Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Från tiden före den första lagstiftningsåtgärden märks framför allt Högsta domstolens avgörande i NJA 1982 s. 312. Omständigheterna i detta mål innebar att en privatperson köpt en begagnad bil för 21 500 kr av en annan privatperson (”Torgny H”), som varit obekant för honom. Säljaren hade lämnat endast muntliga uppgifter om sin identitet, sagt att det var han som var ägare till bilen samt förklarat att anledningen till att bilen såldes till förmånligt pris var att han skulle flytta utomlands. Köparen hade inte vidtagit några som helst åtgärder för att undersöka om säljarens uppgifter var sanningsenliga, vilket de senare visat sig inte vara. Tillbörlig aktsamhet ansågs inte ha iakttagits vid förvärvet och något godtrosförvärv av bilen därmed inte ha ägt rum.
- Jämför NJA 1995 s. 337 och NJA 1996 s. 607, där ägaren också ansågs ha bevisbördan för lösörets värde vid förvärvstidpunkten. Det ansågs inte i något av fallen bevisat att detta värde överstigit det belopp som vitsordats, vilket i båda fallen var identiskt med den köpeskilling förvärvaren erlagt för lösöret (350 000 kr respektive 15 000 kr). I ett tidigare rättsfall, NJA 1982 s. 312, gjordes en skälighetsbedömning av lösörets värde, och resultatet blev ett belopp mitt emellan vad som yrkats av ägaren och vad som vitsordats av förvärvaren (19 000 kr).