Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Jfr här även nedan under 4.7. Registreringsfrågor och 5.1. Begreppet ideell förening. 4.2 Innebörden av skiljeklausul NJA 1981 s. 552 (Bostadsföreningen Verdandi) gällde frågan om en i stadgarna för en bostadsförening — alltså en vanlig ekonomisk förening — intagen bestämmelse om hembuds- och skiljedomsförfarande vid överlåtelse av andel i föreningen medförde skyldighet för den medlem som avsett att överlåta sin andel, att acceptera överlåtelse till det pris som en skiljenämnd kom att fastställa. Högsta domstolen fann att man inte av syftet med en bestämmelse av det aktuella slaget kunde sluta sig till om bundenhet för den överlåtande medlemmen i relation till den, som förklarat sig beredd att lösa till det pris som skiljenämnden accepterat, var avsedd eller ej. Mot denna bakgrund tog HD sikte på att stadgebestämmelsen på flera punkter framstod som oklar. HD fortsatte därefter med att uttala att det måste anses rimligt att välja den tolkning som föranleder den minst långtgående förpliktelsen för hembjudaren. Detta innebar i det aktuella fallet, att denne inte skulle anses skyldig att träffa avtal om överlåtelse till det genom skiljedomen fastställda priset. 4.3 Skyddet för medlemmarna NJA 1989 s. 751 (Bostadsrättsföreningen Grane nr 1) gäller tillämpningen av den för ekonomiska föreningar gällande likhetsprincipen. Bakgrunden till målet var ett beslut av stämman i en bostadsrättsförening — fattat med 20 röster mot 19 — att kostnaderna för föreningens anslutning till televerkets kabel-TV-nät skulle finansieras via årsavgiften och inte, vilket minoriteten ville, lika mellan lägenheterna. Beslutet innebar därmed att de större lägenheterna skulle komma att debiteras en högre avgift än de mindre. I hovrättens av Högsta domstolen fastställda dom konstateras, att enligt föreningens stadgar årsavgiften skulle bestämmas så, att de olika lägenheterna skulle bidra till föreningens kostnader i relation till respektive lägenhets grundavgift. Det är, säger Högsta domstolen, uppenbart att ett sådant beräkningssätt medför att vissa hushåll inte sällan får vidkännas större andel av kostnaderna för en viss nyttighet än som svarar mot detta hushålls behov eller utnyttjande. Denna effekt av debiteringsnormen kan likväl inte anses kränka den även för bostadsrättsföreningar tilllämpliga föreningsrättsliga likställighetsprincipen, ”vilken i första hand torde avse rent illojala eller på annat sätt otillbörliga fall av gynnande eller missgynnande av vissa föreningsmedlemmar”.
- Beträffande skiljeklausul i avtal om överlåtelse av ett aktiebolags rörelsetillgångar när konkursförvaltaren avser att föra talan enligt ABL 12 kap. 5 § se NJA 1993 s. 641, omnämnt ovan vid behandlingen av ABL 12 kap. 5 §, och se beträffande skiljedomsklausul i stadgarna för ekonomisk respektive ideell förening ovan NJA 1981 s. 552 (under 4.2) respektive NJA 1982 s. 853 (under 5.3).