Stiftelserätten i Högsta förvaltningsdomstolens praxis2 hänvisningar
- Fallet HFD 2024 ref. 50 gällde också om en länsstyrelse såsom tillsynsmyndighet tillämpat stiftelselagen på rätt sätt. Enligt stiftelseförordnandet skulle det lägsta antalet styrelseledamöter vara fyra ledamöter. Sedan länsstyrelsen konstaterat att styrelsen endast bestod av tre ledamöter, hade länsstyrelsen utsett en fjärde ledamot med motiveringen att styrelsen eljest inte var beslutför. I 2 kap. 12 § stiftelselagen föreskrivs att styrelsen i en stiftelse med egen förvaltning är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter är närvarande. Vad gäller länsstyrelsens möjlighet att ingripa framgår av 9 kap. 7 § 1 att tillsynsmyndigheten i fråga om en stiftelse med egen förvaltning ska förordna en ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen ska bli beslutför. Frågan är således om styrelsen i sitt dåvarande skick var beslutför eller inte. Två av styrelsens ledamöter överklagade länsstyrelsens beslut hos förvaltningsrätten, vilken dock avslog överklagandet. Deras fortsatta överklagande ledde till att kammarrätten förklarade att styrelsen varit beslutför med tre ledamöter. Den tredje ledamoten överklagade då till HFD. Efter ett långt och ingående resonemang om innebörden av stiftelselagens bestämmelser i frågan kom HFD fram till att kammarrättens avgörande var riktigt. Utgången i HFD:s eget beslut blev däremot en antiklimax. Till följd av att länsstyrelsens förordnande av en ny ledamot inte längre gällde hade saken förfallit, vilket i sin tur medförde att målet skrevs av. Det är egentligen något speciellt att HFD i avvisningsmål utreder hur man bedömer själva saken i målet. Det kan naturligtvis vara mycket betydelsefullt för parterna och andra intresserade att få veta detta, även om utgången i målet kanske saknar betydelse för dem. Jag känner inte till att någon annan domstol i landet gör något liknande.
- Under rubriken Överklagande av en länsstyrelses beslut har två stiftelsefall behandlats, ett rörande registrering av stiftelser (HFD 2018 ref. 52) och ett annat om tillsynen av stiftelser (HFD 2020 ref. 37). I det förstnämnda fallet har HFD nästan i detalj beskrivit hur en prövning av en registreringsansökan bör gå till. I det andra fallet har HFD tydligt klargjort att länsstyrelsen har att strikt följa tillsynsreglerna i stiftelselagen. I det senare tillkomna fallet HFD 2024 ref. 50 har det också varit fråga om tillämpning eller tolkning av stiftelselagen. Även i detta fall har lagens regler blivit föremål för en ordagrann tillämpning. HFD har, trots att målet skulle avskrivas, lagt ned ett stort arbete på att klargöra hur reglerna skulle uppfattas och tolkas.