Marknadsrättens goodwillskydd3 hänvisningar
- MD 2002:27 (Glasstårta). 68 ning. Sammanfattningsvis fann MD att Åhus’ produkt inte utgjorde en efterbildning av produkten Viennetta, vilken var ägnad att vilseleda konsumenterna om produktens kommersiella ursprung. Av intresse kan här slutligen också vara ett par avgöranden från MD som gällde om företagskataloger kunde anses vilseledande i fråga om kommersiellt ursprung. I det första avgörandet hade yrkats förbud enligt 4, 6 och 8 §§ MFL. MD, som dock inte närmare tog ställning till enligt vilket lagrum marknadsföringen skulle vara att anse som otillbörlig, uttalade att det sätt på vilket den aktuella presentationen gjordes, utan tydligt angivande av den produkt som marknadsfördes och vem som stod bakom den, var ägnat att skapa förvirring om den marknadsförda företagskatalogens kommersiella ursprung och dess kommersiella samhörighet med Telia InfoMedias företagskatalog. Marknadsföringen fick i detta avseende anses vara vilseledande och därmed otillbörlig.
- Jfr MD 2001:16 (Hästens II), MD 2002:25 (Hästens III) och MD MD 2002:33 (Hästens IV). 140 vara väl känt inom reklambranschen såsom benämning på den av Reklamförbundet årligen anordnade tävlingen och prisutdelningen. I MD 2001:26 (Falu rödfärg) ansågs varumärket Falu Rödfärg åtnjuta mycket gott anseende och vara välkänt bland allmänheten. I MD 2002:10 (Hygglo) fick det enligt domstolen av utredningen anses klarlagt att namnet Igloo sedan lång tid var väl inarbetat och känt på den svenska marknaden och förknippades med GBs verksamhet. Namnet Igloo fick därmed anses vara ett så väl känt varukännetecken att det medförde ett renommé för GB. I MD 2002:20 (Champagnesmak) konstaterades Champagnen vara ett utomordentligt välkänt namn och ursprungsbeteckning för drycken Champagne. I MD 2002:27 (Glasstårta) konstaterades att Viennetta var ett väl inarbetat kännetecken i Sverige och måste anses väl känt av konsumenterna. Kännedomskravet har nyligen också på ett egenartat sätt ställts på sin spets i det s.k. Poolia-avgörandet. Enligt domstolen ålåg det Poolia att styrka att namnet Poolia var känt. Av utredningen i målet hade framkommit att Poolia sedan år 1999 varit innehavare av såväl firmanamnet Poolia som varumärket Poolia. Företagets marknadsföring hade enligt egen utsago varit omfattande. Någon utredning till styrkande härav hade emellertid inte lagts fram. Därför kunde inte utan vidare slutsatsen dras att namnet Poolia var ett så väl känt och inarbetat kännetecken för Poolia på den svenska marknaden att det förknippades med dess verksamhet. På föreliggande utredning kunde namnet Poolia således inte anses vara ett så väl känt varukännetecken att det medfört ett renommé för företaget. Till följd därav kunde det inte heller vara fråga om någon renommésnyltning som var otillbörlig enligt 4 § MFL. __________
- 140, 149 MD 2002:25 (Hästens III), 40, 139 MD 2002:30 (Poolia), 115 f., 140 MD 2002:27 (Glasstårta), 67 f., 140 MD 2002:28 (Santa Maria), 25, 152 MD 2002:33 (Hästens IV), 40, 109, 139 MD 2003:1 (Salong Marika), 140 MD 2003:5 (Gourmet), 99 f. MD 2003:7 (Digestivekex), 60 ff., 109, 126, 145, 152 f.