Innehållskontroll av kommersiella meddelanden i bloggar3 hänvisningar
- Se Eltell, Tobias, Åberg, Johan, Reklamjuridikguiden, Liber 2011 s. 133. 1 3 Se vidare Adlercreutz, Axel, Gorton, Lars, Avtalsrätt 1, 13 uppl., Juristförlaget i Lund 2011 s. 53 ff. 14 Se Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt 1 s. 24 f. och Ramberg, Jan, Ramberg, Christina, Allmän avtalsrätt, 9 uppl., Norstedts Juridik 2014 s. 74. 15 Se Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt 1 s. 78 och Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt s. 95. 16 Se Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt 1 s. 78. 1 7 Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt s. 95. 18 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt 1 s. 80. 1 9 Se prop. 2007/08:115 s. 82. 20 Svarta listan är en bilaga till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) som utgör en lista på åtgärder som alltid presumeras som otillbörliga till följd av dess allvarliga karaktär. Enligt 4 § MFL ska svarta listan gälla som lag i Sverige. 21 Internationella Handelskammaren är näringslivets internationella huvudorganisation med medlemmar som utgörs av företag som representerar samtliga branscher och näringslivsorganisationer. ICC:s regler är etiska regler av utomrättslig karaktär som används av domstolarna i dess tolkning av god sed i enlighet med MFL. Se även prop. 2007/08:115 s. 76. 2 2 Jfr Nordell, Per Jonas, Marknadsföringens öppenhetskrav — reklamidentifiering och sändarangivelse i SvJT 1999 s. 848. 23 Jfr Svensson m.fl., Praktisk marknadsrätt s. 76. 24 För ett liknande resonemang se MD 1988:2. 2 5 Se Stenlund, Kommunikationsrätt i det elektroniska medielandskapet s. 251. 26 Se prop. 2007/08:115 s. 83 och MD 2013:13. 27 MD 2014:6. 28 Se Svensson m.fl., Praktisk marknadsrätt s. 227. 29 Se Nordell, Per Jonas, Marknadsrätten. En introduktion 6 uppl., Norstedts Juridik 2014 s. 66. 30 Jfr MD 1980:12. 3 1 Se Nordell, Promemoria om stärkta sanktionsmöjligheter för Konsumentombudsmannen 2014-02-06 s. 13 f., http://www.konsumentverket.se/Global /Konsumentverket.se/om-oss/Dokument/pm-sanktionsmojligheter-nordellko.pdf (2014-11-02). 32 Bernitz, Ulf, Svensk och europeisk marknadsrätt 2. Marknadsföringsrätten, Norstedts Juridik 2013 s. 168. 33 Se prop. 2007/08:115 s. 119. 34 Warnling-Nerep, Wiweka, Sanktionsavgifter — särskilt i näringsverksamhet, Norstedts Juridik 2010 s. 175. 3 5 Jfr Ds 2014:2 s. 11. 36 Jfr Nordell, Promemoria om stärkta sanktionsmöjligheter för Konsumentombudsmannen 2014-02-06 s. 40. 37 Se http://www.konsumentverket.se/Om-oss/Sa-arbetar-vi/Vem-ar-KO/KO-harordet/KO-harordet-Ge-oss-battre-verktyg-mot-oseriosa-bolag/ publicerad den 2014-02-20 (2014-11-02). 38 Se Nordell, Promemoria om stärkta sanktionsmöjligheter för Konsumentombudsmannen 2014-02-06 s. 50 ff. 39 Jfr 3 kap. 1 § KL. 40 Jfr 3 kap. 16 § KL. 41 Se s. 9 i meddelande från Kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiskaekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder, Bryssel 2013-03-13. 42 Se Smygreklam byter socialt medium, http://www.svt.se/nyheter/sverige/ smygreklambyter-socialt-medium publicerad 2013-11-06 (2014-11-02). 4 3 Jfr Bernitz, Svensk och europeisk marknadsrätt 2. Marknadsföringsrätten s. 181 44 Se Kritiken mot dold reklam i sociala medier, http://www.svt.se/nyheter/ sverige/smygreklam-byter-socialt-medium publicerad 2013-11-06 (2014-11-02). 45 Se Skatteverket kartlägger sociala medier http://www.dn.se/ekonomi /skatteverketkartlagger-sociala-medier/ publicerad 2013-11-06 (2014-11-02). 46 Jfr med 5 kap. 3 § KL (2008:579) som stadgar att KKV hos Stockholms tingrätt kan ansöka om att få genomföra en särskild undersökning — en så kallad gryningsräd — hos företag de misstänker brutit mot vissa i lagens uppställda förbud. 47 Se Nordell, Marknadsrätten. En introduktion s. 122. 48 Jfr a.a s. 117. 49 Se Bernitz, Svensk och europeisk marknadsrätt 2. Marknadsföringsrätten s. 163. 5 0 E-postmeddelande från KOV:s jurist Andreas Nordström 2014-07-15. 51 Det framgår av MD 1994:10 att en näringsidkares efterkorrigering av otillbörligheten inte eliminerar framställningens otillbörlighet och detta för att det skulle stå i strid med huvudprincipen att varje enskild framställning självständigt ska uppfylla kravet på vederhäftighet. 5 2 Se http://www.konsumentverket.se/Om-oss/Sa-arbetar-vi/Vem-ar-KO/KO-harordet/KO-har-ordet-Ge-oss-battre-verktyg-mot-oseriosa-bolag/ publicerad 2014-02-20 (2014-11-02). 53 Se Nordell, Promemoria om stärkta sanktionsmöjligheter för Konsumentombudsmannen 2014-02-06 s. 40.
- När det i en framställning finns uppgift om fler än en näringsidkare resulterar det enligt MD:s praxis i att det inte för mottagaren står klart vem som är att anse som avsändare. I MD 1994:10 var det fråga om en samaktivitet mellan Standardiseringskommissionen och Procter & Gamble Hygien AB. MD ansåg att det inte var tydligt för konsumenten om det var Standardiseringskommissionen eller Procter & Gamble Hygien AB som var avsändare av reklamen mot bakgrund av att det var det senare företagets produkter som reklamen avsåg, men att det nederst i annonsen i fetstil fanns en rekommendation avseende produkterna från Standardiseringskommissionen. Det var även Standardiseringskommissionens kontaktuppgifter som fanns angivna i annonsen. I MD 2014:6 kom domstolen till en liknande slutsats. I målet fanns såväl en producent som en distributörs varumärke och webbadress angiven, vilken enligt MD resulterade i att det är svårt för mottagaren av meddelandet att dra någon bestämd slutsats om vem som är meddelandets avsändare.
- Situationen där en bloggare marknadsför en näringsidkare i ett blogginlägg kan enligt min mening jämföras med situationen i MD 1994:10 och MD 2014:6. För att framställningen ska anses uppfylla kravet på sändarangivelse enligt 9 § 2 st. MFL bör blogginlägget med beaktande av dess redaktionella karaktär — och därmed högre krav på sändarangivelse — innehålla en tydlig uppgift om att det är annonsören och inte bloggaren som är avsändare av meddelandet. Även uppgift om, åtminstone, annonsörens webbadress bör anges. Om så inte sker kan framställningen anses strida mot kravet på sändarangivelse enligt 9 § 2 st. MFL.