Barn- och föräldrarätt1 hänvisning
Rättsfall
NJA 1981 s. 753
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1981 s. 753
BibTeX
@misc{nja-1981-s-753,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1981 s. 753}},
year = {1981},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Barns deltagande i familjerättsliga processer4 hänvisningar
- Se NJA 1981 s. 753 där HD ansåg det vara bäst för en 12-årig flicka att ha ett visst um- gänge med sin far, trots att flickan var uttalat rädd för sin far som hon aldrig hade träffat. Det faktum att flickan ansågs påverkad i sitt ställningstagande torde ha haft inverkan på målets utgång. I NJA 1992 s. 666 hade det ej enligt tingsrätten mening framkommit några omstän- digheter hos fadern som skulle motivera en ovilja hos den 8-årig dottern att träffa denne. Mål 2 8U, 1993.
- 74 Fadern tilldömdes också vårdnaden i tingsrätten och dessutom ogillades moderns yrkande om umgänge. Hovrätten tilldömde dock modern viss umgängesrätt. Barnet träffade, i enlighet med hovrättens dom, modern på socialkontoret vid ett möte som inte föll väl ut och slutade med att barnet gråtande rusade ut ur rummet. HD ansåg det av flera vittnesmål uppenbart att barnet hade en helt avvisande inställning till modern. Något umgänge skulle därmed inte kunna komma till stånd utan att barnet tvingades till det. Ett sådant umgänge bedömdes av HD vara till skada för barnet och det ansågs därför strida mot barnets bästa att, i alla fall tills vidare, medge modern rätt till umgänge. I målet NJA 1978 s. 181 vägrades fadern umgängesrätt med sin 12-åriga dotter. Flickan hade inte träffat fadern sedan hon var 8 månader gammal. Fadern hade tidigare varit dömd för flera sexualbrott samt lidit av alkoholism men ansågs nu botad. Modern hade en starkt negativ inställning till fadern och det antogs därför att umgänge skulle medföra en störande och oroande upplevelse för barnet. Barnpsykiater hade också i målet bedömt det skadligt för barnet att tvingas till att ha umgänge med fadern. Domstolen ansåg att umgänget därmed skulle uppskjutas tills dess flickan kunde ta självständig ställning till faderns person. HD har således respekterat barnens rädsla för en förälder när denne haft personliga egenskaper som talade emot denne. Däremot beaktades inte ett barns mer subjektivt upplevda rädsla för en förälder i NJA 1981 s. 753 där fadern gavs rätt till umgänge med sin 12-åriga dotter trots att hon klart motsatte sig umgänge.194 Vid samtal med barnavårdskonsulenten uppgav flickan klart att hon inte ville träffa sin far. Hon berättade att hon upplevde fadern som något hotfullt och sade sig inte varken vara intresserad av, eller nyfiken på, fadern. Flickan ansåg att hon själv skulle få avgöra om, och i så fall när, hon skulle träffa sin far. Flickan trodde själv att detta skulle vara möjligt när hon hade blivit äldre. Konsulenten, som ansåg att flickan var påverkad i sin inställning av sin mor och mormor, ansåg dock med tanke på flickans ålder att hennes åsikter skulle beaktas. Domstolen uttalade att flickans inställning hade sin grund i påverkan från moderns sida. Flickan hade aldrig getts tillfälle att själv träffa fadern och därmed bilda sig en egen uppfattning om honom. Domstolen ansåg det möjligt att om flickan träffade fadern kunde hon ändra sin inställning till umgänge med honom. HD har även prövat betydelsen av barns åsikter i fråga om vårdnad. Kontinuitetsaspekten tillsammans med barnets önskningar avgjorde att fadern, trots att denne bedömdes som olämplig som vårdnadshavare, fick vårdnaden om sin 13-årige son Tarek i NJA 1992 s. 93. Fadern hade egenmäktigt fört Tarek till Tunisien vid 3 års ålder och placerat honom hos farföräldrarna.
- I målet om umgänge med en 12-årig flicka, NJA 1981 s. 753, utdömdes umgänge mot flickans uttalade vilja och trots hennes ålder, eftersom HD ansåg att flickans inställning hade sin grund i moderns påverkan.