Rättsfall
NJA 1981 s. 313
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1981 s. 313
BibTeX
@misc{nja-1981-s-313,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1981 s. 313}},
year = {1981},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Jfr NJA 2000 s. 580, Nintendo, där Högsta domstolen nöjde sig med att notera att vissa videospel hade upphovsrättsligt skydd som datorprogram; huvudfrågan gällde dock om de var skyddade som filmverk, vilket däremot ej befanns vara fallet; se nedan under 2.4.5. 2.4.K(cid:0)(cid:0)onstnärliga verk 2.4.1K(cid:0)(cid:0)onstverk och byggnadsverk NJA 1981 s. 313, Två herrars tjänare. En scenografi bestående av ett estradliknande upphöjt mindre scengolv av trä och till synes i renässansstil dekorerade exteriörkulisser i form av draperier samt av några möbler, kläder och annan rekvisita uppfattades av tingsrätten som ett konstnärligt verk. Sedermera var detta obestritt i målet varför domstolarna enbart hade att pröva om ett exemplar av verket hade framställts genom fotografi; se nedan under avsnitt 4.1.
- Ett i viss mening motsatt förhållande förekom i NJA 1981 s. 313, Två herrars tjänare, där en fotograf i och för sig hade fotorätt till sina bilder som bl.a. återgav upphovsrättsligt skyddad scenografi. Fotobilderna ansågs utgöra exemplar av scenografin och kunde därför inte användas vid mångfaldigande på omslaget till en grammofonskiva utan medgivande av upphovsmannen till scenografin.
- Göta Hovrätts dom 1999-10-04, Mål nr B 974/98, Bootlegskivor. Inte rimligt att laborera med en uttunnad undersökningsplikt för en skivhandlare som inköpt skivor vid mässor och liknande, där inköp kan ske från framställare som kan misstänkas för att inte vara främmande för att saluföra otillåtna inspelningar eller hos ”förläggare” hos vilka ”inte heller något egentligt nyskapande förekommer”. 3.7O(cid:0)(cid:0)rganisation som företräder ett flertal upphovsmän Enligt reglerna om avtalslicens i URL förutsätter deras tillämpning att avtal träffats med en organisation som företräder ”ett flertal upphovsmän på området”, 26 i § 1 st. URL. En sådan bestämmelse finns också i 26 j § 4 st. URL om den s.k. följerätten, droit de suite; en på angivet sätt representativ organisation har rätt att kräva in ersättning för vidareförsäljning av exemplar av konstverk och skyldighet att vidarebefordra medlen till de ersättningsberättigade. I NJA 2000 s. 445, Behörig organisation, uppkom frågan om fler än en organisation kunde vara på angivet sätt representativ för upphovsmännen på området. Några bestämda slutsatser kunde inte dras av lagens förarbeten, frågan behandlades inte uttryckligen, varför Högsta domstolen torde ha sökt stöd främst i uppfattningen att denna och liknande kollektivt ordnade verksamheter på upphovsrättsområdet inte borde monopoliseras och att upphovsmännen, vilkas intressen bestämmelserna ytterst ville tillgodose, skulle vinna på viss konkurrens mellan representativa organisationer. Domstolen hänvisade härvidlag till att regeringen och riksdagen i ett lagstiftningsärende om kassettersättning funnit att en motsvarande inkasseringsverksamhet inte borde monopoliseras. Flera representativa organisationer kunde sålunda åberopa sig på 26 j § URL för att därmed ha rätt och skyldighet att kräva in ersättningarna. 3.8N(cid:0)(cid:0)ödvändig processgemenskap? Svea hovrätts dom 1990-12-21, T 869/90, ST 40, Gemensam upphovsrätt. Genom förlagsavtal hade de två författarna till en bok upplåtit utgivningsrätten till ett förlag. Sedan förlaget underlåtit att utge ny upplaga av verket väckte en av författarna talan mot förlaget med begäran om skadestånd för utebliven utgivning. Hovrätten konstaterade att utövandet av upphovsrätten till boken eller hävdande av rättigheter enligt avtalet endast tillkommer författarna gemensamt. Endast när fråga var om intrång i upphovsrätten kunde författarna enligt 6 § URL beivra intrånget var för sig. Talan i målet hade inte avseende på intrång i upphovsrätt. Det förelåg därför s.k. nödvändig processgemenskap. Talan avvisades därför av hovrätten. Författarens begäran om prövningstillstånd medgavs ej av Högsta domstolen genom dess beslut 1990-12-21. 4.O(cid:0)(cid:0)tillåtna förfoganden 4.1E(cid:0)(cid:0)xemplarframställning NJA 1981 s. 313, Två herrars tjänare. Kunde en fotobild som användes på ett skivomslag anses utgöra ett exemplar av en del av det motiv som förekom på fotobilden, nämligen en såsom konstnärligt verk skyddad teaterdekor (jfr ovan under avsnitt 2.4.1)? Högsta domstolen hänvisade till motivuttalanden om att såvida ett konstverk utgör bakgrund eller eljest ingår som en oväsentlig del i en bild så kunde det inte anses föreligga något exemplar av det verket när det sålunda framträder i bilden i fråga. Filmning eller fotografering av en interiör, i vilken ingår konstverk, kunde därför i regel ske utan upphovsmännens tillstånd — NJA II, 1961 s. 53. I detta fall var det visserligen de i scenografin placerade personerna som dominerade bilden, men scenografin var inte reducerad till en sådan för fotobildens helhetsintryck ovidkommande bakgrund som uteslöt intrång i upphovsrätt.