Rättsfall
NJA 1981 s. 1205
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1981 s. 1205
BibTeX
@misc{nja-1981-s-1205,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1981 s. 1205}},
year = {1981},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
15 hänvisningar i 9 artiklar · 15 stycken/fotnoter
Rättigheter (del I av II)1 hänvisning
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- NJA 1981 s. 1205 gällde en skiljeklausul i villkoren för en på kollektivavtal grundad tjänstegrupplivförsäkring. Klausulen hänsköt tvister till en permanent skiljenämnd, vars flesta ledamöter tillsatts av olika organisationer med uppgift att företräda berörda arbetsgivare och arbetstagare. Den försäkrade gjorde gällande att skiljeklausulen var oskälig och därför skulle lämnas utan avseende med stöd av 36 § AvtL. Till stöd härför anfördes dels att skiljenämnden var permanent, dels att flertalet ledamöter i nämnden tillsatts av ena parten i skiljeförfarandet och dels att försäkringstagaren själv borde få utse en skiljeman. Efter att ha diskuterat bakgrunden till skiljeklausulen uttalade Högsta domstolen att sättet för utseende av skiljenämnden inte gav anledning till erinringar som kunde föranleda att skiljeklausulen skulle lämnas utan avseende enligt 36 § AvtL.
- Högsta domstolen NJA 1950 s. 610 3.2 NJA 1981 s. 920 3.3.3 NJA 1981 s. 1205 1.4 NJA 1982 s. 106 3 NJA 1982 s. 390 2.8.1 NJA 1982 s. 668 3 NJA 1983 s. 496 3.5.2 NJA 1983 s. 522 I och II 3.3.1 NJA 1983 s. 725 1.4; 2.8.1 NJA 1984 s. 229 1.4 NJA 1984 s. 501 I och II 1.6.1.1 NJA 1984 s. 747 1.7.3 NJA 1984 s. 829 2.4 NJA 1985 s. 309 3 NJA 1985 s. 673 3.6.3 NJA 1985 s. 843 3 NJA 1986 s. 3 1.6.1.1 NJA 1986 s. 358 1.6.1.1 NJA 1986 s. 470 1.6.2; 1.6.3 NJA 1986 s. 659 1.2.2.1 NJA 1986 s. 758 3.6.1 NJA 1987 s. 383 2.1 NJA 1987 s. 749 3 NJA 1987 s. 835 1.2.2.1 NJA 1987 s. 982 2.2 NJA 1988 s. 221 3.1 NJA 1988 s. 408 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 1989 s. 251 3 NJA 1989 s. 346 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.4 NJA 1990 s. 93 1.6.2 NJA 1990 s. 591 1.1 NJA 1990 s. 726 3.5.2 NJA 1990 s. 734 3.5.2 NJA 1991 s. 662 3 NJA 1992 s. 113 1.6.1.2 NJA 1992 s. 303 1.7.2 NJA 1992 s. 414 1.2.2.2; 1.2.2.4; 1.2.2.5 NJA 1992 s. 428 1.2.2.3 NJA 1992 s. 642 3 NJA 1992 s. 782 1.1; 1.4; 4.2 NJA 1992 s. 845 I och II 1.7.2 NJA 1993 s. 222 2.7.1 NJA 1993 s. 764 2.5.1 NJA 1994 s. 283 2.5.2 NJA 1994 s. 449 I och II 1.6.2; 1.6.3 NJA 1994 s. 566 1.2.2.1 NJA 1994 s. 712 I och II 1.4 NJA 1995 s. 13 3 NJA 1995 s. 392 1.2.2.1 NJA 1996 s. 68 1.2.2.1 NJA 1996 s. 400 1.2.2.4; 1.3 NJA 1996 s. 652 2.8.2 NJA 1996 s. 727 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 1997 s. 27 6.1 NJA 1997 s. 97 1.7.1 NJA 1997 s. 734 1.7.2 NJA 1997 s. 832 1.2.2.1 NJA 1998 s. 118 4.1 NJA 1998 s. 375 3 NJA 1998 s. 448 1.2.2.4; 1.3 NJA 1998 s. 807 3 NJA 1999 s. 117 2.8.2 NJA 1999 s. 188 2.3.1 NJA 1999 s. 232 1.7.3 NJA 1999 s. 629 1.2.2.4; 1.3 NJA 2000 s. 48 1.2.2.4; 1.3; 1.7.2 NJA 2000 s. 150 3.3.2 NJA 2000 s. 225 1.2.2.1 NJA 2000 s. 285 1.7.1 NJA 2001 s. 93 1.7.1 NJA 2001 s. 191 I och II 1.1 NJA 2001 s. 234 2.5.1 NJA 2001 s. 255 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 2001 s. 329 6.5 NJA 2001 s. 486 1.7.3 NJA 2001 s. 627 3.2 NJA 2001 s. 657 1.6.4 NJA 2001 s. 695 I och II 1.7.1 NJA 2001 s. 750 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4;
Jäv mot domare, särskilt nämndeman1 hänvisning
Domares jäv och skiljemans obehörighet2 hänvisningar
- O. L. O. de Witt Wijnen, N. Voser & N. Rao, Background Information on the IBA Guidelines on Conflicts of Interest in International Arbitration, Business Law International, vol. 5, No.3, 2004 p. 433–458. 15I en rättsfallskommentar skriver Runesson: ”HD:s hänvisning till trohets- och lojalitetsplikt skapar i mitt tycke en onödig osäkerhet. Huruvida en trohets- och lojalitetsplikt åsidosätts när advokaten åtar sig ett skiljemannauppdrag bör vara en disciplinnämndsfråga. Frågan om skiljemannen varit obehörig så att skiljedomen var klanderbar bör kunna lösas utan denna överbyggnad.”; E. M. Runesson, Byråjäv och skiljemannauppdrag prövat av HD, JT 2007–08 s. 947–950 (950). Runessons synpunkt är inte lätt att förstå. HD påstår inte annat än att sagda plikt är av relevans för jävsbedömningen. En annan sak är att skiljemannens uppdrag parallellt kan prövas, såsom för övrigt skett i detta fall, av Advokatsamfundet i enlighet med dess regler om god advokatsed, en prövning som kan falla ut på annat vis än bedömningen enligt rättegångsbalkens regler. 16 Som framgick av citatet hänvisar domstolen också till ett uttalande av S. Lindskog: ”Att ett förtroendeskadligt förhållande föreligger om part är eller nyss har varit klient hos den byrå där advokaten är verksam är en självklarhet.” (Skiljeförfarande. En kommentar, Norstedts Juridik AB, Stockholm 2005 s. 453 not 63). 17 Detta synsätt har stöd också i Commentary till Bangalore Principles, som dock i första hand skjuter in sig på delägare: ”A solicitor or similar lawyer in a firm or company of lawyers may be legally responsible for the professional actions of the other partners. As a partner, he or she may, therefore, owe a duty to clients of the firm even though he or she had never acted for them personally and knows nothing of their affairs.” (s. 75). 18 En ledamot, regeringsrådet Knutsson, var skiljaktig: ”Prövningen av om AA var jävig då hon deltog i kammarrättens beslut bör i första hand göras med utgångspunkt i jävsbestämmelserna i rättegångsbalken (jfr 41 § förvaltningsprocesslagen), närmare bestämt den s.k. generalklausulen i 4 kap. 13 § 10. Av den bestämmelsen framgår att en domare är jävig att handläggga mål om ’eljest omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet’. Enligt min me ning utgör det förhållandet att AA har kvar sin anställning hos Skatteverket som är part i målet en sådan särskild omständighet som avses i bestämmelsen. Bolaget har därmed haft fog för sin jävsinvändning mot AA”. 19 En utförligare kommentar till rättsfallet lämnas i JT 2009–10 s. 318–325. 20 I Belilos mot Schweiz, 29 april 1988, var det en ensamdomare som dömde. Europadomstolen antyder inte att det hade någon betydelse för bedömningen. Se även C. Lindstrand, Domarjäv — några ytterligare kommentarer i anledning av RÅ 2009 ref. 8, i JT 2009–2010 s. 747–751 vari hänvisas till Sramek. 21 IBA:s riktlinjer innebär att ingen skillnad skall göras mellan olika stadier i ett förfarande; Background Information s. 442. 22 Jfr ett beslut av Miljööverdomstolen den 20 december 2007, mål nr M 1102-07, till vilket Lindstrand hänvisar (s. 750). 23 H. Danelius betecknar domaren i Belilos som en ”polistjänsteman” som sannolikt skulle komma att återgå till ”polisiära uppgifter” (Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, Norstedts Juridik, 3 uppl., Stockholm 2007 s. 197). Det kan inte uteslutas att denna beskrivning kom att påverka Regeringsrätten att lämna rättsfallet utan avseende. 24 Det nämns dock i reciten att klaganden åberopat Belilos, av Regeringsrätten benämnt Belios. Även andra rättsfall kan anföras, såsom Pescador Valero mot Spanien, 17 juni 2003 och Sramek mot Österrike, 22 oktober 1984. 25 Harris m.fl. (not 4) s. 294. 26 ”Helst borde all rättskipning i tvistiga mål handhas av ordinarie domare och dessa inneha sluttjänster, så att de inte frestades att i sin ämbetsutövning ta hänsyn till det egna intresset att bli befordrade.” (Ekelöf-Edelstam s. 142). Kammarrättspresidenten nämner i sitt yttrande till Regeringsrätten som ett argument för rekryteringsreformens värde att en tidigare adjungerad ledamot fått fast anställning. Argumentet är tveeggat. 27 Harris m.fl. skriver med hänvisning till bl.a. Sramek följande: ”As to ‘guarantees against outside pressures’ tribunal members must be protected from removal during their term of office, either by law or in practice.” (s. 387). 28 En öppnare domarrekrytering, SOU 2003:102 s. 346. Reglerna om adjunktion är för övrigt inte heller förenliga med European charter on the statute for judges and Explanatory Memorandum (DAJ/DOC (98)). 29 Jacobs & White, The European Convention on Human Rights, Fourth ed. by C. Ovey and R. White, Oxford University Press, New York 2006, nämner ett flertal domar ur domstolens praxis (s. 185 not 119). — P. Melz har i ett debattinlägg rubricerat ”RSV:s nämnd för rättsärenden” gjort bedömningen att Riksskatteverkets representation i nämnden var förenlig med Europakonventionen tack vare överklagbarheten av nämndens beslut (JT 1989–90 s. 400 ff.). 30 Administrativa och disciplinära domstolars ställning kommenteras av Harris m.fl. s. 285 f. 31 Commentary s. 75. 32 Här kan nämnas att regeringsrådet O. Stenman, advokat innan han utnämndes till regeringsråd, ”…valt att inte ta del i mål som gäller tidigare klienter till mig eller mål som drivs av jurister vid min tidigare arbetsplats, i vart fall inte om ärendet aktualiserades då jag var delägare”, Betraktelser av ett regeringsråd som lämnat advokatyrket, i Regeringsrätten 100 år, red. A-K Lundin, Iustus Förlag, Uppsala 2009 s. 483–497 (486). 33 McGonnell mot Förenade Konungariket, 8 februari 2000. 34 McGonnell, § 55. 35 McGonnell, § 57. 36 HD:s påstående är inte helt korrekt. I rättsfallen sägs inte att kravet måste ställas ”särskilt högt” när det gäller skiljemän, bara att det måste ställas ”högt”. 37 Den omständighet som fällde utslag i NJA 2007 s. 841 var upptagen på den röda listan i IBA:s riktlinjer (se avsnitt 3 ovan). 38 I sitt yttrande till hovrätten över jävsinvändningen tar tingsrätten inte upp rådmannens styrelseuppdrag. 39 NJA 1978 s. 464 omnämndes av hovrätten närmast i förbigående som ett exempel på att det kan grunda jäv om en domare representerar en sammanslutning som har ”ett direkt intresse av utgången i målet, med vilket menas framför allt ett ekonomiskt intresse men även t.ex. en organisations intresse av att bibehålla en viss ställning i samhället”. 40 IBA:s riktlinjer innehåller en kategorisering av omständigheter — i form av en röd, en brandgul och en grön lista — som kan bli aktuella att bedöma. Förhållanden upptagna på den gröna listan anses så oskyldiga att domaren inte ens behöver upplysa parterna om deras förekomst. Ett exempel är att domaren och ett ombud är medlemmar i samma professionella eller sociala förening. 41 Hovrätten uttalar att ”[e]nbart det förhållandet att upplysningsplikten försummats kan dock enligt hovrättens mening inte grunda jäv”. Uttalandet kan förefalla svårbegripligt (”enbart”) eftersom det definitionsmässigt måste ha förelegat en omständighet som kunde antas grunda jäv för att det skulle uppstå en upplysningsplikt (4 kap. 14 § RB). Men det kan ju tänkas att denna omständighet i en senare prövning icke befanns vara jävsgrundande. Då kvarstår bara försummelsen och denna kan då inte enligt hovrätten ensam vara grund för jäv. 42 NJA 2000 not. C 49. 43 Ett sådant beslut kan inte överklagas till hovrätten (49 kap. 8 § RB). 44 ”Det kan i övrigt finnas situationer när det på grund av alldeles särskilda omständigheter kan föreligga jäv. […]Det kan [också] tänkas förekomma att domskälen ges en uppseendeväckande och utmanande utformning, som inte påkallas av själva målet och som därmed inger parten uppfattningen att domaren varit negativt inställd just mot honom eller henne.” (Ekelöf-Edelstam s. 148 med stöd i NJA 1993 s. 571). Detta rimmar väl med Europadomstolens praxis, som innebär att presumtionen för opartiskhet bryts om domaren exempelvis lägger i dagen illvilja mot en part; De Cubber mot Belgien, 26 oktober 1984, § 25. 45 Utpekandet aktualiserar Europakonventionens oskuldspresumtion (artikel 6.2). Ledande rättsfall är Adolf mot Österrike, 26 mars 1982, och Minelli mot Schweiz, 25 mars 1983. Rättsfallen innebär att det strider mot artikel 6.2 om en domstol uttrycker uppfattningen att en tilltalad är skyldig till ett brott när anklagelsen inte prö vats av rätten och han inte har befunnits vara skyldig till brottet. I Minelli uttalar Europadomstolen följande: ”[…] the presumption of innocence will be violated if, without the accused’s having previously been proved guilty according to law and, notably, without his having had the opportunity of exercising his rights of defence, a judicial decision concerning him reflects an opinion that he is guilty.” (§ 38). Av Adolf framgår att ett sådant utpekande kan läkas av att högre instans korrigerar det (§ 39). Senare rättsfall går på samma linje; se senast Didu mot Rumänien, 14 april 2009. 46 Högsta domstolen uttalade följande i NJA 2000 not. C 49 om artikel 6.2 med anledning av att läkarna överklagat utpekandet: ”Bestämmelsen måste [dock] antas ge domstolen ett betydande utrymme att ingå i prövning av en sådan fråga i den mån domstolen anser att den har betydelse för bedömningen av det mål som domstolen har att avgöra.” Uttalandet får anses gå relativt långt i ljuset av Europadomstolens praxis (not 45). 47 JK har i en artikel förklarat att ”bevisningen mot läkarna var svag” och ”… det finns knappast någon jurist som har satt sig in i materialet och som idag är beredd att säga — efter allt som nu har blivit känt — att bevisningen mot läkarna är övertygande.” (Uppsala Nya Tidning 10 september 2008). 48 Enligt 5 och 6 §§ lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn kan befattningshavare som ”åsidosatt vad som åligger honom i hans tjänst” under vissa förutsättningar bli föremål för åtal eller anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Det framstår som tydligt att JK anser att Hedström ”åsidosatt vad som åligger honom i tjänsten”. Han skulle därför kunna göra en anmälan för att få till stånd ett disciplinärt förfarande mot Hedström. Denna möjlighet illustrerar den internationellt sett exceptionella ordning vi har i form av en regeringsadvokat som utövar tillsyn av domarna, t.o.m. i fråga om deras handläggning av mål i vilka JK företräder staten. 49 En sådan närvarorätt får antas vara oförenlig med Europakonventionen; jfr Harris m.fl. (not 4) s. 251 f. 50 Domstolen kräver att det skall föreligga en ”equality of arms” mellan parterna. Denna princip kom första gången till uttryck i målet Neumeister mot Österike, 27 juni 1968. Se Jacobs & White (not 29) s. 176. Om denna princip skriver Harris m.fl: ”In general terms the principle incorporates the idea of a ‘fair balance’ between the parties. When deciding whether it has been complied with, ‘appearances’ are relevant, as is the seriousness of what is at stake for the applicant.” (kursivering tilllagd). Författarna analyserar begreppet ingående (s. 251–254). Det bör dock observeras att statens ekonomiska övertag inte i sig anses skapa en bristande balans enligt artikel 6.1. Se även Jacobs & White ibid. 51 Se t.ex. Danderyds kommun mot Sverige, 7 juni 2001. 52 Se U. Bernitz, Sverige och europarätten, Stockholm 2002 s. 40 ff. som åberopar bl.a. RÅ 2001 ref. 72 (Barsebäck). Med hänvisning till bl.a. NJA 2005 s. 805 ( Åke Green-målet) skriver O. Abrahamsson att ”Också de allmänna domstolarna [har] så småningom erkänt proportionalitetsprincipen som en generellt giltig rättsgrundsats.” (Proportionalitetskrav i lagstiftningen, JT 2008–09 s. 763–778 (768)). 53 Ett exempel från senare tid är att regeringen i ett lagstiftningsärende gör en intresseavvägning mellan upphovsrättsskydd och integritetsskydd. Prop. 2008/09:67 s. 134 ff. (särskilt s. 142). I det s.k. Åke Green-målet (NJA 2005 s. 805) fick en straffbestämmelse vika för Europakonventionen. 54 H. Ragnemalm, Regeringsrätten inifrån, i Festskrift till Hirschfeldt, Iustus Förlag AB, Uppsala 2008 s. 389–404 (s. 404). 55 Situationen är densamma som när en invändning om partiskhet riktas mot en skiljeman. Enligt lagen om skiljeförfarande bör skiljemannen höras i ett sådant fall (44 § 1 st. sista meningen). Domstolscheferna avgav yttranden mot jävsinvändningarna i de regeringsrätts- respektive hovrättsmål som behandlas ovan och skiljemännen hördes i klandermålen. Tingsrätten begärde inte att domaren skulle yttra sig i det här aktuella målet. 56 Jfr 4 kap. 13 § 6 p. RB som lyder: ”Domare är jävig att handlägga mål: om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig.” I detta fall har dock inte staten sökt sak med domaren i lagrummets mening. 57 Se ovan vid not 29. 58 Denna formulering är inte entydig. Tingsrätten menar att den ger intrycket att domaren funnit att motiven för att framföra preskriptionsinvändningen kan ifrågasättas. Men formuleringen kan även uppfattas så, att skälen för att anspråk preskriberas i detta fall väger lätt jämfört med läkarnas intresse att få sin sak prövad. 59 Jfr G. Lambertz om juristrollen: ”Men om vi vill kan vi dessutom vara rättviseivrare. Vi kan arbeta för att människor ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda, att samhället ska vara rättssäkert och att rättvisa ska vinna över orättvisa.” SvJT 2009 s. 713–716 (714). — Månne var Göran Lambertz oenig med JK Lambertz? 60 Staten har sedermera förklarat att ”preskriptionsinvändning inte kommer att göras vid en eventuell process i hovrätten, om det inte visar sig att det finns särskilda skäl för detta.” (Yttrande till Attunda tingsrätt den 19 december 2008). 61 Commentary (not 12) s. 59. 62 Sandgren (not 1) s. 468 f. och 471 f. 63 Jacobs & White (not 29) s. 181. Detta sägs av domstolen själv i Kyprianou, § 119. 64 Hauschildt, § 47. 65 Commentary (not 12) s. 70. 66 Belilos, § 67. 67 Heuman s. 495. 68 Jfr B. Lindell, Alternativ tvistlösning, Iustus Förlag AB, Uppsala 2000 s. 160 f. 69 Lindell s. 163 m. hänv., Heuman s. 226 och Lindskog s. 450. 70 NJA 1981 s. 1205 avsåg en permanent skiljenämnd om sju ledamöter som utsetts av arbetsgivar- och arbetstagarparterna inom den kommunala sektorn. En arbetstagare som var bunden av skiljeavtalet gjorde gällande att bl.a. ordföranden i nämnden var jävig p.g.a. sin anknytning till arbetsgivarsidan. Dissidenterna (Knutsson och Vängby) fann dock att denna omständighet inte grundade jäv mot honom. ”Det förhållandet att han trots denna anknytning valts även av de skiljemän som utsetts av arbetstagarorganisationerna visar [emellertid] att han måste ha alldeles särskilda kvalifikationer och åtnjuta stort personligt förtroende på arbetstagarsidan.” Ordförandens personliga egenskaper hade alltså lett till att bägge parter till skiljeavtalet accepterat honom, vilket bidrog till att dissidenterna inte ville förklara honom jävig. (Domstolens majoritet hade inte skäl att ta ställning till ordförandens eventuella jäv.) 71 Ekelöf-Edelstam (not 8) s. 150. Jfr Commentary: ”Even if the parties consent to a judge who feels he or she should be disqualified, the judge would not be justified in continuing to preside over the case. This is because the public also has an interest in the manifestly impartial administration of justice” (s. 68). 72 ”What is at stake is the confidence which the courts in a democratic society must inspire in the public and above all, as far as criminal proceedings are concerned, in the accused.” Hauschildt, § 48. 73 Med anledning av att rekryteringen till domarposterna vidgats har det inrättats en domarakademi, vars uppgift bl.a. kan sägas vara att snabbinviga domaradepterna i domarkulturen (www.dv.se). 74 Det normala i det stora flertalet länder är att domare tar mutor. Författaren till denna uppsats har haft tillfälle att medverka i rättsutvecklingsprojekt i ett 25-tal länder. I samtliga dessa är den judiciella makten mer eller mindre korrupt och jävsfrågorna gör sig ständigt påminda. Graden av korruption är ett gott, omvänt mått på rättskipningens kvalitet. Sedd ur det perspektivet befinner sig svensk rättskipning på högsta internationella nivå. Jfr Transparency International, Global Corruption Report 2007, Corruption in Judicial Systems, Cambridge University Press, Cambridge 2007; denna rapport är i sin helhet ägnad domstolars korruption. 75 Enligt en undersökning som Förtroendeutredningen lät genomföra har sex av tio personer i Sverige stort eller mycket stort förtroende för domstolarna (SOU 2008:106 s. 63). 76 Se C. Sandgren, Etiska riktlinjer för domare och åklagare?, JT 2009–10 s. 752– 765. 77 Jfr S. Lindskog som skriver följande: ”Även om oberoendet för domare är lika viktigt som oberoendet för advokater är svårt att tänka sig att domarkollektivet skulle ha samma utrymme för självreglering som advokater. För egen del tycker jag dock att det kunde vara intressant att diskutera frågan om god domarsed som ett utryck för ett slags domarnas självreglering.” (Advokaten nr 9/2008).
- HD åberopade NJA 1981 s. 1205 och NJA 2007 s. 841 vari uttalas att ”jävsreglerna syftar till att skydda rättsskipningens [sic!] objektiva handhavande” och tillade (punkt 4): ”…I rättsfallen framhålls att kravet på objektivitet och opartiskhet måste ställas särskilt högt när det gäller skiljemän, eftersom fel som avser bevisvärderingen eller rättstillämpningen inte kan föranleda hävande av en skiljedom.” HD uttalade vidare att ”5. …det bör vägas in bl.a. om skiljemannen fått skiljeuppdrag bara från den ifrågavarande advokatbyrån eller från flera advokatbyråer, och det bör kunna ges en viss betydelse om en och samma advokat eller flera advokater vid advokatbyrån medverkat till att han fått uppdragen. 6. Vid bedömningen bör det göras en skillnad mellan uppdrag som partsutsedd skiljeman och som ordförande i en skiljenämnd...” HD bedömde att det antal uppdrag som skiljemannen haft från parter som företrätts av ombud från advokatbyrån inte utgjorde en omständighet som kunde rubba förtroendet för hans opartiskhet.
Svensk rättspraxis Förmögenhetsrätt 1978–20042 hänvisningar
- Verkan av en skiljeklausul har också prövats i tvist mellan ett fackförbund och medlem i förbundet (NJA 1982 s. 853). Här prövades, i en tvist mellan förbund och medlem om den senares rätt att utträda ur förbundet, skäligheten i en klausul som föreskrev att tvister bl.a. mellan förbund och enskild medlem skulle hänskjutas till avgörande av skiljemän med en nämnd bestående av fem skiljemän, där ordföranden skulle utses av parterna gemensamt eller, om enighet inte kunde uppnås, av LO:s landssekretariat. Den avgörande frågan var om bestämmelsen uppfyllde kraven på rättssäkerhet. HD fann här att bestämmelsen var ägnad att inge allvarliga betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt, bl.a. till följd av att det i LO:s kommentarer till bestämmelsen angavs att skälet till den särskilda ordningen för utseende av femte skiljeman var behovet av att person utsågs som uppfyllde kraven på speciella kunskaper om ”den fackliga rörelsen, dess uppbyggnad och synsätt”. Härtill kom att det av LO:s kommentarer till normalstadgan uttalades att fackföreningsrörelsens ”principiella inställning till utträdesrätt för medlem ur ett fackförbund är den, att sådan rätt saknas", något som medförde att klausulen i vart fall inte kunde godtas, eftersom den som skulle utse den femte skiljemannen ”redan från början givit uttryck för sin principiella inställning till den grundläggande tvistefrågan”. Den generella frågan om skäligheten i en skiljeklausul med för skiljeförfaranden normalt kostnadsansvar för medlemmen berördes inte i domen. Här kan jämföras med NJA 1981 s. 1205, där enligt avtal tvister rörande en tjänstegrupplivsförsäkring skulle avgöras av en permanent skiljenämnd, där tre skiljemän skulle utses av två arbetsgivarorganisationer och tre ledamöter skulle utses av tre arbetstagarorganisationer och där ordföranden skulle utses av de övriga. HD fann här att denna klausul inte kunde föranleda åsidosättande enligt 36 § AvtL pga. nämndens sammansättning (och inte heller till följd av att nämnden var permanent). De huvudsakliga skälen för att sammansättningen inte kunde anses oskälig var enligt HD att det inte kunde antas att skiljenämnden dominerades av intressen som var motsatta försäkringstagaren och att det härvid var av betydelse att intressebalans skapats genom att lika många ledamöter utsågs av arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Härtill kom enligt HD att det inte fanns ”någon anledning till antagande att vid prövningen av enskilda ärenden åtskillnad görs mellan organiserade och oorganiserade arbetstagare”.
- NJA 1978 s. 147...........................626, 627 NJA 1981 s. 1091.................685, 706, 714 NJA 1978 s. 223..................................614 NJA 1981 s. 1205.................................591 NJA 1978 s. 301...........................642, 650 NJA 1981 s. 1255.................................641 NJA 1978 s. 307...642, 647, 651, 712, 719 NJA 1982 s. 36............................645, 695 NJA 1978 s. 317..................................557 NJA 1982 s. 138..................................616 NJA 1978 s. 389..................................634 NJA 1982 s. 244..................................624 NJA 1978 s. 432...................601, 702, 718 NJA 1982 s. 301..................................681 NJA 1978 s. 618..................................698 NJA 1982 s. 366 I................................658 NJA 1978 s. 628..................................604 NJA 1982 s. 380..................................679 NJA 1978 s. 742..................................728 NJA 1982 s. 386..................................701 NJA 1979 s. 85....................................698 NJA 1982 s. 390..................................597 NJA 1979 s. 94....................................690 NJA 1982 s. 404..........................687, 688 NJA 1979 s. 295..................................687 NJA 1982 s. 493..................................589 NJA 1979 s. 401..................................601 NJA 1982 s. 493 I................................579 NJA 1979 s. 451..................................634 NJA 1982 s. 493 II...............................579 NJA 1979 s. 483...................595, 608, 649 NJA 1982 s. 573..................................734 NJA 1979 s. 666...........................592, 593 NJA 1982 s. 589..........................561, 661 NJA 1979 s. 670...........................686, 721 NJA 1982 s. 613..................................599 NJA 1979 s. 731..................................594 NJA 1982 s. 691..........................585, 636 NJA 1979 s. 790...................645, 647, 695 NJA 1982 s. 778..................................556 NJA 1980 s. 1......................................580 NJA 1982 s. 800..........................590, 591 NJA 1980 s. 46....................................601 NJA 1982 s. 853..................................591 NJA 1980 s. 145...................583, 597, 624 NJA 1983 s. 118..................................679 NJA 1980 s. 263..................................582 NJA 1983 s. 229..................................572 NJA 1980 s. 311..................................678 NJA 1983 s. 332..........................594, 673 NJA 1980 s. 383...........................700, 701 NJA 1983 s. 385..................................594 NJA 1980 s. 398...........................613, 656 NJA 1983 s. 510..........................590, 591 NJA 1980 s. 547..................................660 NJA 1983 s. 550..................................561 NJA 1980 s. 555..................................647 NJA 1983 s. 604..................................556 NJA 1980 s. 624..................................642 NJA 1983 s. 617..........................698, 699 NJA 1980 s. 705...........................561, 660 NJA 1983 s. 617 I................................704 NJA 1981 s. 259...........................636, 637 NJA 1983 s. 808..........................616, 656 NJA 1981 s. 269..................................586 NJA 1983 s. 858..................641, 651, 695 NJA 1981 s. 323...........................556, 615 NJA 1983 s. 865...........595, 642, 647, 656 NJA 1981 s. 400...........................615, 655 NJA 1984 s. 3......................647, 650, 695 NJA 1981 s. 412..................................556 NJA 1984 s. 12....................................645 NJA 1981 s. 552..................................614 NJA 1984 s. 45....................................659 NJA 1981 s. 577..................................743 NJA 1984 s. 115..........................598, 625 NJA 1981 s. 693...........................561, 661 NJA 1984 s. 185..................................731 NJA 1981 s. 711..................................590 NJA 1984 s. 229..................................593 NJA 1981 s. 718..................................582 NJA 1984 s. 251..................................669 NJA 1981 s. 811..................................558 NJA 1984 s. 271..........................644, 657 NJA 1981 s. 815..................................647 NJA 1984 s. 280..........................598, 625 NJA 1981 s. 848..................................604 NJA 1984 s. 381..................................726 NJA 1981 s. 894...........................651, 656 NJA 1984 s. 482..................................555 NJA 1981 s. 897..................................559 NJA 1984 s. 501 I................................671 NJA 1981 s. 1050.........................687, 688 NJA 1984 s. 501 II...............................671 NJA 1981 s. 1072................................614 NJA 1984 s. 600..........................733, 734 NJA 1984 s. 673..................................560 NJA 1987 s. 80............................677, 678 NJA 1984 s. 733..................................693 NJA 1987 s. 167..................................561 NJA 1984 s. 747..................................749 NJA 1987 s. 211..................................563 NJA 1984 s. 772..................................561 NJA 1987 s. 243..........................734, 747 NJA 1984 s. 795..................................602 NJA 1987 s. 253..................................733 NJA 1985 s. 29....................................688 NJA 1987 s. 259..........................733, 745 NJA 1985 s. 97....................................561 NJA 1987 s. 266..................................621 NJA 1985 s. 121..................................732 NJA 1987 s. 312..................................687 NJA 1985 s. 178...................581, 585, 586 NJA 1987 s. 383..................................754 NJA 1985 s. 219..................................637 NJA 1987 s. 394..................................600 NJA 1985 s. 223...........................728, 729 NJA 1987 s. 417..................................679 NJA 1985 s. 232..................................634 NJA 1987 s. 468..................................744 NJA 1985 s. 274..................................650 NJA 1987 s. 553..................................604 NJA 1985 s. 343..................................618 NJA 1987 s. 592..................................572 NJA 1985 s. 352..................................723 NJA 1987 s. 639..................................593 NJA 1985 s. 365..................................633 NJA 1987 s. 668..................................636 NJA 1985 s. 373..................................585 NJA 1987 s. 692..........................573, 700 NJA 1985 s. 397 I.........................596, 621 NJA 1987 s. 710..................................705 NJA 1985 s. 397 II...............615, 631, 689 NJA 1987 s. 716..................................734 NJA 1985 s. 468...........................729, 732 NJA 1987 s. 726..................................559 NJA 1985 s. 561..................................750 NJA 1987 s. 746..................................733 NJA 1985 s. 573...........................580, 721 NJA 1987 s. 763..................................723 NJA 1985 s. 615..................................561 NJA 1987 s. 835..........................605, 712 NJA 1985 s. 641..................................679 NJA 1987 s. 845 I........................561, 580 NJA 1985 s. 717...................566, 569, 570 NJA 1987 s. 845 II...............................580 NJA 1985 s. 871...........................648, 650 NJA 1987 s. 982..................................754 NJA 1985 s. 879..................................684 NJA 1988 s. 3..............................694, 695 NJA 1986 s. 3......................................672 NJA 1988 s. 94....................................730 NJA 1986 s. 40....................................663 NJA 1988 s. 176..................................743 NJA 1986 s. 44.............................665, 666 NJA 1988 s. 197..................................561 NJA 1986 s. 61.............................709, 710 NJA 1988 s. 205..................................668 NJA 1986 s. 136...........................634, 684 NJA 1988 s. 230..................................600 NJA 1986 s. 146..................................637 NJA 1988 s. 312..................................658 NJA 1986 s. 198..................................742 NJA 1988 s. 335..................649, 682, 684 NJA 1986 s. 205...........................589, 689 NJA 1988 s. 363..................................724 NJA 1986 s. 358..................................672 NJA 1988 s. 408..................................611 NJA 1986 s. 366..................................636 NJA 1988 s. 457..................578, 724, 725 NJA 1986 s. 388..................................592 NJA 1988 s. 503 I................................735 NJA 1986 s. 454..................................668 NJA 1988 s. 503 II.......................735, 736 NJA 1986 s. 470..................................672 NJA 1988 s. 512..................................607 NJA 1986 s. 495..................................583 NJA 1988 s. 583..........................669, 690 NJA 1986 s. 503..................................618 NJA 1988 s. 598..................................743 NJA 1986 s. 513..................................633 NJA 1989 s. 7......................................691 NJA 1986 s. 539..................................733 NJA 1989 s. 9......................................661 NJA 1986 s. 596...........................570, 616 NJA 1989 s. 117..........................651, 712 NJA 1986 s. 670 I.........616, 644, 648, 656 NJA 1989 s. 156..................652, 703, 712 NJA 1986 s. 696...........................665, 666 NJA 1989 s. 177..................................668 NJA 1986 s. 712...........................679, 706 NJA 1989 s. 185..................................732 NJA 1986 s. 741..................................561 NJA 1989 s. 206..................................685 NJA 1986 s. 748..................................585 NJA 1989 s. 215..................................639 NJA 1989 s. 224...........................576, 683 NJA 1992 s. 263..........................565, 635 NJA 1989 s. 269...607, 615, 619, 675, 736 NJA 1992 s. 268 I................................663 NJA 1989 s. 346...........596, 597, 605, 619 NJA 1992 s. 268 II...............................663 NJA 1989 s. 389..................................679 NJA 1992 s. 290..................................593 NJA 1989 s. 505...........................585, 586 NJA 1992 s. 299..................................564 NJA 1989 s. 546...........................673, 725 NJA 1992 s. 303..................................739 NJA 1989 s. 614...................587, 702, 714 NJA 1992 s. 326..................................699 NJA 1989 s. 671...........................665, 666 NJA 1992 s. 351..................674, 722, 723 NJA 1989 s. 768..................................565 NJA 1992 s. 375..........................617, 628 NJA 1989 s. 773..................................612 NJA 1992 s. 403..................................621 NJA 1990 s. 18....................................560 NJA 1992 s. 414..................575, 622, 623 NJA 1990 s. 24.............................604, 621 NJA 1992 s. 428..................................606 NJA 1990 s. 35.............................736, 746 NJA 1992 s. 439..........................623, 751 NJA 1990 s. 80....................................678 NJA 1992 s. 502..................................707 NJA 1990 s. 110..................................732 NJA 1992 s. 782..566, 596, 619, 658, 703, NJA 1990 s. 245..................................659 749 NJA 1990 s. 405..................................690 NJA 1992 s. 829..........................742, 752 NJA 1990 s. 591...................566, 567, 569 NJA 1992 s. 845 I................................739 NJA 1990 s. 608...................643, 680, 713 NJA 1992 s. 845 II...............................739 NJA 1990 s. 705..................................718 NJA 1992 s. 892..................................742 NJA 1990 s. 745...........................626, 627 NJA 1993 s. 163..................630, 673, 674 NJA 1991 s. 3 I....................................584 NJA 1993 s. 188..................................669 NJA 1991 s. 3 II..................................584 NJA 1993 s. 222..................................664 NJA 1991 s. 43.............................654, 705 NJA 1993 s. 228..................................751 NJA 1991 s. 217...........................697, 717 NJA 1993 s. 319..................................589 NJA 1991 s. 277...................673, 674, 722 NJA 1993 s. 324..................................561 NJA 1991 s. 319..................................609 NJA 1993 s. 436..................603, 613, 682 NJA 1991 s. 343..................................691 NJA 1993 s. 468..................................560 NJA 1991 s. 412..................................572 NJA 1993 s. 555..........................620, 752 NJA 1991 s. 476...........................636, 706 NJA 1993 s. 570..................................685 NJA 1991 s. 481...........................652, 672 NJA 1993 s. 724..................................736 NJA 1991 s. 574..................................691 NJA 1994 s. 3......................................727 NJA 1991 s. 597..................................660 NJA 1994 s. 10 I..........................578, 579 NJA 1991 s. 625...........653, 685, 715, 716 NJA 1994 s. 10 II.........................578, 579 NJA 1991 s. 647..................................748 NJA 1994 s. 69....................................560 NJA 1991 s. 682...........................573, 689 NJA 1994 s. 85....................................646 NJA 1991 s. 725...........641, 653, 654, 704 NJA 1994 s. 95....................................747 NJA 1991 s. 736..................................725 NJA 1994 s. 130..................562, 598, 625 NJA 1991 s. 796..................................726 NJA 1994 s. 177..................................578 NJA 1991 s. 808...........................646, 696 NJA 1994 s. 190..................................663 NJA 1992 s. 16....................................737 NJA 1994 s. 204..........................617, 628 NJA 1992 s. 58.............................707, 715 NJA 1994 s. 297..................................661 NJA 1992 s. 66.............................559, 562 NJA 1994 s. 359..................573, 574, 595 NJA 1992 s. 113..................................672 NJA 1994 s. 381..................................674 NJA 1992 s. 130...........................608, 710 NJA 1994 s. 449 I................................672 NJA 1992 s. 143..................................592 NJA 1994 s. 449 II...............................672 NJA 1992 s. 163..................................660 NJA 1994 s. 474..................................730 NJA 1992 s. 168..................................566 NJA 1994 s. 532..................606, 683, 708 NJA 1992 s. 213..................................722 NJA 1994 s. 553..................................750 NJA 1992 s. 243...........................641, 707 NJA 1994 s. 566..........................605, 606 NJA 1994 s. 712 I................................597 NJA 1997 s. 454..................................729 NJA 1994 s. 712 II..............................597 NJA 1997 s. 524..................................594 NJA 1994 s. 712 III.............................597 NJA 1997 s. 612..................................725 NJA 1994 s. 746...........................664, 690 NJA 1997 s. 629..........................645, 646 NJA 1995 s. 25....................................658 NJA 1997 s. 667..........................653, 654 NJA 1995 s. 135..................................557 NJA 1997 s. 699..................................633 NJA 1995 s. 197..................................574 NJA 1997 s. 734..................................740 NJA 1995 s. 274...........................701, 704 NJA 1997 s. 813..........................727, 728 NJA 1995 s. 356..................................729 NJA 1997 s. 832..................................671 NJA 1995 s. 437..................................570 NJA 1998 s. 3..............................618, 667 NJA 1995 s. 478..................................660 NJA 1998 s. 23....................................658 NJA 1995 s. 586..................................618 NJA 1998 s. 99............................590, 689 NJA 1995 s. 610..................................690 NJA 1998 s. 118..................................638 NJA 1995 s. 648...........................737, 738 NJA 1998 s. 252..........................742, 748 NJA 1996 s. 3......................................600 NJA 1998 s. 304..........................567, 569 NJA 1996 s. 19.....................630, 673, 675 NJA 1998 s. 343..................................606 NJA 1996 s. 68....................................678 NJA 1998 s. 364..................................609 NJA 1996 s. 104...........................699, 703 NJA 1998 s. 390..................................711 NJA 1996 s. 139..................................633 NJA 1998 s. 407..................................648 NJA 1996 s. 252...........571, 665, 702, 706 NJA 1998 s. 426..................................753 NJA 1996 s. 368...........................685, 731 NJA 1998 s. 438..................................716 NJA 1996 s. 400...........................573, 620 NJA 1998 s. 448..................................602 NJA 1996 s. 410..................................587 NJA 1998 s. 462..................................562 NJA 1996 s. 560...........................678, 750 NJA 1998 s. 520...........573, 701, 737, 738 NJA 1996 s. 564...........................699, 704 NJA 1998 s. 552..................................660 NJA 1996 s. 584...........................648, 696 NJA 1998 s. 610..................................563 NJA 1996 s. 598...................614, 649, 657 NJA 1998 s. 625..................................716 NJA 1996 s. 652..................................614 NJA 1998 s. 750..................................748 NJA 1996 s. 663..................................601 NJA 1998 s. 792..................657, 693, 696 NJA 1996 s. 700..................................700 NJA 1998 s. 852..................................675 NJA 1996 s. 727..................................610 NJA 1998 s. 873..........................629, 720 NJA 1996 s. 809..................................747 NJA 1998 s. 893..........................715, 717 NJA 1997 s. 5......................................588 NJA 1999 s. 35....................................611 NJA 1997 s. 27....................................554 NJA 1999 s. 52....................................737 NJA 1997 s. 44.....................575, 602, 644 NJA 1999 s. 71....................................691 NJA 1997 s. 58....................................662 NJA 1999 s. 188..................................754 NJA 1997 s. 65....................................708 NJA 1999 s. 197..................................699 NJA 1997 s. 86....................................623 NJA 1999 s. 232..................................749 NJA 1997 s. 93....................................564 NJA 1999 s. 304..................................600 NJA 1997 s. 97....................................740 NJA 1999 s. 408..........................594, 630 NJA 1997 s. 127 I.654, 655, 685, 705, 718 NJA 1999 s. 512..........................737, 738 NJA 1997 s. 127 II...............654, 655, 705 NJA 1999 s. 575...........558, 577, 581, 588 NJA 1997 s. 149..................................642 NJA 1999 s. 629..................................603 NJA 1997 s. 240..................................676 NJA 1999 s. 793..................558, 588, 658 NJA 1997 s. 250..................................748 NJA 2000 s. 31....................................737 NJA 1997 s. 281..................................747 NJA 2000 s. 43....................................660 NJA 1997 s. 290..................................644 NJA 2000 s. 48............................574, 739 NJA 1997 s. 307..................................612 NJA 2000 s. 97....................................676 NJA 1997 s. 347..................................637 NJA 2000 s. 137..........................737, 738 NJA 1997 s. 382..................................611 NJA 2000 s. 225..................608, 721, 727 NJA 2000 s. 262..................................753 NJA 2001 s. 711..................................575 NJA 2000 s. 285..................................740 NJA 2001 s. 721..................................663 NJA 2000 s. 380..................................571 NJA 2001 s. 750..................................616 NJA 2000 s. 462..................................595 NJA 2001 s. 878..................................700 NJA 2000 s. 538..................................620 NJA 2002 s. 3......................................661 NJA 2000 s. 569...........734, 735, 746, 747 NJA 2002 s. 11....................................728 NJA 2000 s. 629..................................638 NJA 2002 s. 41....................................664 NJA 2000 s. 667..................................677 NJA 2002 s. 142..................561, 662, 747 NJA 2000 s. 685..................................613 NJA 2002 s. 213..........................681, 699 NJA 2000 s. 712...........................629, 720 NJA 2002 s. 244..........................567, 568 NJA 2000 s. 747 I................................555 NJA 2002 s. 322..................................564 NJA 2000 s. 747 II..............................555 NJA 2002 s. 358..................................744 NJA 2000 s. 773..................................620 NJA 2002 s. 378..........................607, 670 NJA 2001 s. 3......................................629 NJA 2002 s. 412..................................727 NJA 2001 s. 10.............................634, 635 NJA 2002 s. 467..................................560 NJA 2001 s. 46....................................633 NJA 2002 s. 477..................641, 697, 714 NJA 2001 s. 75.....................562, 563, 632 NJA 2002 s. 561..................................634 NJA 2001 s. 93....................................741 NJA 2002 s. 577..................................667 NJA 2001 s. 138..................................632 NJA 2002 s. 630..........................653, 686 NJA 2001 s. 155...........................630, 643 NJA 2002 s. 644..................................719 NJA 2001 s. 177..................................639 NJA 2003 s. 128..................................607 NJA 2001 s. 191 I................................567 NJA 2003 s. 194..................................582 NJA 2001 s. 191 II..............................567 NJA 2003 s. 302..........................734, 741 NJA 2001 s. 234..................................711 NJA 2003 s. 540..................................752 NJA 2001 s. 241 I.........................670, 690 NJA 2004 s. 3......................................748 NJA 2001 s. 241 II..............................670 NJA 2004 s. 167..................................751 NJA 2001 s. 255...........................605, 615 NJA 2004 s. 288..................................751 NJA 2001 s. 269..................................708 NJA 2004 s. 397..................................561 NJA 2001 s. 292..................................663 NJA 2004 s. 499...........631, 735, 744, 746 NJA 2001 s. 309..................................680 NJA 2004 s. 534..........................575, 622 NJA 2001 s. 329...........................734, 745 NJA 2004 s. 682..................564, 588, 657 NJA 2001 s. 353..................................578 NJA 2004 s. 804..........................590, 599 NJA 2001 s. 486..................................749 NJA 2004 s. 862..................................554 NJA 2001 s. 511...........................565, 601 T 2362-01............................................640 NJA 2001 s. 657..................................685 T 4233-01....574, 577, 610, 664, 683, 724, NJA 2001 s. 695 I................................741 751 NJA 2001 s. 695 II..............................741
Facklig föreningsfrihet som mänsklig rättighet1 hänvisning
Lagen om skiljeförfarande - en kommentar4 hänvisningar
- Enligt AD 1989 nr 51 samt 1997 nr 35, 43 och 104 är en i kollektivavtal intagen skilje klausul i princip bindande också för den enskilde medlemmen (se AD 1929 nr 20, 1933 nr 98, 1962 nr 8 och 1972 nr 30). Även om medlemmens organisation undandrar sig att föra medlemmens talan och denne avtalsenligt är berättigad att själv föra talan inför skiljenämn den och kan inverka på valet av skiljemän, är medlemmen i regel bunden av skiljeklausulen. Kan medlemmen inte inverka på valet av skiljemän, blir frågan om hans bundenhet av skil jeklausulen beroende av vilka garantier som ändå kan finnas för en opartisk prövning av medlemmens talan inför skiljenämnden (se AD 1972 nr 30 och 1977 nr 35 /anmärkt nedan not 293/ samt NJA 1981 s 1205 /anmärkt nedan not 263). Å andra sidan måste - enligt AD 1991 nr 3 - en skiljeklausul i en enskild arbetstagares anställningsavtal rimligen binda ar betstagarens organisation på det sättet att klausulen utgör rättegångshinder om talan av or ganisationen väcks vid domstol. Frågan huruvida en skiljeklausul i ett kollektivavtal är bindande även för en arbetstagare, som inte är medlem i en kollektivavtalsbunden fackför ening, behandlas av Malmberg s 234 ff.
- Se Dillén s 259. Jfr NJA 1925 s 303 där personer, som för ett ännu inte registrerat aktie bolags räkning hade ingått ett avtal med skiljeklausul, ansågs skyldiga att medverka som parter i ett skiljeförfarande rörande en senare uppkommen tvist p g a avtalet. I RH 1991:16 ansågs en skiljeklausul, intagen i ett köpeavtal mellan två aktiebolag, sakna giltighet gente mot två styrelseledamöter i det ena bolaget sedan detta försatts i konkurs. Spörsmål huru vida medlem av organisation var bunden av skiljeklausul i kollektivavtal, som slutits av organisationen, förelåg i AD 1962 nr 8 och nr 21 samt 1972 nr 30. NJA 1981 s 1205 avsåg skiljeklausul i villkor för en på kollektivavtal grundad tjänstegruppli vförsäkring. — Någon fråga om skiljeavtals verkan gentemot tredje man kan inte anses ha förelegat i NJA 1955 s 500. Här riktade en kontraktspart efter stämning anspråk p g a kontraktet mot en person, som inte undertecknat det. Denne åberopade skiljeklausul i kontraktet. HD ansåg under dis- sens klausulen omfatta frågan huruvida svaranden var avtalsslutande part. Avgörandet sy nes innebära att den som framställer anspråk, grundat på kontrakt med skiljeklausul av standardtyp, regelmässigt inte kan motsätta sig att anspråket prövas av skiljemän. Jfr Bol ding s 111 ff och Welamson, SvJT 1964 s 281 f, som utgår från att avgörandet är uttryck för en regel, enligt vilken part som grundar sin ståndpunkt omedelbart på ett avtal med skil jeklausul av standardtyp, inte äger påfordra tvistens prövning av domstol mot motpartens bestridande, även om denne påstår att det avtal vari skiljeklausulen infogats inte äger till- lämpning.----Jfr RH 1985:90 och Hobér, Årsskrift 1986 s 26 angående skiljeklausuler i konsortialavtal.
- Jfr NJA 1981 s 1205 (i en skiljenämnd, som inrättats enligt villkor för en på kollektiv avtal grundad tjänstegrupplivförsäkring, ansågs en ledamot - under hänvisning till 4 kap