0)anktioner, processuella åtgärder m.m. 9.1F(cid:0)(cid:0)örbud och interimistiska förbud I Sverige fanns intill relativt nyligen ett motstånd mot förbudssanktionen inom immaterialrätten, nämligen byggd på den gamla rättsprincipen att förbud inte utan särskilt lagstöd får meddelas mot ett förfarande som också är straffsanktionerat. I fallet NJA 1982 s. 633, Marelco, fastställdes sålunda att förbudstalan inte var möjlig på området för upphovsrätt, fotorätt och närstående rättigheter annat än enligt 51 § URL (således vid brott mot den andliga odlingens intressen enligt det s.k. klassikerskyddet). Inom det industriella rättsskyddet finns sedan länge möjlighet för rättsinnehavare att föra positiv fastställelsetalan, såsom i 63 § Patentlagen, dvs. talan om rättens fastställelse av att viss åtgärd som vidtas av annan utgör intrång eller att rättsinnehavaren åtnjuter skydd gentemot annan på grund av patentet. Sådan talan har ansetts delvis fylla samma funktion som förbudstalan. Högsta domstolen har dock i beslut 1982-01-08, William Friedkin, funnit att motsvarande möjlighet att föra positiv fastställelsetalan inte finns inom upphovsrätten på grund av avsaknaden av en lagregel i ämnet.Svea Hovrätt, dom 2002-06-17, Mål B 2946-01 och B 3953-02. I fråga om · p. 46 · s. 191