- 2 Regleringen i artikel 107-1 EUF-fiirdraget bestämmelser som numera återfinns i artiklarna 50.2 (h), 107.1 och 108.3 EUF-fördraget. Kammarrätten ändrade därför länsrättens dom och god kände fullmäktiges beslut.154 Regeringsrätten beslutade att inte meddela prövningstillstånd.155 I likhet med fullmäktiges beslut från den 30 augusti 1999 överklagade SS och MA även fullmäktiges beslut av den 29 maj 2000. Länsrätten fann även här att det överklagade beslutet stred mot 2 kap. 8 § kommunallagen och att det heller inte visats att det var förenligt med lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet och upphävde där för beslutet.156 Kommunen överklagade avgörandet och i likhet med det föregående fallet ändrade kammarrätten länsrättens dom och godkände fullmäktiges beslut.157 Regeringsrätten beslutade att inte meddela pröv ningstillstånd. 158 Sävsjö kommuns försäljning av sanatoriet överklagades även till Mark nadsdomstolen. I MD 2001:25 yrkade en person att Marknadsdomsto len skulle fastställa att Sävsjö kommun genom beslut av fullmäktige den 29 maj 2000 angående betalningar till ett av den ene av intressenterna i Ljunga Park ägt byggföretag agerat i strid mot bestämmelsen om upplysningsskyldighet i 6 § lag (1994:1845). Mannen framställde även yrkanden om skadestånd och konkurrensskadeavgift. Marknadsdomstolen fann att enligt 1 § 1 st. 2 p. lag (1970:417) om marknadsdomstol m.m. handlägger den förvisso mål och ärenden enligt lag (1994:1845), men avvisade man nens ansökan eftersom den fann att reglerna i lagen förvisso ger Marknads domstolen behörighet att tillämpa konkurrensreglerna i artiklarna 101 och 102 EUF-fördraget, men att lagen i övrigt inte innehåller några bestäm melser vari Marknadsdomstolen nämns. Domstolen ansågs sig därför inte vara behörig att ta upp mål om kommunala stödåtgärder till prövning. Yrkandena om konkurrensskadeavgift och skadestånd togs inte heller upp med motiveringen att det endast är Konkurrensverket som får väcka sådan talan, medan skadeståndsfrågor prövas i allmän domstol. Marknadsdom stolen skrev emellertid ingenting om i vilken domstol man väcker talan för brott mot 6 § lag (1994:1845). I MD 2002:1 yrkade EK bl.a. att Marknadsdomstolen skulle fastställa att Sävsjö kommun agerat i strid med 6 § lagen (1994:1845) samt att Mark 154 Se Kammarrättens i Jönköping beslut 2001-07-12 (mål nr 3889-2000). 155 Se Regeringsrättens beslut 2002-05-15 (mål nr 4735-2001). 156 Se Länsrättens i Jönköpings län dom 2000-10-31 (mål nr 1144-00). 157 Se Kammarrättens i Jönköping beslut 2001-07-12 (mål nr 3888-2000). 158 Se Regeringsrättens beslut 2002-05-15 (mål nr 5208-2001).
- 83 2 Regleringen i artikel 107.1 EUF-fördraget nadsdomstolen skulle meddela omedelbart förbud för Ljunga park AB att bedriva viss verksamhet. Marknadsdomstolen avvisade ansökan med hän visning till att reglerna i lagen förvisso gav Marknadsdomstolen behörig het att tillämpa konkurrensreglerna i artikel 81 respektive 82 EG (numera artikel 101 respektive 102 EUF-fördraget), men att lagen i övrigt inte innehöll några bestämmelser vari Marknadsdomstolen nämns. Domstolen ansågs sig - i likhet med MD 2001:25- därför inte vara behörig att ta upp mål om kommunala stödåtgärder till prövning då det ansågs uppenbart att det förelåg rättegångshinder. I enlighet härmed konstaterade Marknads domstolen även att det heller inte ankom på domstolen att avgöra huru vida staten åsidosatt sina förpliktelser enligt EU-rätten.
Rättsfall
MÖD 2001:25
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
MÖD 2001:25
BibTeX
@misc{mod-2001-25,
author = {{Mark- och miljööverdomstolen}},
title = {{MÖD 2001:25}},
year = {2001},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
- Sävsjö kommuns försäljning av sanatoriet överklagades även till Marknads domstolen. I MD 2001:25 yrkade en person att Marknadsdomstolen skulle fastställa att Sävsjö kommun genom beslut av fullmäktige den 29 maj 2000 angående betalningar till ett av den ene av intressenterna i Ljunga Park ägt byggföretag agerat i strid mot bestämmelsen om upplysningsskyldighet i 6 § lag (1994:1845). Mannen framställde även yrkanden om skadestånd och konkurrensskadeavgift. Marknadsdomstolen fann att enligt 1 § 1 st. 2 p. lag (1970:417) om marknadsdomstol m.m. handlägger den förvisso mål och ärenden enligt lag (1994:1845), men avvisade mannens ansökan eftersom den fann att reglerna i lagen förvisso ger Marknadsdomstolen behörighet att tillämpa konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 EG (numera artiklarna 101 och 102 EUF-fördraget), men att lagen i övrigt inte innehåller några bestämmelser vari Marknadsdomstolen nämns. Domstolen ansågs sig därför inte vara behörig att ta upp mål om kommunala stödåtgärder till prövning. Yrkandena om konkurrensskadeavgift och skadestånd togs inte heller upp med motiveringen att det endast är Konkurrensverket som får väcka sådan talan, medan skadeståndsfrågor prövas i allmän domstol. Marknadsdomsto len skriver dock ingenting om i vilken domstol man väcker talan för brott mot 6 § lag (1994:1845).
- I MD 2002:1 yrkade EK bl.a. att Marknadsdomstolen skulle fastställa att Sävsjö kommun agerat i strid med 6 § lagen (1994:1845) samt att Mark nadsdomstolen skulle meddela omedelbart förbud för Ljunga park AB att bedriva viss verksamhet. Marknadsdomstolen avvisade ansökan med hän visning till att reglerna i lagen förvisso gav Marknadsdomstolen behörighet 114 att tillämpa konkurrensreglerna i artikel 81 respektive 82 EG (numera arti kel 101 respektive 102 EUF-fördraget), men att lagen i övrigt inte innehöll några bestämmelser vari Marknadsdomstolen nämns. Domstolen ansågs sig - i likhet med MD 2001:25 — därför inte vara behörig att ta upp mål om kommunala stödåtgärder till prövning då det ansågs uppenbart att det före låg rättegångshinder. I enlighet härmed konstaterade Marknadsdomstolen även att det heller inte ankom på domstolen att avgöra huruvida staten åsatt sina förpliktelser enligt EU-rätten.
- MD 2001:25 MD 2002:1