Rättsfall
MÖD 2004:17
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
MÖD 2004:17
BibTeX
@misc{mod-2004-17,
author = {{Mark- och miljööverdomstolen}},
title = {{MÖD 2004:17}},
year = {2004},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 3 artiklar · 4 stycken/fotnoter
- Principen att utländskt företags marknadsföring på den svenska marknaden är underkastad den svenska marknadsföringslagstiftningen bekräftas av ett antal ytterligare avgöranden, såsom MD 2002:33, MD 2003:3, MD 2003:33, MD 2004:14 och MD 2004:17. Marknadsföring som varken riktar sig till den svenska marknaden eller har effekt på densamma omfattas å andra sidan i princip inte, se MD 2004:14 rörande ett amerikanskt företag.
- Allt detta gäller dock bara i den mån den EG-rättsliga ursprungslandsprincipen inte föreskriver något annat. I MD 2004:17, avseende ett danskt företags marknadsföring till Sverige via Internet av olaglig dekoderutrustning, synes Marknadsdomstolen ha förbisett eller underskattat effekten av den ursprungslandsprincip som stadfästs i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster. Lagen, som bygger på ett EG-direktiv, trädde i kraft den 1 juli 2002. Enligt lagens 3 § har en tjänsteleverantör, som är etablerad i en annan EES-stat än Sverige, rätt att ägna sig bl.a. åt till Sverige riktad marknadsföring på Internet ”utan hinder av svenska regler”, samtidigt som det enligt direktivets artikel 3 åligger ursprungslandet (dvs. Danmark) att se till att dess lagar följs även vid elektronisk marknadsföring riktad till andra medlemsstater (de i målet aktuella dekodrarna var på grund av ett EG-direktiv olagliga också enligt dansk lag). Marknadsdomstolen ansåg det vara uppenbart att EGrätten inte syftar till att skydda tillhandahållandet av enligt EG-rätten olovlig avkodningsutrustning. — Det sista synes grunda sig på ett missförstånd. Frågan gällde inte huruvida olovlig avkodningsutrustning fick marknadsföras eller ej, utan snarare vilken medlemsstat som var behörig att ingripa däremot. Enligt direktivet om elektronisk handel är det i princip ursprungsstaten som skall göra det, men det måste medges att gränserna för denna ursprungslandsprincip är oklara och omtvistade. Se Lindskoug i SvJT 2006 s. 397.