Två strandskyddsmål3 hänvisningar
- Se främst MÖD 2013:37. En inskränkning från det allmännas sida av enskilds rätt att använda sin egendom förutsätter att det föreligger en rimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen. En myndighets ingripande mot enskild får alltså inte gå utöver vad som är erforderligt för ändamålets vinnande.
- MÖD 2013:37.
- Se Bengtsson, B, a.a., s. 90, not 35, som ställer sig osäker i frågan huruvida Mark- och miljööverdomstolen ser Högsta förvaltningsdomstolen som en överordnad prejudikatinstans. Även om det kan medges att det inte alltid förefaller helt klart huruvida Mark- och miljööverdomstolen beaktar praxisbildning från Högsta förvaltningsdomstolen (se inte minst MÖD 2013:37) förefaller det oklart varför praxisbildning från en av de två utpräglat prejudikatbildande instanserna, jfr ex. 36 § första stycket 1 p. förvaltningsprocesslagen (1971:291), inte skulle beaktas. Många gånger relateras också för all del praxisbildning av relevans från den tid som Regeringsrätten hade delar av de måltyper som idag finns inom mark- och miljödomstolarnas domvärjo. Detta är till och med rätt vanligt i plan- och byggmål, RÅ 1990 ref. 30 & RÅ 1992 ref. 2 kan nämnas som några exempel. Just i den här aktuella frågan hade det emellertid inte behövts att gå så långt som till att tillämpa RÅ 1996 ref. 44, i och med att det hade räckt att konstatera hur 7 kap. 25 § MB skulle tillämpas enligt förarbetena till MB.